Stäng fönster BORÅS PARKSTADEN 1:1 - husnr 7, RAMNAKYRKAN (KINNARUMMA GAMLA KYRKA)
Byggnad - Beskrivning
| RAMNAKYRKAN (KINNARUMMA GAMLA KYRKA) (akt.) | |
| 1995-10-18 |
| Historik |
|---|
|
Kyrkan i Ramnaparken stod ursprungligen i Kinnarumma, som ligger långt söderut i Borås kommun längs vägen till Varberg och var systerkyrka till Seglora kyrka som flyttats till Skansen. Kinnarumma kyrka uppfördes av furutimmer 1690-91 (då utbetalades löner, somliga hävdar att byggåret skulle vara detsamma som predikstolens tillverkningsår, 1696) och ersatte en gammal förfallen stavkyrka, av vilken rester hittades när kyrkan flyttades. De utgjorde underlag till golvet och var av ek och furu. Bland de 45 resterna tillvaratogs två portalplankor, som sändes till Stockholm. Medel till en ny kyrka inkom genom stiftskollekt. I början av 1900-talet ansågs kyrkan uttjänt och 1907 byggde socknen en ny tegelkyrka några hundra meter från den gamla. 1912 uppmärksammades kyrkan av De sju häradernas kulturhistoriska förening, som fick den, demonterade den och flyttade byggnaden till Ramnaparken. Vapenhuset i väster från 1869 och en förstukvist framför korporten återuppfördes inte. 1600-talskyrkan fick sin predikstol 1696 och en interiör målning skedde troligen 1706, men målades om av boråsaren Detleff Ross 1752-53, som målat många av traktens kyrkor. Ett torn restes 1725 och 1781 byggdes en liten sakristia till i öster. Taket var spånat från början, men 1811 kläddes även timmerväggarna med spån. De tidigare små och kvadratiska fönstren på sydsidan höggs upp till större rundbågade fönster 1869-70 och då fick även nordsidan fönster. Arbetet skadade väggmålningarna med akantusrankor så man vävspände väggarna för att kunna återställa målningarna i framtiden. Takmålningarna däremot målades över med vit färg. Detta var typiskt för sin tid när kyrkorummet skulle göras ljusare och öppnare, en fördröjd nyklassicism. Vid denna renovering togs tornets övre del ned, så att långhuset fick en smalare västdel och ett vapenhus byggdes till, samt en klockstapel uppfördes, vilken ruttnade och togs ned samtidigt som kyrkan upphörde kring 1908. Norra sidan hade en läktare under 1700-talet, men den återgavs inte på en uppmätning av Nils Gustafson 1909. Ritningen visar däremot en bred läktare i väster med bänkar såväl i den smalare torndelen som under läktaren. Ett fönster fanns på var sida. Denna byggnadsdel blev inte uppförd efter flytten. En annan avvikelse från idag var att altarringen var rund. Kyrkan invigdes som hembygdsmuseum 1914 och 1923 lånades ett flertal kyrkliga inventarier ut till Göteborgsutställningen. 1930 återinvigdes kyrkan och de profana samlingarna flyttades. Kyrkan bibehöll en museal karaktär eftersom de kyrkliga samlingarna med äldre inventarier från olika kyrkor i trakten alltjämnt förevisades i kyrkorummet. Predikstol och altartavla fanns kvar från Kinnarumma kyrka, men bänkarnas dörrar hämtades från Vänga gamla kyrka och en ny altarring tillverkades. För att återskapa den äldre kyrkan sattes norrfönstren igen. Takmålningarna konserverades och ett nytt vapenhus byggdes till och kyrkan fick omgärdande mur med stiglucka. Det gamla uppvärmningssystemet med varmvatten i kopparrör under bänkarna ersattes med centralvärme 1932. Åren 1953-54 utfördes konservering av predikstol och altare. Den förras gamla färger har skrapats fram utan att bättras och den oxiderade silverfärgen på altarskåpet behölls intakt. Sedan 1976 är sakristians fönster försett med luckor. Flera skadedjursbekämpningar har måst utföras och inventariernas bestånd har ändrats. Deras nuvarande placering härstammar från 1982, då flera föremål också deponerades till Vänersborgs museum. Detta år installerades även en orgel i koret. 1987 var kyrkan mycket förfallen och rasrisk förelåg. Kyrkan har med tiden blivit ett slags sockenkyrka för de boende i omgivningen och här förrättas bröllop, begravningsgudstjänster och julottor bland annat. |
