Stäng fönster BORÅS HEDARED 11:1 - husnr 1, HEDAREDS STAVKYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HEDAREDS STAVKYRKA (akt.) | |
| 1995-09-22 |
| Historik |
|---|
|
I Hedared, Sandhults socken, står Sveriges enda bevarade stavkyrka och den är en av 30 i världen, varav 28 finns i Norge och en i England. Tekniken med att resa spontade, kluvna stockar mellan syllar och hammarband med väldiga runda hörnstolpar är mycket ålderdomlig. I mitten på 1300-talet började man bila virket på ett nytt sätt, så som i Hedared. I Norge övergavs byggnadstekniken alltmer från denna tid. Därför antog man till en början att kyrkan i Hedared var äldre än vad dendrokronologiska undersökningar visat. De pekar på en tillkomst kring 1500 och från 1506 finns ett avlatsbrev utfärdat av biskop Vincentius i Skara, så möjligen är det året för invigningen. Socknen nämns 1288 första gången och stavkyrkan hade en, eller flera föregångare, vilket romanska inventarier som dopfunt och träskulpturer vittnar om. Medeltida kalk, krucifix, rökelsekar och ett litet resealtare, med sten infälld i en träplanka, är också bevarade, liksom ett processionskors, troligen från 1200-talets första hälft, med förgylld, ornerad kopparklädnad, ett så kallat Limoges-arbete. Takbjälkar från 1100-talet är återanvända. Kyrkogårdens rundade tomt är ett medeltida drag, så sannolikt stod den äldre kyrkan på samma plats, Till en början var nuvarande kyrka fönsterlös och hade stampat jordgolv och en öppen takstol med ornerade takbjälkar, samt målade hammarband. Stavarna var huvudsakligen av furu och några av ekplank och tak och gavelrösten täcktes av spån. Portalen var rundbågad utan ornament och dörren järnbeslagen. Under 1700-talet inreddes en läktare med apostlabilder på bröstningen och slutna bänkkvarter. Triumfbåge fanns. 1735 kläddes koret med väggpanel, varvid äldre målningar doldes, och hela interiören dekormålades av Joh. Ehrenfrid och C.G. E.son. Fönstren togs upp 1781 och då brädfodrades förmodligen exteriören. Från 1830-talet förbjöds sockenborna i Hedared att fortsätta underhålla sin kyrka och en med Sandhult gemensam kyrka förslogs vid säteriet i Hällered, som låg mitt emellan socknarna. 1842 beordrades rivning av stavkyrkan men Hedaredsborna fortsatte ändå att hålla sin kyrka i stånd. Hedared blev en "kapellförsamling" som betalade skatt till den nybyggda församlingskyrkan i Sandhult, men inte fick stöd av församlingen till kyrkan i sin egen by förrän 1935. På 1890-talet ville kulturhistoriska föreningen i Lund köpa stavkyrkan, men fick nej. Kyrkan hade dock karaktären av en ödekyrka men 1901 företogs under ledning av antikvarie Ekhoff en renovering i tidens anda, som syftade till att återföra kyrkan till ett så ursprungligt utseende som möjligt. Vapenhuset i söder, tillkommet vid okänd tidpunkt, avlägsnades därför liksom en rödfärgad panel, troligen från 1700-talets slut, så att stavkonstruktionen därunder blottlades. Nya takspån lades. Fuktproblem med röta i syllar och biologiska angrepp uppstod emellertid återkommande och vid mitten av 1930-talet företogs en större renovering och kyrkan återinvigdes för gudstjänst 1935. Hela stommen, takstolen och golvet sågs över, ruttet virke byttes, annat lagades, väggarna tätades, fönsteromfattningarna byttes, vinden isolerades och hanbjälkarna byggdes på. Fragment av ett förmodat Mariaaltare påträffades, vilket ansågs påvisa att kyrkan var en så kallad Mariakyrka. Dekormålningarna invändigt restaurerades och konserverades. Vid detta arbete upptäcktes bakom korets väggpanel målningar från 1500-talet, varför panelen sattes på gångjärn likt ett altarskåp för att kunna visa de äldre målningarna. Elektrisk uppvärmning installerades. I samband med detta arbete utvidgades också kyrkogården åt öster efter ritningar av arkitekt Axel Forssén. Under 1950-talet installerades elljus och en amerikansk orgel, trots att församlingen önskat en piporgel. Dittills hade ett äldre orgelharmonium använts. Sanering utfördes mot träskadeinsekter. Vid 1960-talets början visar byggnadsarkeologiska undersökningar att bänkinredningens dörrar var yngre än övrig konstruktion och att södra kvarteret hade ursprungligt bänkavstånd. Portöppningen befanns vara ursprunglig men eventuellt vara breddad cirka 15 centimeter och triumfbågens södra syll var ersatt. Vatten rann in mot syllen med rötskador som följd och åtgärder vidtogs. Man började diskutera att höja kyrkan. Träd intill kyrkan avlägsnades. En enkel orgel installerades på läktaren 1966. 1967 utvidgades kyrkogården ytterligare österut efter ritningar av Berndt Schmidt. 1962 diskuterades också ägandet. Det var ett lagbrott att inte riva kyrkan på 1800-talet. Kyrkogården ansågs därför vara Hedaredsbornas egendom och kunde därmed byggnadsminnesförklaras. Idag har den skydd av kulturmiljölagens 4 kapitel §3, såsom alla kyrkor uppförda före 1940. Från hösten 1995 till våren 1997 genomfördes en stor renovering. Vatten rann fortfarande in mot byggnaden. Ursprungliga invändiga snedsträvor var delvis borttagna. Tätningsmassa från 1930-talet fanns i väster och söder i syllen och nedtill på plankorna. Övergången dem emellan var fogad med bland annat silikonfogmassa. Massorna avlägsnades. Man beslöt att lyfta hela kyrkan för att ge den en ny grundsockel och nya syllstockar. Lyftmetoden hade utarbetats av Peder Sjömar, som också var programhandledare under renoveringen, som inbegrep många yrkeskategorier och övervakades av Riksantikvarieämbetet. Fasaden bedömdes vara målad med täcklasyr, med alkydolja över linolja. Användning av stenkolstjära befarades, vilken bryter ned träfibrernas yta så trätjäran inte kan fästa och byggnaden ruttnar inifrån. Men att det inte var stenkolstjärna konstaterades 1995. Fasaden kläddes med panel som tjärades. Fönstren reparerades, liksom taket, som täcktes om. Spånen var gjorda enligt en för socknen specifik tradition. Man ville behålla den spåntypen på koret, som därför fick handhuggna furuspån. De övriga takfallen fick kluvna och diagonalsågade spån. Ett oisolerat vapenhus byggdes åter till åt söder på samma plats som det gamla. El och värme byttes. Slutligen utfördes år 2000 undersökningar av inventarierna och konservering av dem samt dekormålningarna. |
