Stäng fönster TRANÅS KYRKAN 1 - husnr 1, TRANÅS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| TRANÅS KYRKA (akt.) | |
| 1997-03-27 |
| Historik |
|---|
|
1873 börjar man i Säby socken för första gången diskutera behovet av en ny kyrka. Säbys medeltida kyrka ligger långt ifrån den nya bebyggelsen som växt upp kring hantverks- och marknadsplatsen vid Tranåskvarn, och det är biskop Ebbe Gustaf Bring först inser behovet hos de nya tranåsborna. Han lägger fram impopulära förslaget vid en visitation nämnda år i Säby kyrka. Året därpå dras järnvägen fram genom samhället och tillväxten i Tranås tar ytterligare fart, men kyrkostämman i Säby var fortfarande ovillig att splittra församlingen genom två kyrkobyggnader i samma socknen. På privat initiativ startade därför en insamling 1902 genom föreningen Kyrkans Vänner. Föreningen lyckades på ideell grund samla in en ansenlig summa för en ny kyrkobyggnad, och samtidigt fick man en mer positiv inställning till kyrkobygget. Först 1928 beslutades dock på kyrkostämman att en ny kyrka skulle byggas och att platsen för denna skulle bli Ängarydsparken. Man vände sig till två arkitekter för att låta dessa tävla om uppdraget. Den ene var den namnkunnige arkitekturprofessorn Lars Israel Wahlman i Stock-holm och den andre var arkitekt Johannes Dahl i Tranås med mångårig erfarenhet av kyrkorestaureringar i länet. De två förslagen lämnades in och bedömdes 1928, och Wahlmans förslag röstades enhälligt fram som vinnare. Johannes Dahl hade ritat en högrest kyrka i nyklassicistisk stil med ett nästan fristående torn. Förslaget bedömdes både som för dyrt på grund av de stora volymerna och att enkelheten som man strävade efter saknades. Wahlman som själv hade varit med och formulerat tävlingsprogrammet hade lyckats att med små medel få en monumental kyrka med en flexibel och effektiv planlösning som väl passade den moderna liturgin. Kyrkan började uppföras 1929 och stod färdig för invigning den första advent 1930. Kyrkan uppfördes med ändamålsenliga utrymmen som anpassats för en modern liturgi, och med utrymmen som integrerade församlingsverksamheten inom kyrkans väggar. Några större frånsteg från ursprungsritningarna gjordes inte heller ett undantag var stuprör och vattenrännor som arkitekten medvetet hade avstått ifrån, men som ändå visade sig nödvändiga och relativt kort därefter sattes upp. På grund av ökat antal begravningar fick bisättningsrummet utvidgas till källarplanet på 1960-talet, men detta skedde utan större ingrepp. Ett församlingshem byggdes strax söder om kyrkan 1955 och gjorde därmed den dittillsvarande församlingssalen i kyrkan mer eller mindre överflödig. I början på 1970-talet byggde man därför om församlingssalen under orgelläktaren till en förhall med toalett och samtalsrum. Ändringen innebar inga ingrepp i kyrkorummet. Samtidigt byggdes orgeln om och fick en väsentligt utökad disposition och en ny orgelfasad med ljudande pipor. Vård och underhåll har skett kontinuerligt med var-samma metoder och med hänsyn till kyrkans kulturhistoriska förutsättningar. Största skillnad berör fasadkulören som ändrats från en ursprunglig gulaktig färg bruten ur guldockra och engelsk rött till en mer rödaktig nyans, detta gjordes 1994. |
