Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster GNESTA GNESTA 4:31 - husnr 1, STATIONSHUS

 Byggnad - Beskrivning

STATIONSHUS (akt.)
Historik
Det första stationshuset i Gnesta uppfördes på 1860-talet och ritades av Adolf Wilhelm Edelsvärd, 1824-1919. Gnesta stationshus byggdes med stomme av liggtimmer och kläddes efter några år, då timmerstommen fått sjunka, med liggande panel i bottenvåningen och stående panel i övervåningen. Huset målades med ljus oljefärg med mörka lister och knutbräder. Stor omsorg gavs utformandet av snickeridetaljerna, vars mängd dock var relativt återhållen. Fasaderna mot gården och mot banan skilde framför allt genom gårdsfasadens framträdande frontespis och den mot banan utdragna takfoten som tjänstgjorde som skärmtak vid perrongen.

1907 kom det första stationshuset i Gnesta att helt inlemmas och bli en integrerad del av ett större tegelhus utfört av Folke Zettervall. Folke Zettervall, 1862-1955, son till Helgo Zettervall, anställdes vid Statens Järnvägars arkitektkontor 1890. 1895 efterträdde han A W Edelsvärd som kontorets chef och hade denna tjänst fram till 1931. Zettervall utförde ett stort antal karaktärsfulla stationshus, bland dem Kumla och Krylbo (båda 1900). Bland hans övriga verk märks bl a tingshuset i Sollefteå. Zettervall skapade med enkla medel en arkitektur med uttrycksfulla former, gärna med materialverkan i tegel och trä. Gnesta stationshus är en assymetrisk tegelbyggnad med dansk gedigenhet och med valmade tak utan språng. Som så ofta förenar Zettervall nationalromantiska arkitekturideal med jugendidéer. Den långsträckta byggnaden domineras av taken. Speciellt framhävs den förhöjda vestibulen med säteritak och stora rundbågefönster. Den i husets andra ände placerade frontespisen i form av en tegelgavel med sadeltaket avslutat i liv med muren, är ett motiv som ofta återkom på Zettervalls stationshus. Med utbyggnaden av Gnesta stationshus lyckades han omvandla Edelsvärds huslänga till en byggnad med varierad volymgruppering utan att den enkla ursprungsformen gick förlorad.

KÄLLOR: Linde, Gunilla: Stationshus 1855-1895, A.W. Edelsvärd som järnvägsarkitekt, Svenska Järnvägsklubben (Malung 1989).
Nationalencyklopedin, 2006-05-22 http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=349892