Stäng fönster BORÅS FRISTADS PRÄSTGÅRD 2:1 - husnr 1, FRISTADS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| FRISTADS KYRKA (akt.) | |
| 1995-08-11 |
| Historik |
|---|
|
Fristads nuvarande kyrka uppfördes 1850 och ersatte då en liten medeltida kyrka på platsen. Fristads kyrkas historia är intimt förknippad med Gingris dito och sedan i januari 1992 är de sammanslagna till Fristad-Gingri pastorat och församling. Dessa socknar ligger på var sida om en å mellan Öresjö och Marsjön, Fristad i norr och Gingri i söder. Enligt traditionen berättas att innan Fristad fick sin medeltida kyrka besökte invånarna kyrkan i socknen Längjums kyrkplats, längre norrut vid Fristads hed, och att Fristads kyrka ersatte Längjums kyrka, med sitt läge ungefär mitt emellan Längjum och Gingri, vid landsvägen Borås-Jönköping. Huruvida detta stämmer är här ej utrett, men känt är att kyrkplatsen i Längjum är inhägnad och att rester av byggnaden fanns kvar ända in på 1860-talet, då en del sten istället togs i anspråk för järnvägsbygget norrut från Fristad. Fristads lilla medeltida kyrka låg söder om den nuvarande. Några gravhällar som fanns inne i den på 1600-talet syns på kyrkogården på sina ungefärliga ursprungliga platser. Kyrkan var av sandsten med koret skilt från skeppet, som emellertid nådde full bredd på 1670-talet. Åldern var okänd och predikstolen betecknades som "urgammal" och bildhuggen. Gingri hade en mindre medeltida kyrka. Båda blev vid 1800-talets början för trånga. Prästen lär ha fått hoppa på bänkryggarna för att nå koret och såväl sakristia som vapenhus hade bänkar. De upplevdes av församlingarna som mörka, obekväma och otrevliga och förföll båda kraftigt. 1830 beslöts att bygga en ny gemensam kyrka när pengar fanns. 1831 framlade J.F. Åbom på Kungliga Överintendentsämbetet ritningar på en korskyrka, men den ansågs för dyr av församlingarna. Byggmästare Petter Pettersson (ibland kallad Persson) från Sandhult ritade 1839 ett förslag på en långhuskyrka. Åbom justerade och renritade dem. Men Pettersson negligerade detta och byggde efter eget huvud. Han hade byggt omkring tjugo kyrkor i Västsverige, där denna liknar kyrkorna i Rångedala, Fritsla och Sandhult. Sistnämnda socken var då känd för sina många och skickliga byggmästare och snickare. Fristads kyrka benämns som en av de större lantkyrkorna, med plats för cirka 800. Gingri kyrka revs 1862. 1859 hade Fristad, Gingri och Borgstena socknar bildat ett eget pastorat och skiljts från Borås. Kyrkplatsen i Gingri fick en ny klockstapel 1937 och utmed kyrkgrundens form planterades en häck. Prästgården i Fristad stod klar 1827, men den nya kyrkan var inte rest förrän 1850, på samma kyrkotomt som den gamla. Dagens kyrka är uppförd av gråsten, västgötakalk och murtegel i nyklassicistisk stil. Tornet har tre klockor och storklockan är från Gingris gamla kyrka, troligen senmedeltida liksom den lilla. Mellanklockan är från 1729 och överförd från Fristads gamla kyrka, liksom altartavlan som skänktes 1753 och sannolikt även dopfunten. Koret och tornet hade först ekspån på taket medan tornlanterninen hade koppartäckning och kors på kula. 16 fönsterlufter gick åt. Interiören målades 1852 och orgeln installerades 1853. 1862 önskade församlingen enligt protokoll i april en "prydlig och mot det heliga rummets värdighet svarande predikstol med förgyllningar och ornamenter". Lars Hansson utsågs att tillverka en sådan och predikstolen blev avsynad 26 september samma år. 1877 uppmärksammade en S. Andersson att gamla gravstenar (den äldsta från 1580, tillhörande ätten Gylta från den medeltida gården Påtorp) med bildhuggararbeten fanns i yttertrappor, golv i vapenhus och sakristia och ville de skulle få värdigare platser där de inte nöttes. När nya yttertrappor gjordes 1917 lades de gamla stenarna ut i kyrkogårdens nordöstra hörn, vilket Riksantikvarieämbetet blev varse och sedan inleddes en lång diskussion om stenarnas väl och ve, samt placering. Enligt uppgift lades de på murade underlag där de idag ligger. Gravhällarna i vapenhuset hade flyttats från Gingri kyrka och 1921 sattes de upp antingen på vapenhusets östra vägg, och flyttades vid renoveringen 1972 till nuvarande plats på Gingrirummets västra sida, eller så sattes de där direkt. Vid renoveringen 1972 monterades ytterligare en skulpterad gravhäll i sakristian. 1916 gjordes en större renovering invändigt. Hela interiörens väggytor fräschades upp och allt målades om i en gråskala, kompletterat med tidens mode av slingrande nationalromantisk al seccodekor av John Hedaeus i kor, tak och fönstersmygar. Taket blev blygrått och väggarna vita, medan bänkar, orgel och läktarbröstning fick en "stenfärg" likt grå granit. Kyrkan hade målats senast 1899. Medel skänktes till glasmålningar i koret, som utfördes med de fyra evangelisterna som motiv. Altartavlan och adliga sköldar på läktarbröstningen (funna i tornet) rengjordes av Hedaeus. På sockenstugans vind påträffades en oljemålning som sattes i en skuren ram, som man också hittat där och lät restaurera. Nytt golv lades och putslagningar på tornet utfördes också. En ny dopfunt av kolmårdsmarmor tillkom liksom två par nya ovala nummertavlor på lyra, lika de gamla. 1928 fick kyrkan varmluftsvärmeledning. Tre år senare var det dags för ny interiör ommålning och 1942 sattes nytt orgelverk in. 1950 drogs elvärme in, armaturen elektrifierades och en transformatorstation byggdes. Redan 27 år tidigare hade man ansökt om elektrisk belysning första gången. Då, 1923, ansågs att kyrkorummet gjorde sig bäst i stearinljusens sken. Elljus upplevdes som för kallt och hårt. 1951-52 planerades och genomfördes nästa stora invändiga renovering. Kyrkan stängdes mellan augusti och första söndagen i advent 1952. Samma målare som 1931 tog sig åter an att måla om bänkar, predikstol och alla andra snickerier i en ursprunglig ljus pärlgrå färg. Endast bänkarnas inre fick en mörkt grå nyans. Dekormålningar i sakristian målades över. Utöver omförgyllningar utfördes också nya förgyllningar av läktarpelarnas kannelyr och två ringar upptill. Koret ansågs vara för omarkerat så dels sattes ett gallerverk på främsta bänkskärmen upp och dels byggdes korgolvet ut. Nummertavlorna flyttades ut på nya socklar av Ragnar Hjorth (som även ritade bänkgallren) för att inte skymma målningarna. 1957 godkändes begäran om att få ta bort kormålningarna kring altartavlan, men de blev kvar och vid renoveringen 1973 uttalades att de "diskret och vackert underordna sig rummets form och stil". Texterna i korpartiet bildade "ett typografiskt komplement av högt värde till den övriga dekoren". Till korets utsmyckande skulpterades 1958 fyra träskulpturer av Ivar Lindecrantz: Stefanus stenas, Paulus omvändelse, Moses stöter vatten ur klippan och Elia på väg till Horeb. De två sistnämnda är gammaltestamentliga symboler; Moses för dopet, livets vatten och Elia en nattvardssymbol. Figurerna sattes upp i koret 1959, men gillades inte av alla så figurernas färger dämpades 1959 för att bli mindre framträdande och Moses-gestaltens volym minskades. De fick en mer undanskymd plats vid påföljande renovering. Kyrkan stängdes åter i ett år från december 1972 til1 1973 för en mer genomgripande renovering och ombyggnad. Den gamla trappan mellan vapenhus och läktare ersattes med en av stål med glasväggar. Under läktaren byggdes brudkammare och andaktsrum, samt förråd. Väggar och tak utformades i äldre stil med fyllningar och ramverk. Oljepanna och nya avlopp samt wc installerades. Bänkarna byggdes om, men gavlar och dörrar bevarades. De nya fronterna profilerades som de gamla. Altarringen byggdes om, koret sänktes och ambo införskaffades för de liturgiska strömningar som eftersträvade närhet mellan predikare och menighet. Väggmålningarna konserverades med 25 år gamla färger och alla invändiga ytor förnyades. Det poängterades att dekormålningarna inte skulle vara utgångspunkten vid färgsättningen. Trägolven ersattes med kalksten och golvvärme på bjälklag av lättbetong i kyrkan och betong i koret. Bjälklaget lades på grundmurarna och matjorden togs bort. Taktäckningen lades om. 1978 installerades nuvarande orgelverk med 30 stämmor och efter diskussioner med nytillverkad fasad. Det klassiserande äldre överstycket finns bevarat på vinden, liksom en skylt från orgeln från 1942. Originalorgelns stämmor skulle också behållas eftersom de ger en värdefull klang. En orgeldator inmonterades år 1991. 1999 var tornets takkonstruktion skadad, så delar byttes och taket lades om med tillhörande plåtarbeten. Tornet putsades om och snickerierna renoverades och målades utvändigt. |
