Stäng fönster BORÅS TOARP 2:8 - husnr 1, DEN HELIGE MIKAELS KAPELL (MIKAELSKAPELLET)
Byggnad - Beskrivning
| DEN HELIGE MIKAELS KAPELL (MIKAELSKAPELLET) (akt.) | |
| 1996-04-12 |
| Historik |
|---|
|
Nordöstra delen av begravningsplatsen planlades 1929, när ytterligare kyrkogårdsmark behövdes till Toarps församling. 457 enkla, allmänna gravar och 176 dubbla, enskilda gravar skulle rymmas inom stenmurar i norr och öster med smidesgrindar och häckar och Gunnebostängsel med tjärstrukna furugrindar i övriga riktningar. Kallmurarna skulle ha jord och torv som bindemedel och grindstolparna uppföras av sprängsten i cementbruk och krönas av Näfveqvarns bruks kyrkogårdsurnor. Urnorna blev dessvärre stulna. Anläggandet tog sin tid och invigningen hölls först 1938. 1939-40 beslöts att uppföra ett gravkapell i sydväst mot furuparken. Arkitekten till begravningsplatsen, Martin Westerberg och den i Boråstrakten väl etablerade Harald Ericson, gjorde var sitt förslag. De valde olika placeringar av byggnaden och även om Ericsons förslag bedömdes ha arkitektoniska förtjänster, så var Westerbergs placering "traditionell och god" och tilltalade församlingen mer, samt att det upplevdes som naturligt att genomföra hans förslag såsom upphovsman till själva området. 1941 togs beslutet att anta Westerbergs förslag och förlägga kapellet i talldungen. En kormålning skulle smycka lokalen, vilket blev "Uppståndelsen" av Edgar Wallin, en stockholmskonstnär. Konstnärens första förslag kritiserades för att ängeln var för framträdande och övriga gestalter hade ett "för evangelisk åskådning främmande drag av tillbedjan". Motivet justerades och utfördes 1942. 1967 planlades en utvidgning av begravningsplatsen åt sydväst på en grusås med tall och björk. Skogskaraktären med blåbärsris, liljekonvaljer och skogsgräsarter skulle behållas. Inga stenramar eller häckar skulle få förekomma på gravvårdarna och först tänkte man sig typritningar för stående eller liggande vårdar av natursten, med djuphuggna inskriptioner utan målning. Detta mötte kritik av Domkapitlet som ville se mer variation och tydliga inskriptioner. Ett meditationsrum skulle anläggas med stensatt yta, bänkar av kluvna ekstockar och en låg mur runt om. Tanken var att förlägga det i en vägkorsning, men Riksantikvarieämbetet menade att en meditationsplats inte bör genomkorsas av vägar. Så blev det trots allt. I kapellet förefaller allt förutom utvändig puts, adderad dörrpanel och armatur vara ursprungligt. Ritningarna visar bänkkvarter, men det realiserades förmodligen aldrig. En renovering av okänd omfattning utfördes 1990 med återinvigning den 23 september, då kapellet fick sitt namn, "Den helige Mikaels kapell". Kapellet används även för andra gudstjänster och andakter. |
