Stäng fönster LINKÖPING VRETA KLOSTER 1:9 - husnr 6, VRETA KLOSTERS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VRETA KLOSTERS KYRKA (akt.) | |
| 1997-01-07 |
| Historik |
|---|
|
Historiken kompletterad vid inventeringen 2005: KYRKOBYGGNADEN Vid Vreta klosters kyrka har påträffats rikliga fynd av tidigkristna gravmonument med runinskrift, s k eskilstunakistor. De påträffade gravmonumenten talar för att kyrkogården har gamla anor och ursprungligen fungerat tillsammans med en träkyrka, kanske redan under 1000-talet. Vreta var vid den tiden en kungsgård tillhörig den Stenkilska ätten. I början av 1100-talet ersattes träkyrkan av en stenkyrka, vars murar fortfarande finns kvar i den nuvarande kyrkobyggnaden. Den uppfördes som en treskeppig basilika, med absidförsedda korsarmar och troligen absidförsett kor. Kyrkan hade sannolikt ingång i västfasaden, en sydportal samt koringång. Planlösningen överensstämmer med den tidiga stenkyrkan i Linköping. Redan under 1100-talets första hälft tillbyggdes ett kraftigt västtorn, flankerat av lägre partier. Tornets övre våning hade troligen en kammare eller läktare, s k emporium, varifrån byggherren i detta fall kungen och hans familj, kunde följa mässan. Vid södra korsarmen tillbyggdes ett romanskt kapell med kupolvalv. Det så kallade Ragvald Knaphövdes gravkor är utåt kvadratiskt men inåt som en rotunda med fyra nischurtag. Gravkorsbyggnaden intar en särställning i den tidiga, svenska kyrkobyggnadskonsten. Utformningen påminner om rundkyrkan i Vårdsberg. Det anses vara gravkapell för den Stenkilska ätten. Den äldsta graven kan tillhöra kung Inge, mördad i början av 1120-talet. Under golvet fann man vid undersökningar i samband med restaureringen 1915-17 fem murade medeltida gravar innehållande åtskilliga skelett. Den äldsta graven anses kunna ha tillkommit före uppförandet av gravkoret. I söder finns en liten rektangulär muröppning, som konsthistorikern Gunnar Redelius tolkat som ett hagioskop, d v s en tittglugg för ex sjuka eller smittbärare som inte fick vistas i kyrkan. År 1162 lät kung Karl Sverkersson förändra klostret till ett cisterciensiskt nunnekloster. Under 1100-talets slut eller i början av 1200-talet revs det befintliga koret och kyrkan förlängdes med ett nytt korsformat kor av cisterciensisk modell för nunnorna. Det gamla långhuset fortsatte att brukas som sockenkyrka. Klostret och kyrkan eldhärjades under 1200-talets förra hälft, varefter långhuset fick sitt nuvarande utseende med tre lika höga skepp. Samtidigt valvslogs hela kyrkan. Valven som är svagt spetsade visar på gotiska stilimpulser. Ett nytt gravkor, det s k Magnus Nilssons gravkor, byggdes troligen omkring 1289 på södra sidan. En ingång fanns ursprungligen på södra korarmens västra sida. Vid grävningar i kyrkans golv i samband med den omfattande restaureringen påträffades ett stort antal fragment av målade fönster, vilka daterades till 1200-talet andra hälft. På 1500-talet var Johan III mycket intresserad av att framhäva det svenska rikets historia och även Vreta kloster och dess kungagravar. Han lät hugga minneshällar över de kungar som enligt tradition låg begravda i kyrkan. Gravmonumenten iordningställdes av Johan III så att de framstod som centralmonument i ett genomkomponerat monumentrum. Detsamma gällde vid den av Magnus Gabriel de la Gardie på 1670-talet bekostade renoveringen av Varnhems klosterkyrka. Dessa avbildades även av Erik Dahlberg i verket Suecia antigua et hodierna vid 1600-talets slut. År 1663 uppfördes gravkoret för fältmarskalken Robert Douglas på Stjärnorps slott. Kistorna flyttades upp från gravvalvet under 1700-talet och fick en för tiden dekorativ placering på en trappställning i ett monumentrum avskiljt från kyrkorummet genom ett skrank i järnsmide. Arkitekt Sigurd Curman konstaterade vid restaureringen 1915-17 att de utvändiga kalkstensytorna bar spår av oljemålning, rödaktiga på sockeln och gråblå på andra ställen. Efter reformationen förföll klosterbyggnaderna och stenen användes bl a till domkyrkotornet i Linköping, som uppfördes 1746-47. Klosterkyrkan som även var sockenkyrka fortsatte dock att användas, men underhölls inte förrän den driftige kyrkoherden Tiburtz Tiburtius tillträdde och bl a började bygga ett nytt torn på det medeltida tornets grundmurar efter ritningar av överintendenten Carl Johan Cronstedt. I det ovan nämnda verket Suecia antigua et hodierna reser sig vid södra sidan ett smalt torn. Sigurd Curman tolkar detta som ett klocktorn från senmedeltiden och rester av tornet, konstaterade han vid restaureringen 1915-17, kvarstod över tornsidorummets valv. På 1840-talet fick byggmästare Abraham Nyström från Kristbergs socken i uppdrag att bl a restaurera konungagravarna. Abraham Nyström (1789-1849) var tillsammans med sina söner August (1814-1886) och Johan Robert (1817-1890) storbyggmästarna i Östergötland under 1800-talet. Mellan åren 1836 och 1851 stod de för sju nybyggen av kyrkor och stort antal kyrkoombyggnader samt talrika uppdrag för profan bebyggelse. Vreta klosters kyrka fick även en för tiden typiskt spritputsad fasad och det nuvarande vapenhuset uppfördes i väster. År 1900 fick arkitekt Gustaf Pettersson i uppdrag att utarbeta ett förslag till restaurering av kyrkan. Förslaget blev starkt kritiserat av Kungl Vitterhets- Historie- och Antikvitetsakademien. Vid den här tiden pågick en mycket livlig debatt om vården av landets historiska minnesmärken. Överintendentsämbetet gav efter många års diskussioner första intendenten professor Isak Gustaf Clason tillsammans med arkeologen doktor Emil Ekhoff i uppdrag att utarbeta ett program för undersökningarna av kyrkan och klostret. I G Clason, som hade varit lärare vid Teknisk Högskolans arkitekturavdelning gav sin förre elev Sigurd Curman i uppdrag att på orten förbereda och utföra undersökningsarbetena. Sigurd Curman (1879-1966) var arkitekt, konsthistoriker och museiman, professor och riksantikvarie och var den i Sverige som lade grunden till den moderna restaureringsetiken. Curman konstaterade att nya uppmätningsritningar måste utföras. De mycket noggranna uppmätningsritningarna kompletterades med ca 100 fotografier. Undersökningsarbetet innebar även nedknackning av putsen ut- och invändigt samt grävningar inne och utanför kyrkan. Curmans förslag innebar att mycket av det historiska kyrkorummet skulle lyftas fram. Men det räckte inte att kyrkan var gammal, den skulle också se gammal ut. Kyrkan skulle föras tillbaka till originalskick, så långt källmaterialet medgav en rekonstruktion. Hans önskemål var även att tornet skulle återställas i sitt tidigare utförande. Restaureringsarbetet påbörjades 1915 och en byggnadshytta installerades på platsen. Som dagkontrollant anställdes den unge arkitekten Erik Fant. Erik Fant (1889-1954) kom senare att utföra ett stort antal restaureringsuppdrag för såväl kyrkor som profan bebyggelse i Östergötland, som t ex Linköpings slott och nya slottet på Bjärka Säby. Restaureringen kan betecknas som genombrottet för ett nytt sätt att gestalta en historisk miljö, ett förverkligande av de idéer om restaurering, arkitektur och historia som sedan länge sökt sitt uttryck. Restaureringen blev mycket omfattande. Invändigt revs flera läktare, orgelläktaren byggdes om och en ny trappa byggdes till tornet. Murarna mot norra och södra korsarmarna revs och predikstolen flyttades. En helt ny utbyggnad i två våningar uppfördes för sakristia och museum, golvet i långhuset bröts upp och ersattes delvis av ny kalksten och gammal puts knackades ner från väggar och valv. Utvändigt knackades också fasaderna rena från puts, delar av de gamla takstolarna revs och ersattes med kopior och samtliga fönster fick nya bågar med blyspröjs och antikglas. Nya dekorationsmålningar utfördes i nationalromantisk stil av Filip Månssons ateljé i Stockholm. Månsson var dekorationsmålaren på modet vid den här tiden. Nästa större förändring utfördes 1988 då kyrkorummet omdisponerades för att anpassas till ett modernt gudstjänstliv. Arbetet leddes av arkitekterna Magnus Ahrén och Kerstin Jacobsson i Linköping. Deras målsättning med restaureringen var "att trots vissa omdispositioner inte rubba interiörens harmoni och känsla av historisk autenticitet, inte heller den Curmanska helhetsgestaltningen." I samband med den omfattande renoveringen önskade man flytta korbänkarna från 1917, men Riksantikvarieämbetet ansåg då att de skulle stå kvar. Det blev en kompromiss där de innersta raderna bevarades, men vid nästa förändring som utfördes 2004 flyttades de och det innebar en upplösning av Curmans gestaltning av koret. |
