Stäng fönster BORÅS GÄSSLÖSA 6:1 - husnr 2, SANKT SIGFRIDS KAPELLKREMATORIUM
Byggnad - Beskrivning
| SANKT SIGFRIDS KAPELLKREMATORIUM (akt.) | |
| 1995-06-13 |
| Historik |
|---|
|
HELA BYGGNADSKOMPLEXET Svenska eldbegängelseförening i Borås hade redan under 1920-talet diskuterat att låta uppföra ett krematorium i Borås. Det skulle betjäna övriga Västergötland då endast ett krematorium fanns i Göteborg. 1930 uppdrog kyrkorådet åt stadsarkitekt Harald Ericson att ta fram förslag till nybyggnad av krematorium med kapell på en ny griftegård. 1938 utlystes en arkitekttävling där Gustaf Birsch-Lindgren, Knut Nordenskjöld och Harald Ericson deltog. Ericsons vinnande förslag motiverades med att "byggnadens yttre såväl som inre planläggning kan betecknas såsom anmärkningsvärt god i sin sakliga konstruktion och väl avvägda proportionering. De estetiska möjligheterna (...) hava väl tillvaratagits och utnyttjats" (Knut Jeanson). Byggnadsstyrelsen invände mot garage, matsal och andra ekonomiutrymmen. Praktiska skäl för att bygga sådant ansåg de saknades, det skulle bara öka kostnaden. Efter klarläggande om den kommande personalens behov kunde de godkännas. Krematoriet med sina tre kapell började uppföras 1941 och invigdes 1944. Arkitekten styrde utformningen även i detaljerna och var drivande bakom anlitandet av de konstnärer som kom att skapa utsmyckningarna till byggnadens interiör. Tyra Lundgren gjorde stengodsreliefer till tympanon över entrén till Hoppets kapell och väntrummet till Uppståndelsens kapell. Bror Hjorth svarade för den konstnärliga utsmyckningen i Uppståndelsens kapell med krucifix och kalkstensreliefer på väggarna intill koret. Professor Sven Erixon utförde en kartong till en gobeläng i Hoppets kapell, som vävdes av Barbro Nilsson. Snabbt blev Hjorths Kristusbild hett omdebatterad. Tillstånd för denna hade inte sökts hos Kungliga Byggnadsstyrelsen eftersom man ville bli klar till invigningen. Men det var inte huvudanledningen. Kyrkorådet fann den inte tilltalande och stämmande till andakt. Avbildningen stämde inte med de föreställningar de bildat sig om Honom, "som han tecknats för dem av evangelierna". Man ville avlägsna skulpturen från korset och möjligen sätta den på en vägg i stället. Stilen ansågs bondsk och fylligare än traditionellt. Prosten ansåg däremot att ingen vet hur Han såg ut och att var tid har sitt uttrycksmedel. Arkitekt Ericson menade att korset ensamt inte var nog och att ett avlägsnande skulle bryta sönder utsmyckningens helhet. Diskussionen övergick till en nationell debatt om konstnärers rättslöshet. Kristusbilden togs ned på prov i ett år 1947, men saken var ännu inte avgjord i augusti 1949. Skulpturen är alltjämt kvar på sin plats. Tidigt uppstod putsproblem, främst på den rundade fasaden på Uppståndelsens kapell och Hoppets kapell, som fick invändiga fuktskador. Den senares sydfasad var ouppvärmd och man försökte lösa problemen med en värmeslinga och spritputs 1952. Läckage från loggian i söder ner till Minnets kapell gav fuktproblem invändigt i bisättningsavdelningen. Stenläggningen av gnejshällar från Fjärås i cement lades om med ny asfaltpapp under. Problemen återkom dock genast och man diskuterade att bygga in hela loggian/terrassen med glasväggar och tak. Arkitekt Ericson föreslog istället att byta hällarna till Gusta kalksten och lägga dem i tätare, hårdare cementbruk. 1954 byggdes ett skärmtak över loggians yttre del. En garagetillbyggnad hade gjorts året innan till krematoriedelen i sydöst. Putsen fortsatte att ställa till problem, främst på Uppståndelsens och Hoppets kapell. En undersökning om puts- och taktäckningsskadorna gjordes 1961 av Chalmers. Putsen på Hoppets kapell hade släppt på flera ställen och hade grova sprickor, bompartier och krackeleringar. De senare berodde på att putsen torkat för fort. Rasrisk förelåg på flera ställen. Man valde 1962 mellan ta ner putsen antingen i sin helhet på skadade områden eller endast där rasrisk fanns. Vilket som valdes är inte utrett här. Kalkcementbruk användes och hela rundningen sprutades förmodligen om. Plåttaket var rostigt och man lade koppar på taken, så som det var tänkt från början. 1962 byggdes också krematoriet till i söder med en låg huskropp åt sydöst, dit incineratoravdelningen förlades. Den hade tidigare legat under Uppståndelsens kapell och störde jordfästningar där. En fristående skorsten uppfördes i en grandunge 8-9 meter från fasaden. Klocktornet reparerades och fick nya maskindelar och wires. 1969-70 skedde en ombyggnad av väntrummet till Uppståndelsens kapell med entré från loggian, varvid Tyra Lundgrens väggrelief flyttades. Ny marmorbeklädnad gjordes vid entrén. Östra delen av den utvändiga terrassen i sydöst asfalterades och fick murar. Loggians tak belades med kopparplåt. Bisättningsavdelningen byggdes om. Evighetens kapellet fungerade ursprungligen som urnutlämningsrum men fick efter ombyggnaden inrymma minnesboken över dem som placerats i griftegårdens minneslund. Det benämns idag som ett meditationskapell. Längs den låga byggnadskroppen mellan Hoppets och Minnets kapell konstruerades en arkad. Befintlig fasad behölls. 1989 putsades Uppståndelsekapellets västra fasad och övriga fasader målades. 1994 byttes balken till stora klockan och 1998 byttes övre klockaxeln och tornet målades och impregnerades. 1996-97 byggdes krematoriedelen åter om och till, samt fick en ny ugn. Vinden isolerades 1998. 2001 fick Hoppets kapell en glasad utbyggnad med kapprum åt arkaden i sydväst och en ny läktartrappa. 2002 byggdes entrén till Uppståndelsens kapell om med ny takform och inglasning. Lokalen där EVIGHETENS KAPELL är idag fungerade ursprungligen som urnutlämningsrum men fick efter en ombyggnad 1969 inrymma minnesboken över dem som placerats i griftegårdens minneslund. MINNETS KAPELL skall ursprungligen ha haft vitputsade väggar. Dagens tegelbeklädnad har troligen tillkommit i samband med en renovering i samband med fuktskador 1953 eller 1962. Sannolikt är ej heller taket ursprungligt, utan tillkom vid något av nämna år. I övrigt se Uppståndelsens kapell ovan. Arkaden på HOPPETS KAPELL tillkom 1969-1970 och kapprummet byggdes till 2001. |
