Stäng fönster TROLLHÄTTAN JÖNSBERG 2:2 - husnr 1, GÄRDHEMS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| GÄRDHEMS KYRKA (akt.) | |
| 1992-03-08 |
| Historik |
|---|
|
Gärdhems kyrka ritades av hovarkitekten Fredrik Wilhelm Scholander och uppfördes 1877-79. Ritningarna gjordes gratis på grund av vänskapen med församlingens pastor, C. J. Ljungström, och flera detaljritningar sändes till byggmästaren, eftersom arkitekten själv inte var närvarande. Denna kyrka var ett av hans sista verk. I Älvsborgs län finns även Scholanders första kyrka, Ödenäs kyrka. Gärdhems kyrka är tidstypiskt eklektisk, en kombination av olika stilar; nyromanik, nygotik och medeltidsromantik. Kyrkan har några av arkitektens kännetecken såsom tredelat innertak och rundad tribunbåge mellan kor och absidialt korutsprång. Kyrkan är stor med ursprungligen 1090 platser enligt ritningen. I koret stod ursprungligen altaret med trappa i en cirkel och bakom ett skrank fanns i absiden en liten sakristia några trappsteg ned. Interiören dekormålades rikligt av Anders Gustaf Ljungström, elev till Scholander och kusin till kyrkoherden. Dominerande färg var ockra i varierande djuphet, med väggarna fullständigt täckta med schablonmönster av grå limfärg och marmorerad bröstning, samt mindre ljusblå fält i tak och språkfält på takgesimsen, tribunbågen samt över korfönstren. Den fasta inredningen skulle ha en gulgrön färg. Från den gamla kyrkan medfördes en tidigmedeltida dopfunt i liljestensstil samt predikstol och altartavla, men de båda senare kom inte till användning. Kyrkan var från början putsad även utvändigt och vitfärgad med utsmyckningar och omfattningar av oputsat tegel. Men den utvändiga putsen rasade ned och 1909 togs den bort för gott. Tegeldekoren byttes mot likadant utformad röd, huggen granit. Dessa åtgärder ändrade exteriörens karaktär väsentligt. Riksantikvarieämbetets inspektör beskrev den inför en renovering 1946 invändigt som tidstypisk, avseende såväl förtjänsten av "ståtlig, god arkitektonisk hållning" som bristen i att snickerierna hade en "torftig och torr utformning och färghållning". Han såväl som Byggnadsstyrelsen ville behålla interiören orörd. Men arkitekten Adolf Niklasson bemötte de antikvariska kraven med att kyrkan inte skulle vara ett museum, utan ha en estetiskt tilltalande interiör enligt nutida uppfattning. Dit hörde varken "polkagrisstaven" längs taket, jugendbänkarnas rundning på gavelsidan eller predikstolens "schablonartade" snickarglädje. Domkapitlet ansåg att arkitektens förslag skulle ge kyrkan ett större andaktsvärde och mera kyrklig prägel. Det fanns vid tiden ingen annan altarprydnad än ett nygotiskt altarskrank med sniderier och ett krönande kors. 1949 genomfördes Niklassons omfattande renovering. Arkitekten hade en strävan att med "nästan banal enkelhet i former och färger bilda en motvikt till tidigare skedens rika konstnärliga utsmyckning." Läktarunderbyggnader gjordes med sakristia och skrudskåp i norr och i söder städskrubb, förråd, transformatorrum, och elskåp för den nyinstallerade elvärmen. Korgolvet förlängdes. Många bänkrader fick tas bort för att ge plats, men de reparerades för att kunna återinsättas. Platsantalet minskades från 800 till 500 och bänkinredningen ändrades, bland annat fick gavlarna raka sidor. Altarring och altare flyttades längre in i absiden för en naturlig inramning och större utrymme vid begravningar. Skranket togs bort. Efter diskussioner om var den gamla predikstolen skulle placeras sattes den upp utan trappa i korets södra hörn. Allt målades om och bland annat målades väggdekoren över. Möbler inköptes från Vänersborgs Möbelaffär och armatur från gelbgjutare Jonsson, Skara. Efter stängning för restaureringen återinvigdes kyrkan 27/11 1949. En ny stor altarskulptur av trä hade inte hunnit komma på plats, utan installerades 1950. Den föreställde en grupp människor kring Jesus som en bildlig framställning av språkbandet över korvalvet, "Kommer (sic!) I alle&" Bland de elva personerna ses prosten Adolf Kloo avbildad, fram till den tiden verksam som pastoratets kyrkoherde. Som avslutning på förnyelsen tillkom 1952 nya korfönster med glasmosaik och -måleri och de invigdes samtidigt med altaruppsatsen. De tre gamla bemålade korfönstren sparades. Problem med fukt i tornmuren började tidigt och under 1950-90-talen vidtogs olika åtgärder och reparationer av denna, liksom av takstolarna och täckningsmaterialen. 1985 utfördes en samlad exteriör renovering. Vid 1990-talets början byttes portarna ut, med de gamla beslagen återanvända. Invändigt gjordes nästa renovering 1992 av Jerk Altons Arkitektkontor. Då togs det runda altarpodiet bort, den enda kvarvarande delen från den ursprungliga korinredningen. Altaret flyttades till sin ursprungliga placering och ett kapell gjordes bakom det. Läktarunderbyggnaderna vidgades med textilrum utanför sakristian och arkiv i gamla transformatorrummet samt ny elcentral. Korgolvet vidgades i sydväst. Den gamla predikstolen togs ned och placerades i ett förråd. Bänkarna byggdes åter om. Korgolvet var täckt med masonit och matta och när detta avlägsnades upptäcktes märken i golvet som vittnade om var dopfunten tidigare stått, så denna återfördes dit från södra sidan. Scholanders ursprungliga färgsättning studerades för att originalinteriören skulle kunna återskapas i möjligaste mån. Vapenhuset befanns ha kvar mycket av sin ursprungliga stil. Profilslädar och fragment av målningsschablonerna fanns kvar. Färgsättningen blev varmare och traditionella färger och metoder användes vid det av bröderna Enström utförda målningsarbetet. 1997 renoverades exteriören då bland annat fönstren restaurerades. Den gamla predikstolen konserverades och placerades efter diskussioner åter i korets södra hörn med nytillverkad trappa. |
