Stäng fönster KUNGSBACKA ONSALA 1:19 - husnr 1, ONSALA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ONSALA KYRKA (akt.) | |
| 1994-12-08 |
| Historik |
|---|
|
Onsala kyrka är en av länets intressantaste kyrkor med en mycket rik interiör, till följd av "kaparadelns" välstånd under 1700-talet. Kyrkan är kanske mest känd som vilorum för kaparkaptenen Lars Gatenhielm (Lasse i Gatan) och hans hustru Ingela, vilka ligger begravda i marmorsarkofager i det Gatenhielmska gravkoret i kyrkans östra del. Kyrkan har ett medeltida murverk, varav delar anses härröra från tidig medeltid. Den medeltida kyrkobyggnaden bestod av ett 19 meter långt långhus med portaler i norr och söder. Om kyrkan hade ett medeltida kor har, bl.a. vid undersökningar av Erik Rosengren, Hallands länsmuseer 1986, inte gått att fastställa. Vid medeltidens slut, kring 1400-talet, försågs den södra portalen med ett vapenhus. "Under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet blomstrade sjöfarten på Onsalalandet. Många av de kända skepparfamiljerna skapade stora förmögenheter, vilka bl.a. tillkom kyrkan i form av donationer och gåvor. Kyrkan genomgick stora förändringar och det var under denna tid som den erhöll sin barockprägel". Under slutet av 1600- och början av 1700-talet "Vid ombyggnaden och renoveringen av kyrkan förlängdes korhuset österut och avslutades med ett halvrunt kor. Mycket snart därefter tillkom det Gatenhielmska gravkoret och det östra vapenhuset. Ursprungligen var Gatenhielmska gravkoret kalkat i en varm gulröd färg med fönsteromfattningar och pilastrar i mörkt grått men kom sedan att, likt övriga kyrkobyggnaden, vitkalkas. Interiört togs det plana innertaket i långhuset bort och ersattes med ett välvt tak. Det nya innertaket lät bemålas rikt, troligen av Sven Vernberg, elev till den kände dekorationsmålaren på bl.a. Läckö slott, Johan Hammer. Bibliska motiv och akantusslingor fick pryda det nya taket. Vidare erhöll kyrkorummet en ny altaruppsats, dopfunt med baldakin samt Onsala kyrkas första orgel. Flertalet av de nya värdefulla inventarierna tillkom genom donationer från välbärgade skepparfamiljerna. Bland de många gåvorna till kyrkans utsmyckning kan nämnas domsängeln, vilken hänger framför altaret och epitafiet över familjen Schale. I kyrkans golv lades flera stora och rikt utsmyckade gravhällar, framförallt kring altaret och i gångarna. Någon gång under 1700-talet, troligen i århundradets mitt, erhöll kyrkan sitt trätorn. Sannolikt är att kyrkans huvudingång därmed kom att förläggas genom tornet, istället för som tidigare, genom det sydvästra vapenhuset. Trätornet byggdes av väldiga timmerstockar och kyrkklockorna flyttades från klockstapeln. För en kort period i början av 1800-talet avfärgades kyrkan i rosa kulör, för att sedan återgå till vit. Efter 1830 genomgick kyrkan flera stora förändringar, influerat av de nya kyrkoidealet med s k Tegnérlador, d.v.s. av klassicistisk ljushet och enkelhet. Bland de åtgärder som vidtogs kan nämnas att inredningen byttes ut eller vitmålades, dopfunten flyttades till sakristian, kyrkgolvets gravhällar flyttades ut på kyrkogården, gravkamrarna tömdes m.m. Mellan 1918 och 1919 genomfördes en stor restaurering som kom att återskapa kyrkans karolinska barockepok med dess rika bemålning och dekor. Det ursprungliga förslaget utarbetades av Sigfrid Ericson med biträde av konstnären Albert Eldh. Detta bearbetades av en arkitekt Erik Axel Lindegren vid Överintendentsämbetet och för de antikvariska frågorna svarade prof. Axel Romdahl. Den vita färgen på inventarierna avlägsnades, den äldre läktarbarriären återinsattes, måleriet retuscherades och konserverades, rester av måleri i fönsternischer upptäcktes och gravhällar (som på 1830-talet flyttats ut) flyttades nu in från kyrkogården, men placerades i sydvästra vapenhuset, gravkryptan och sakristian. Kaptensläktarna gjordes mindre och fick avfasade hörn. Efter 1918 har åtgärderna i kyrkan främst handlat om konservering av inventarier. 1953 togs trägolvet bort ur kyrkan, underliggande bjälklag och gravkamrar förstärktes, ett nytt betonggolv göts och nuvarande (år 2001) tegelgolv lades in. 1953 renoverades kyrkan, varmed bjälklaget förstärktes med betong, golvtegel lades in liksom ny värmeledning. Ett altarbord av sten tillkom och ersatte 1918 års altare av trä. 1956 fick kyrkan ett nytt tegeltak. På 1970-talet åtgärdades smutsade takmålningar och skadade inventarier. 1974-75 vidtogs konserveringsåtgärder på altartavlan och dopfuntens baldakin. Några av de främre bänkraderna har tagits bort för att förstora koret och göra större plats kring altaret för nattvard och körer. 1986 genomfördes en omfattande putsrenovering. Kyrkans puts knackades ner och naturstensmuren blev synlig, rester från en nordingång blev synlig, men uppgifter om när den murades igen finns inte. 1996 renoverades kyrkans fönster. 1998 genomfördes ett antal åtgärder bl.a. ombyggnation av toaletter i västtornets vapenhus, borrtagande av heltäckningsmatta m.m. i sakristian, anordnade av bänkar, skåp och vask i sydöstra vapenhuset efter förslag av Nygård/Malmquist Arkitekter AB. Vid diskussioner angående en ev. tilläggsiolering av kyrkans valv 1997 hittades spår av äldre måleri även på takbrädornas ovansida mot vinden. |
