Stäng fönster VÄNERSBORG PRÄSTERYR 3:1 - husnr 1, SUNDALS-RYRS GAMLA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SUNDALS-RYRS GAMLA KYRKA (akt.) | |
| 1994-10-05 |
| Historik |
|---|
|
Komplettering vid inventeringen 2004: Kyrkan antas vara byggd på 1200-talet och har en liknade byggnadshistoria som flera andra medeltida stenkyrkor i Dalsland. Kyrkans ursprungliga planform är inte känd men troligen har hon haft ett smalare rakslutet kor. En sannolikt medeltida portal i sydost sattes igen 1824 då den nuvarande porten och fönstret på västgaveln togs upp. När sydvästporten sattes igen raserades troligen också ett vapenhus där av okänd ålder. Troligen under perioden 1650-1700 förlängdes kyrkan, liksom många andra, åt öster då koret fick sin nuvarande tresidiga form med en ingång mot söder. Eventuellt fick västgaveln vid samma tid byggas upp igen efter att varit "förlorad" enligt en uppgift från 1583. I samband med bl a grund- och murförstärkningar 1973 framgick att kyrkans mittdel är äldst och mot öster och väster finns sekundära murar. Under 1700-talket förnyades inredningen i många av de dalsländska kyrkorna, i allmänhet i provinsiell barockstil med upphovsmän som bildhuggarna Isac Schullström och Nils Falk samt målarmästaren Hans Georg Schüffner. I Sundal-Ryrs gamla kyrka utförde den senare omfattande målningsarbeten 1748, vilka bevarats och utgör en värdefull helhet. Mest framträdande är takmålningarna på det plana trätaket, men Schüffner har också målat apostlaporträtten på läktarbröstningen, altartavlan samt predikstolen. Eventuellt tillkom läktaren i sin helhet 1748. Altaruppsatsen är från omkring 1700 och predikstolen från 1600-talets förra hälft. 1824 förnyades också inredningen i kyrkan då den nuvarande bänkinredningen tillkom och altaret och altarringen murades upp. Året efter fastställdes bänkordningen, vem som skulle sitta var, genom lottning. 1824 upptogs också den nuvarande västportalen och den medeltida sydportalen murades igen. 1843 förändrades kyrkans takläggning från spån till skiffer och 1890 tillkom den första värmekällan, en järnkamin. Som på många andra platser beslutades i Sundals-Ryr att överge den medeltida kyrkan och bygga en ny kyrka. Befolkningsökningen hade gjort kyrkan för trång och den ansågs också i övrigt obekväm, mörk och otidsenlig. I Sundals-Ryr bedömdes också dåliga grundförhållanden förorsaka sprickbildningar i kyrkans murar. Redan 1876 fattades det första beslutet om en ny kyrka men p g a olika önskemål om placeringen dröjde det definitiva beslutet till 1899, då läget bestämdes till den s k Lysingsbacken ca 2,5 kilometer västerut, där nya kyrkan uppfördes 1903-06 efter ritningar av den välkände arkitekten Adrian Crispin Peterson. Till skillnad från många andra medeltidskyrkor kom dock Sundals-Ryrs att stå kvar orörd, som ödekyrka med kyrkogården kvar i bruk. 1912 revs dock den fristående klockstapeln söder om kyrkan och såldes på auktion. Genom enskilda initiativ, enligt uppgift av "östbyggarna" i socknen skedde en utvändig renovering 1924 och 1929 beskrivs exteriören vara gott skick men den värdefulla interiören i behov av renovering. 1944 genomfördes en renovering efter ett program från 1940 av intendent Einar Lundberg vid Kungliga Byggnadsstyrelsen. Programmet omfattade både exteriöra och interiöra åtgärder men det tycks främst varit interiöra arbeten som kom till stånd, konservering och komplettering av det invändiga måleriet, av konservator Sven Dahlén, Stockholm. Vid samma tid nyuppfördes också en klockstapel efter förebild från den som revs 1912 och på samma plats som denna. I början på 1970-talet genomfördes en del större exteriöra renoveringsarbeten. 1971 lades skiffertaket om och 1973 gjordes grund- och murförstärkningar efter problem med bl a sprickbildningar i muren. Fasaden omputsades också då och nya fönster med blyinfattade rutor sattes in på syd- och nordväggen. Fönstersnickerierna liksom övrigt utvändigt trävirke tjärades. 1974 installerades orgeln i koret, en äldre orgel, byggd 1795 av Pehr Strand i Stockholm och som 1974 renoverades av orgelbyggarna Bo och Bertil Grönwall i Lilla Edet. |
