Stäng fönster ULRICEHAMN KYRKEBERG 1:7 - husnr 1, MURUMS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| MURUMS KYRKA (akt.) | |
| 1997-03-04 |
| Historik |
|---|
|
En ny kyrka uppfördes i Murum för 690 personer av sprängsten efter omarbetade ritningar från 1846 av Kungl. Överintendentsämbetets arkitekt Axel Lindgren. Kyrkan placerades på samma plats som den medeltida stått. Murums nya kyrka invigdes 1850 och från den gamla överfördes den medeltida dopfunten samt kyrkklockorna. Utförandet av denna nyromanska kyrka blev något enklare än på ritningarna. Tornet blev inte alls så smäckert och hörn- och horisontella lister liksom parställda ljudluckor uteblev. En femsidig sakristia tillfogades bakom altaret med en rundad rektangulär altarring. Predikstol i nordöst och läktare i väster. Interiören skulle enligt ritningarna dekoreras rikligt med bröstningslist längs långsidorna och romboid dekor mellan fönstren samt en liten festong över dem. Under nummertavlorna och på korskranket skulle också romboid dekor placeras. Om detta kom att utföras är här okänt medan källorna vittnar om att absidkupolen var prydd med grågrönt slingornament i romansk karaktär på skarpt gräsgrön botten, målat av en Reymer i Herrljunga, som dekorerat nästan samtliga kyrkor i trakten till församlingarnas "utomordentliga belåtenhet". Arkitekten beklagade sig dock över sin egen medverkan till färgsättningen och hävdade att landsortsdekoratörer "sakna varje förutsättning för att kunna på rätt sätt tolka en å ritning flyktigt antydd färgkaraktär" och menade att det vore lättare att beskriva nyansen i ord än med pensel. Arbetet utfördes därtill innan tillstånd kommit. En orgel tillkom 1904 av orgelbyggare Levin Johansson i Liared. 1916 blev kyrkan reparerad. Enkupigt tegel, lagt på ursprungsspånen på långhusets södra takfall, byttes mot nytt maskinkluvet spån och tvåkupigt tegel. Sydfasaden putsades om. Innanför sydporten göts ett vilplan av cement till de åtta trappstegen upp till kyrkgolvet. Två nya nummertavlor och mässingslampetter tillkom. Hela kyrkan målades gräsgrön med grågröna fält på bänkarna. 1918 inventerades kyrkan och då stod Thorvaldsens Kristus på altaret framför ett gyllene träkors, den vitmålade altarringen hade balustrar, bänkarna var inbyggda och predikstolen var ny. Möjligen hade en sådan tillverkats i samband med renoveringen två år tidigare. Vid mitten av 1940-talet ansågs kyrkan vara för stor för församlingen och bänkarna obekväma och man ville renovera kyrkan. Första förslaget kom 1944 med bland annat en önskan om att sätta igen absidfönstren. 1947 gjorde arkitekt Ärland Noreen ett renoveringsförslag. Landsantikvarien Ingegärd Vallin ansåg 1948 att interiören var ovanligt påver och trist och ville påskynda en ändring av skranket och altaret. 1948 beslutades vid en extra kyrkostämma att ingen ändring skulle ske med altaret och ingen sakristia byggas under läktaren. Men detta omprövades uppenbarligen och kyrkan fick ett helt förändrat utseende. Den femsidiga sakristian formades om till en invändig fönsterlös absid med den nakna muren synlig utifrån genom de bibehållna fönstren. Detta nämns ingenstans i bygglovshandlingarna, men bör högst sannolikt ha skett då utifrån önskemålet om att sätta igen fönstren och flytta sakristian till läktarunderbyggnaden. Två rum byggdes under läktaren för elcentral och sakristia. Altarskranket avlägsnades och altaret kunde flyttas in i korutsprånget. Koret vidgades ytterligare genom att korbänkarna togs bort fram till bänkskärmarna. Sydporten murades igen men portalpilastrarna bevarades. De skulle bilas bort om de var av tegel men vara kvar om de hade sten i förband med murarna. Konstnärinnan Saga Walli från Göteborg målade en ny altartavla. Bänkarna minskades till 15 bänkar på var sida (från 24 i norr, 14 i sydväst, 8 i sydöst) med nya sidogångar och ombyggda bänkar med endast bänkdörrarna och ryggarna i behåll, om än lutande. Nya golv lades, putsen lagades och kalkfärgades, trävalvet limfärgades och inredningen målades om. Kaminerna slopades till förmån för elvärme och även belysning, klockringning samt orgelfläkt elektrifierades. 1950 firades kyrkans 100 årsjubileum och den kunde återinvigas efter renoveringen 12 november. 1953 tillverkades ett ljudtak ritat av arkitekt Noreen till predikstolen, som skulle likna ljudtaket i Kärråkra kyrka. 1952 inleddes en decennielång diskussion kring två av ätten Ugglas gravstenar från 1600-talet som stod uppställda vid södra kyrkporten. Säteriet Påarp i Murum var i äldre tid sätesgård inom denna ätt och släktföreningen Uggla framförde önskemål om att gravstenarna av ordovicisk kalksten borde placeras under tak. Man var också upprörd över att bevarade kistdekorationer av plåt inte fanns exponerade i kyrkan Församlingen motsatte sig dock att få in stenarna i det trånga vapenhuset. 1957 bekostade slutligen släktföreningen en avgjutning av stenarna till Statens historiska museums samlingar, samt skyddsbleck av bly över stenarna. Kistplåtarna skänktes till samma museum 1959. 1980 besiktigade Carl-Gustaf Lewenhaupt på Riksantikvarieämbetet orgeln och fann att den hade en påfallande djup och varm principalkaraktär, typisk för tiden kring sekelskiftet. "Orgeln är av sådant historiskt och musikaliskt värde samt av så hög kvalitet att den bör skyddas och bevaras intakt". 1984 lades nytt taktegel på södra sidan och plåt på norra. Takstolen förstärktes. 1987 inreddes befintligt materialrum under läktaren till rum för personal och besökare med wc och tvättmöjligheter. 1988 gjordes fasadrenovering med viss nedknackning av putsytor. 1997 gjordes en nödutgång i ett korfönster på norrväggen. |
