Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster NORDMALING NYÅKER 2:46 - husnr 1, TINGSHUSET, NYÅKER

 Byggnad - Beskrivning

TINGSHUSET, NYÅKER (akt.)
Historik
TINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Tingshuset utgörs av en långsträckt huskropp med ett lägre trapphus vid vardera gavel. I de norra och södra fasaderna markeras byggnadens mittparti av en frontespis med ett litet spetsbågigt fönster under nocken. Likadana fönster har infogats i gavlarna ovanför trapphusens tak.

Tingshuset vilar på en låg granitsockel och är timrat i två våningar med inredda gavelkammare. Fasaderna är klädda med spåntad liggande och stående panel som målats gul, listverk liksom fönsteromfattningar är vitmålade. Sadeltaket är täckt av tunn falsad plåt som på sina ställen har rostskadats. Entrén vetter åt norr och består av en brunmålad, delvis glasad pardörr med överljus. Den nås visa en enkel stentrappa utan räcken. Oglasade men i övrigt likadana dörrar leder in i trapphusen vid gavlarna. Idag tycks en av dessa utgöra den mest använda entrén.

Tingssalen, som är belägen på andra våning, används idag som samlingssal av missionsförsamlingen. Enligt Västerbottens museums inventering 1988 är podiet vid salens västra vägg tillagt i efterhand. Domaren satt ursprungligen vid den södra väggen, vilket överensstämmer med andra tingssalar av samma typ. Skranket har tagits bort och återanvänts som trappräcke i det östra trapphuset. En ljuskrona som skänkts till tingshuset av Frans Kempe 1898 hänger kvar i taket. Vittnesrummet finns bevarat i oförändrat skick med fasta bänkar.

På husets bottenvåning fanns ursprungligen en bostad för en poliskonstapel som också fungerade som vakt. Denna bostad användes fram till 1960 men fortfarande finns järnspis och väggfast skåpsinredning bevarad. På ömse sidor om den stora entrén finns två celler för häktade. De är inredda med enkla träsängar och vattenburna värmeelement som eldades från polisbostaden. Järngallren i fönstren är bevarade.

KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1997-09-01, Västerbottens museums byggnadsinventering, Umeå 1988