Stäng fönster ULRICEHAMN KÄRRÅKRA 3:1 - husnr 2, KÄRRÅKRA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| KÄRRÅKRA KYRKA (akt.) | |
| 1995-11-09 |
| Historik |
|---|
|
Enligt en dendrokronologisk datering utförd 1992 har Kärråkra kyrka takstol och remstycke från omkring år 1210. Dekorativa detaljer som troligen är från 1100-talets mitt antyder dock att kyrkan i början av 1200-talet antingen fick en äldre del tillbyggd jämte nytt tak, eller att kyrkan som helhet uppfördes vid den tiden med återanvända delar från föregångaren. Ekstockar anträffades dessutom vid en yttre restaurering 1929 som tros ha kommit från en tidigmedeltida stavkyrka, vilken lär ha stått i Öjelunda by. Den gamla takstolen över kyrkans västra del är en romansk takstol av furu med fyrkantig ås, så kallad kroppås, och den har tätt placerade grova bjälkar men klent virke i takresningen. Murverket är exempel på högt driven byggnadskonst med jämna storskikt av sandstenskvadrar, vilande på en skråkantad sockel, med exklusiva lister av jämnlöpande rep- och rundstav däröver. Ursprungsmurarna är idag ändrade eller rivna i stor utsträckning. Äldsta kvarvarande murpartiet sitter mellan fönstren på norra sidan i en spets mot fönsterhöjden och betydande delar lär även återstå i västra delen, såsom under västra fönstret och upp till ett skift över repstavslisten. Nordöstra hörnet är också intakt. Murverket har benhård fogning kvar i täta fogar med goda förband. Inmurade stenar med krökt ytterliv i nuvarande östvägg tyder på ett raserat ursprungligt absidkor. Kyrkan hade två dörrar på södra sidan i rundbågsvalv utan dekorationer och ett fönster emellan dem. Över fönstret sattes ett rundbågsvalv över försänkta nischer med olika höjd som lär vara orubbat men numer inte synligt i fasaden. Norra sidan hade en dörr på västra delen med rak ovankant och över den ett romanskt halvcirkelformat tympanon (framtaget 1929) med en figurscen huggen i plattrelief. Tympanonscenen visar en mänsklig gestalt med kransar i händerna och ett djur på vardera sidan om fötterna. Däröver lutar sig en annan person ned mot kransbäraren och ser ut att hålla sin ena hand mot sin egen panna och den andra mot den andres axel. Nedtill finns repstav och flätad bård. Enligt en tolkning (professor Jan Svanberg, Stockholm) kan bilden illustrera Daniel i lejongropen och profeten Habackuk. Kyrkan hade två medeltida kyrkklockor och 1583 noterades även en primklocka. 1677 tillkom enligt uppgift predikstolens korg. 1708 fick "bildhuggaren i Borås" betalt, kanske bildhuggare Anders Ekberg som samma år försett Varnums kyrka i trakten med en predikstol. Förmodligen avsåg betalningen i Kärråkra en altartavla eller predikstolens fyra evangelistskulpturer. 1709 hade en av dörrarna ett vapenhus vars tak då reparerades. Det är möjligt att det tidigt, eller rent av ursprungligen funnits en port även i väster eftersom det vid tidigt 1900-tal fanns ett vapenhus i väster vars breda dörr bedömdes ha mycket hög ålder. Den hade dessutom i sin tur ersatt en ännu bredare port. En uppgift omtalar också att kyrkan var "i stil med Eriksbergs gamla kyrka", som sannolikt uppfördes med portar åt söder, norr och väster. 1729-30 välvdes ett nytt innertak i kyrkorummet. 1734-35 byggdes läktare och målning företogs, antagligen invändigt. 1740 kalkades hela kyrkan. Kalken slogs i ett kyrkohärbre, antingen ett befintligt som gjordes om för ändamålet eller ett nytt. Fyra gamla fönster med rutor såldes 1746-47 och nya köptes. Catharina Drakenberg inköpte en ljuskrona till kyrkan 1748-49. 1764-65 togs ett fönster upp baktill i kyrkorummet. 1793 kom det så mycket främmande folk från andra församlingar varje söndag att en ny kvinnoläktare ansågs vara behövlig och år 1800 stod en sådan klar. Altartavla, predikstol och bänkar skulle målas och renoveras av "kunnig, välkänd målare" vilket blev fabrikör Hammarlund, som fick betalt för kyrkans renovering och målning 1800-01. Läktarna målades för mera "snygghet och prydlighet" i kyrkan. Stora sprickor i östgaveln och valvet samt på sidorna i koret gjorde att man 1818 ville bygga om koret till fullbredd med önskad sakristia bakom altaret, vanligt på den tiden. Ombyggnad skedde 1822 då kyrkan tillbyggdes österut från kordörren till nästan dubbel storlek med murar av ohuggen gråsten och återanvänt stenmaterial, sannolikt från de nedtagna korväggarna. Tresidig avslutning i öster ersatte det medeltida koret och på nordsidan tillkom en sakristia. Kanske var det nu som västra sydporten murades igen för att inte störa symmetrin enligt tidens ideal när den gamla kordörren nu hamnade mitt på sydfasaden med ett fönster på var sida. Kyrkans äldre del hade en sandstenssockel med fas, så kallad västgötatyp, som nu liksom listverket ses göra en vinkel in i den nya muren. Delen från 1822 saknar sockel. Det raserade korets listverk har murats in här och där som fyllnad i tillbyggnaden. Ett bildstensfragment murades in i höjd med syddörrens överkant på dess östra sida och visar en häst med duva på huvudet och ett kors i relief. Ett parti i nordväst kring dörren saknade listverk, så eventuellt fanns där en utbyggnad såsom ett vapenhus. Västra gaveln består märkligt nog av resta gråstenar utan förband vilket orsakat rämnor. Ett torn byggdes 1909-10 för att säkra gavelns bestånd. Då fanns som nämnts ovan den gamla västporten i vapenhuset. 1847 anskaffades nya kyrkfönster lika de gamla. Kanske var det i samband med detta man införskaffade en ny altarprydnad i nyklassicistisk stil, ett svepkors, vilket noteras på 1860-talet. Den gamla altartavlan med kalvariegrupp och evangelister förvarades då i klockstapeln. Ett torn uppfördes mot den undermåliga västväggen 1909-10 efter ritningar av arkitekt Axel Lindegren med blottade fogstrukna granitkvadrar i nyromansk stil och en mer nyklassicistisk kopparklädd huv med lanternin. De gamla klockorna överfördes dit. Under vapenhuset som funnits i väster upptäcktes en massgrav utan kistor. Vapenhuset flyttades ut på kyrkogården och används så sent som på 1970-talet till redskapsbod och förvaring av äldre kyrkoföremål men står ej kvar idag. Tornets vapenhus fick en ny pardörr och mellan kyrkorum och torn sattes dubbla slagdörrar. Sydporten fick också en ny dörr. Kyrkan försågs med nya granitsolbänkar och rundbågiga fönsterbågar med dubbelt glas. Interiören fick omfattande förändringar: nytt trägolv, reparation av det korgbågigt välvda taket, ny läktare med bröstning och fyra gradänger, uppsättning av den äldre altaruppsatsen igen komplettering, ny altarring, nya öppna bänkar samt ny predikstol (med det kuriösa villkoret att använda den i högst 10 år). Arkitekt Lindegren ritade allt utom predikstolen som utformades av arkitekt J. L Johansson. Altarväggen fick dekormålning. Interiören målades i bruna nyanser. När arkitekt Anders Roland inspekterat det hela 1914 blev omdömet: "Det hela naivt gjort och kanske därför just ganska bra". Mindre lyckat var tornet som hade flera byggfel, bland annat dimensionerna på bjälklagen, varför det inte blev godkänt. Detta ledde till en tvist mellan byggmästaren och kyrkorådet. Järnbalkar tillkom i efterhand till stöd för det underdimensionerade träbjälklaget. En genomgripande renovering utfördes i september-oktober 1929 med barskrapning och total omputsning, eftersom putsen rasat i stor omfattning. Huggna sandstensdetaljer och listverk putsades ej. En murverksdokumentation gjordes och tidigare öppningar markerades. Invändig ommålning likadan som den gamla utfördes i tak och på väggar där så behövdes. I mitten av 1930-talet ville man ha en ny predikstol då den befintliga uppfattades som intetsägande. Därtill önskade man lägga tegeltak istället för spåntak men det är ovisst om det utfördes. Nästa stora renovering skedde 1950-52 under ledning av arkitekt Ärland Noreen efter ett modifierat förslag från 1945. Det var åter en fullständig renovering med nytt golv, nya bänkar, ny predikstol och altarring samt total ommålning. Förslaget att mura igen sydporten till ett fönster genomfördes inte. Korgolvet förlängdes och höjdes efter det att man huggit bort angripet trä i golvkonstruktionen. Väggarna reparerades och taket byggdes om på oklart vis "i gammal stil". Värme och belysning elektrifierades så kaminerna kunde avlägsnas. Läktaren sänktes och gradänger togs bort för att bereda plats åt en orgel. Bänkarna fick dörrar med tandsnitt och antalet bänkrader ändrades i norr från 18 till 15, i sydöst från fem till fyra och i sydväst från tio till nio så att 150 platser återstod. Längs väggarna sattes träpanel. Nya innanfönster tillkom. Altaruppsatsen färgsattes och konserverades varvid konservatorn kunde konstatera att den bestod av delar av olika ålder; skulpturer från tidigt 1700-tal, tavla från 1800 och tillägg från omkring 1910. Den ursprungliga limfärgen var förstörd och av de två senare påmålningarna valdes den första. 1954 gjordes förslaget till en orgel, inklusive fasaden, av Tostareds kyrkorgelfabrik. Samma år var kyrkan redan angripen av fukt, torröta och svampbildning i koret och ett stycke av långskeppet, vilket fick åtgärdas utan att bli helt bra. Kalksten lades som korgolv. 1961 lades nytt golv i långhuset av rött fasadtegel på betong. 1977 vitmenades och målades kyrkan ut- och invändigt, även tornets insida, inför en biskopsvisitation. På fasaderna användes silikatfärg med plastdispersion och invändigt oljeemulsionsfärg som hindrade fukt inåt. De täta färgerna orsakade olikartade stora skador på murverk, fogar och puts och en omfattande puts- och murverksrenovering blev så småningom nödvändig. 1992 fick kyrkan anslag från Kyrkofonden till reparation av fogarna i tornet och taket på södersidan. Arbetet projekterades av Sölve Johansson AB och utfördes 1994. Under tiden för dessa arbeten skulle den andra delen av Colin Nutleys film Änglagård spelas in. Eftersom den första filmen delvis hade utspelat sig i miljön kring kyrkan krävdes att byggnadsställningar och en under mellantiden tillkommen trappa togs bort. Byggnadsarbetet avbröts en tid och återupptogs i maj. En omfogning av tornfasaden utfördes, eftersom den hade trasiga sekundära cementhaltiga fogar istället för de ursprungliga kalkfogarna. Fa |
