Stäng fönster KARLSHAMN STOCKHOLM 1 - husnr 1, ASSCHIERSKA HUSET, GAMLA RÅDHUSET
Byggnad - Beskrivning
| ASSCHIERSKA HUSET, GAMLA RÅDHUSET (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
TINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING -Det forna rådhuset består av två tvåvåningslängor uppförda i korsvirkeskonstruktion. Teglet kommer från ett tegelbruk som borgerskapet hade anlagt utanför det så kallade Österport (Svenska Handelsbankens skrift, 1959, s. 6ff). Timret är tjärat och fyllningarna av tegel har delvis lagts i mönstermurning. Det höga sadeltaket med en antydan till konkav kontur har belagts med rött lertegel. Andra våningen är delvis utkragad. Mot torget har byggnaden två entréer och mot sidogatan, Christopher Schröders gata, finns en port. Fönstren är utformade som tvåluftsfönster förutom tre skyltfönster som tagits upp i fasaden mot torget. Under huset finns en kryssvälvd källare i vilken stadens häkte och stadskällare var belägen. Under rådhustiden var byggnaden försedd med torn och klocka (Byggnadsminnen 1978-1988, 1989, s 1999). Efter rådhustiden övergick huset i privat ägo som köpmansgård. Byggnaden kallas Asschierska huset efter den släkt som köpte det år 1848 och använde det som privatbostad. När Svenska Handelsbanken övertog huset i slutet av 1950-talet beslutades att huset skulle återställas i så ursprungligt skick som möjligt. Under ledning av arkitekten Kjell Westin genomfördes omfattande restaureringsarbeten som syftade till att återskapa en 1600-tals karaktär. Byggnadens korsvirkesstomme är i stort sett ursprunglig (Svenska Handelsbankens skrift, 1959, s. 6ff). Stommen var enligt restaureringsarkitekten 1959 av så god kvalitet att den kunde ha fungerat i skeppsbygge. Den norra fasaden har stora partier av ursprunglig mönstermurning. Närmast porten är fasaden emellertid helt av 1959 års datum. Huset byggnadsminnesförklarades 1982. KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1998-08-26, Svenska Handelsbankens skrift (1959) Från rådhus till bankhus, Karlshamn, Byggnadsminnen 1978-1988, Riksantikvarieämbetet, 1989, s 199 |
