Stäng fönster UDDEVALLA BOKENÄS GAMLA KYRKA 1:1 - husnr 1, BOKENÄS GAMLA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BOKENÄS GAMLA KYRKA (akt.) | |
| 1994-04-13 |
| Historik |
|---|
|
Bohusläns museums historik vid inventering 2002-2005: Bokenäs gamla kyrka är med all sannolikhet uppförd på 1100-talet. Det som tyder på detta är framförallt absidplanlösningen, möjligen också karvsnittet kring korporten, vilket även det tidsmässigt bör placeras i 1100-tal. Kyrkans grundläggande planlösning har sedan dess inte ändrats, och dess triumfbåge har heller inte rivits. Kyrkans skyddshelgon var S:t Nikolaus, senare tillkom ett altare för S:t Botulf, kyrkan kallades även S:t Botulfs kyrka. När det närbelägna Dragsmarks kloster anlades under 1200-talet, kom Bokenäs att hamna under detta kloster. I Johannes Oedmans beskrivning från 1746 förekommer en uppgift om att kanikerna i Dragsmark skulle både låtit bygga kyrkan och ha instiftat två altare, varav det ena helgat år S:t Botulf. Det är inte troligt att kanikerna från Dragsmark faktiskt lät bygga kyrkan, men ett i muren inmurat skrin har sidor och botten dendrokronologiskt daterade till 1246, och det är möjligt att detta skrin har ett samband med ett instiftande av ett Botulfsaltare. Den korport vars ornamentik uppenbarligen hör hemma i 1100-talet, har dock den egenheten att flera av dess stenar helt saknar ornamentik, vilket antingen kan tolkas som att man avbrutit arbeten med dekorationerna i förtid, eller att stenarna är återanvända och tidigare suttit någon annan stans. I det senare fallet kan man tänka sig ett samband med verksamheterna på Dragsmark, och att det i så fall faktiskt skulle kunna ha skett ombyggnadsarbeten i kyrkan på 1200-talet. Det omnämnda skrinet har ett lock som är daterat till slutet av 1300-talet, vilket kan antyda antingen att skrinet inmurades först då, eller att en reparation skedde då. Biskopsvisitationer finns dokumenterade 1388 och 1399, och reparationsbehov kan ha påtalats vid dessa tillfällen. Kyrkans huvudingång är genom en rundbågig västportal, framför vilken 1628 uppfördes ett vapenhus i timmer. Åren innan (1627-28) hade kyrkan fått nya takstolar och därmed förmodligen även nya inner- och yttertak. Kyrkans tak var fram till 1749 täckt med spån, men detta år bytte man till tegel. Det timrade vapenhuset ersattes 1653 av det nuvarande, byggt i sten. På detta vapenhus byggdes 1703-04 ett klocktorn i trä, som då ersatte en tidigare klockstapel. Tornet reparerades 1752 och fick då sin vindflöjel med detta årtal. Hur de ursprungliga fönstren såg ut vet man inte, men de fanns alla på sydsidan. På 1690-talet började man förstora fönstren, och 1836 fick de sin nuvarande storlek, och det togs även upp fönster på norrsidan. Läktare byggdes i kyrkan 1668, en västläktare, medan en läktare längs norrväggen byggdes 1824. Bänkinredning är nämnd tidigast 1694, då en reparation i bänkarna gjordes. 1728-30 "förnyades" bänkarna, vilket kan innebära att bänkinredningen stammar från denna tid. Antingen återanvändes då äldre delar, eller så har det skett senare ombyggnader i bänkarna, för det finns två typer av ryggstöd, och några av ryggstöden av den typen som har fyllningar i ramverk är vända åt olika håll. Förmodligen ändrades också läktaren i samband med detta. Kyrkan fick dessa år också sitt trägolv. Innertaket var längre tillbaka plant, men under åren 1725-28 gjordes reparationer och ändringar i såväl yttertak som innertak, och kyrkan fick då sitt nuvarande välvda innertak. Detta innertak försågs med målningar 1770, samtidigt som den övriga snickeriinredningen fick sitt nuvarande dekorativa måleri. Arbetet utfördes av Johan Henric Dieden, som några år senare också målade den nyare altaruppsättningen (från 1773), tillverkad av samme Johan Joakim Beckman som gjort kyrkans predikstol 1765. Vid denna tid, på 1760-talet, ändrades också altarringen. Dopfunten är tillverkad 1756. Förutom den ovan nämnda norrläktaren samt de förstorade fönstren, förefaller inga större ändringar ha gjorts under 1800-talet. Kyrkan blev troligen spritputsad 1836. Tornet var på 1880-talet i så dåligt skick att en provisorisk klockstapel byggdes inför en tänkt reparation, som dock inte kom till stånd förrän långt senare. Kyrkan hade blivit för liten för församlingen, och man började diskutera att bygga en helt ny kyrka, vilket också skedde kring sekelskiftet 1900. 1901 övergavs kyrkan som församlingskyrka eftersom Bokenäs nya kyrka då stod färdig. Reparationer skedde sedan 1916 (då bla norrläktaren revs, och då man gjorde reparationer i kyrkans nordmur). 1936 gjordes grundförstärkningar under norrmuren och ytterligare murverksreparationer skedde. Allmänna utvändiga reparationer skedde sedan 1957, 1974-76 och 1993-94. Vid de två sistnämnda reparationerna putsades kyrkan om helt utvändigt, och vid det senare tillfället blev kyrkan slätputsad. 1974-76 gjordes också invändiga arbeten, och 1975 företogs också en arkeologisk undersökning inne i kyrkan i samband med att golvet reparerades. Långhusets sydfönster byttes också detta år. |
