Stäng fönster VALDEMARSVIK SNÄLLEBO 7:1 - husnr 3, TRYSERUMS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| TRYSERUMS KYRKA (akt.) | |
| 1992-11-12 |
| Historik |
|---|
|
Historiken kompletterad vid inventeringen 2006: Den äldsta kända kyrkan var byggd i Västertryserum, sju kilometer väster om nuvarande kyrkan, och torde ha uppförts under 1200-talets senare del. Den står ännu kvar som ruin och murarna visar en byggnad uppförd av gråsten med rektangulärt långhus, rakt avslutat kor och sakristia i norr. Kyrkogården var inhägnad med en timrad bogårdsmur som revs först på 1820-talet. I kyrkogårdens västra hörn stod en klockstapel. En brand 1660 skadade såväl kyrkan, klockstapeln som bogårdsmuren. Medel till återuppbyggnaden skänktes av kung Karl XI och arbetet påbörjades redan nästföljande år. Arbetet leddes av byggmästare Per Andersson i Norrköping, och inredningen med bl a predikstol utfördes av Knut Gunnarsson från Kullerstad och Olof Knutsson i Skrikerum. En orgel tillverkad av "orgamakaren i Ryssby" tillkom i början på 1670-talet. I början av 1700-talet konstaterades svåra skador på byggnaden, och västra gaveln fick därför tas ned och återuppföras. Därefter målades interiören av målaren Tomas Wallenkamph i Norrköping. Greve Arvid Bernhard Horn på Fågelvik lät tillbygga koret i öster och här inreddes ett gravkor för Gyllenstiernska och Hornska ätterna. I början av 1740-talet genomfördes en stor reparation då bl a interiören vitmenades. Några år senare fick kyrkan genom greve Adam Horns försorg, en ny orgel av orgelbyggaren Jonas Wistenius, Linköpings stifts förste orgelbyggare, och fasaden utfördes av bildhuggaren Niclas Österbom i Norrköping. Under 1700-talets andra hälft påbörjades diskussioner om att bygga en ny kyrka, men oenighet rådde om platsen. Fågelviks ägare och kyrkans patronus greve Gustav Horn avgjorde emellertid saken genom att mot församlingens vilja bestämma den nuvarande platsen, sju km öster om den gamla, vilket innebar att socknens centrum radikalt förflyttades. Greve Horn anskaffade ritningar av Jean Eric Rehn, som utarbetade en helhetsgestaltning för såväl exteriören som interiören. Rehn (1717-1793) hovintendent, arkitekt och professor, var en av rokokons främsta företrädare i landet. Han utförde en mängd inredningsarbeten till de kungliga slotten, och ritade flera slott och herrgårdar, t ex Ljungs slott och Lambohovs herrgård i Östergötland. Tryserums kyrka är dock en av de få kyrkobyggnaderna som kom till utförande i landet, och förmodligen anlitades han senare till arbeten på det nya Fågelviks slott. Länsbyggmästare Magnus Beurling valdes som byggmästare och bygget pågick mellan åren 1782-1784. Kyrkan är uppförd i gustaviansk stil med rektangulärt långhus, rundat korparti i öster, sakristia i norr och torn i väster. Fasaderna var ljusputsade och takfallen var troligen täckta med ekspån. Tornet avslutas av en svängd huv och över den en öppen lanternin. Under koret inrättades ett gravkor för ätterna Gyllenstierna - Horn och 22 gravkistor överfördes från den gamla kyrkan. Altaruppsatsen är mycket originell och är utformad som en hyllning till släkterna Gyllenstierna - Horn. Den har en hög konstnärlig kvalitet och är ritad av Rhen med utsmyckningar som tros vara tillverkade av hovbildhuggaren Jean Baptiste Masreliez. Även Masreliez kom senare att arbeta med inredningen till Fågelviks slott. Familjen Horn hyste ett stort musikintresse och stor vikt lades vid att skapa god akustik i kyrkorummet för att åstadkomma bästa möjliga förutsättningar för konsertverksamhet. Orgeln bekostades till stor del av Gustav Horn och tillverkades av orgelbyggaren Pehr Schiörlin (1736-1815). Han var lärjunge till Jonas Wistenius och övertog dennes verkstad 1777 och har tillverkat ett 70-tal orglar i länet. Orgeln räknas som ett av Schiörlins bästa verk. Vid en restaurering 1886 byttes den slutna bänkinredningen ut mot öppna bänkar och ett nytt trägolv lades in. Arkitekten Karl Martin Westerberg ansvarade för en restaurering 1928-29, då bl a inredningen ommålades och tornurverk installerades. Den senaste större restaureringen utfördes 1972 under ledning av konstnären Eric Elfwén. Till de större ingreppen hör omläggning av takens svartplåt med kopparplåt och borttagande av bänkar i öster och väster, bl a för att bereda plats för en läktarunderbyggnad. Elfwén bidrog till kyrkans inredning genom en glasmosaik i andaktsrummet och en ny dopfunt. Följande års arbeten har främst varit av underhållskaraktär. Den gamla kyrkan lämnades att förfalla, men på 1940-talet fanns det långt gångna planer på att sätta istånd ruinen för att hindra ytterligare förfall. Arbetet kom emellertid inte till stånd förrän på 1960-talet med Arvid Carlsson som byggmästare. År 1965 kunde ruinen återinvigas och används sommartid för bröllop och sommargudstjänster. |
