Stäng fönster ÖDESHÖG TOLLSTAD 1:11 - husnr 3, VÄSTRA TOLLSTADS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VÄSTRA TOLLSTADS KYRKA (akt.) | |
| 1993-03-15 |
| Historik |
|---|
|
Historiken kompletterad vid inventeringen 2004: KYRKOBYGGNADEN Den äldsta kända kyrkan i Västra Tollstad var uppförd av sten under 1100- eller 1200-talet och bestod av ett rektangulärt långhus och ett smalare absidkor. Det är oklart om tornet uppfördes samtidigt med långhuset eller om det uppfördes något senare. Kyrkan är känd bl a genom avbildningar av Elias Brenner 1670. Brenner var konstnär och vandrade genom Östergötland och tecknade av kyrkor på uppdrag av det nyinrättade Antiqvitetskollegium. Teckningen visar att kyrkan vid det tillfället även hade ett vapenhus på södra sidan och en sakristia på korets norra sida. Tornet hade en ovanligt utformad påbyggnad, som synes vara av trä. Vid en biskopsvisitation 1783 ansågs kyrkan vara i för dåligt skick och utdömdes. Församlingen önskade i det längsta behålla sin kyrka och nybyggnadsplanerna drog ut på tiden. År 1827 ansökte de hos kungen att få bygga en ny kyrka på platsen för Alvastra klosterruin, vilket avslogs. Det beslöts då att den nya kyrkan skulle byggas på den gamla kyrkplatsen. Prästgården som var belägen i direkt anslutning till kyrkans västra parti tillät ingen förstoring av långhuset. Församlingen önskade dock behålla den nedre delen av det medeltida tornet som sakristia. Det innebar att den nya kyrkan förlades i nord-sydlig riktning väster om tornet. Majoriteten av landets kyrkor är orienterade i öst-västlig riktning. I Östergötland är det få kyrkor som har en annorlunda placering. Kyrkan ritades, enligt uppgift, 1839 av arkitekt Johan Carlberg vid Överintendentsämbetet och uppfördes mellan åren 1840-1843 av östgötabyggmästaren Abraham Nyström. Det finns några ritningar bevarade, som är signerade av Abraham Nyström och daterade mellan åren 1841 och 1843. De överensstämmer i stort sett med det utseende som kyrkan har idag. Det är oklart hur mycket av kyrkans slutgiltiga utformning som var ett resultat av Nyström och hur mycket som utformades av arkitekterna vid Överintendentsämbetet. Abraham Nyström (1789-1849) var tillsammans med sina söner August (1814-1886) och Johan Robert (1817-1890) storbyggmästarna i Östergötland under 1800-talet. Mellan åren 1836 och 1851 stod de för sju nybyggen av kyrkor och nio kyrkoombyggnader samt talrika uppdrag för profan bebyggelse. Kyrkan fick en rektangulär planform med koret förlagt i norr. Tornet hamnade mitt på den östra långsidan och den nedre delen bestod av det medeltida tornet som inreddes till sakristia. Kyrkan uppfördes av marksten och tegel och fick, med undantag av tornets placering, en tidstypisk nyklassicistisk exteriör utformning med flackt sadeltak, spritputsade fasader med slätputsade omfattningar och hörnkedjor. Ingångarna i söder och väster försågs med dörrar med blomornament, som är typiska för byggmästare Nyström. Det medeltida tornets bottenvåning påbyggdes och fick ett för tiden typiskt utseende med en fyrkantig öppen lanternin. Tornets övre våningar fick en ny utvändig ingång från långhusets östra fasad. Även interiören fick en tidstypisk utformning med ett ljust och luftigt kyrkorum med ett putsat tunnvalv. Kyrkorummet hade ursprungligen en rak korvägg med en i muren något indragen rundbågig nisch med ett fristående förgyllt träkors. I nischen fanns över taklisten ett lunettfönster med färgat glas. Det förvaras idag i tornet. Nischen och korhörnen var dekorativt utformade med pilastrar. Såväl innerdörrar, altarringen, predikstolen och läktarbarriären försågs med den för byggmästare Nyström typiska utsmyckningen med dekorativa ornament. På en interiörritning, som är signerad av Nyström och daterad 8/5 1841, är kyrkorummet försett med väggfasta bänkar. Denna utformning återfinns i Röks kyrka, som uppfördes av Nyström vid samma tid. Predikstolen, som överensstämmer med en detaljritning daterad 4/2 1842 var på ritningen placerad på motsatt sida, d v s på östra sidan. Orgeln tillkom 1846 och byggdes av organisten Nils Ahlstrand i Norra Solberga. Altarkorset ersattes redan 1856 av en altartavla målad av målaren Gustaf Adolf Engman i Vadstena. Dopfunten flyttades med från den äldre kyrkan och tillhör en grupp av rikt dekorerade kalkstensfuntar tillverkade i Vadstena och Skänninge under 1600-talets andra hälft. Interiören präglas idag av en omfattande ombyggnad som utfördes 1926 efter ritningar av arkitekt Erik Fant. Det var framför allt korpartiet som i hög grad förändrades. En korabsid flankerad av två kolonner byggdes inom det befintliga koret. Mellan de nya innerväggarna och de äldre ytterväggarna mot väster och öster skapades två rum, varav det västra rummet inreddes till sakristia och det östra inrymde förråd och arkiv. I söder nybyggdes eller utvidgades ett mindre vindfång, som fick karaktär av vapenhus. Interiören ommålades och bänkdörrar och gavlar, läktarbarriären och altarringen försågs med en marmorering i grå nyanser. Läktarpelarna fick en kraftig marmorering. Nästa större förändring utfördes 1970 under ledning av ingenjör Ture Jangvik i Linköping. Tornets bottenvåning inreddes åter till sakristia och försågs med bl a nytt golv, innertak och ny dörr mot kyrkorummet. |
