Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster SUNDSVALL ÅKERSVIK 2 - husnr 1, MEDELPADS VÄSTRA DOMSAGAS TINGSHUS

 Byggnad - Beskrivning

MEDELPADS VÄSTRA DOMSAGAS TINGSHUS (akt.)
Historik
TINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Tingshuset ligger indraget från gatan och nås via en öppning i den röda tegelmuren vilken markeras av två pelare med granitklot, samt via två trappor av natursten. Tingshusets rektangulära huvudkropp är uppförd i två våningar medan de två kvadratiska flyglarna vid den södra långsidan är byggda i en våning och den utskjutande byggnadsdelen på den norra sidan i en och en halv våning. Huset är disponerat utifrån en mittaxel som skär genom öppningen i trädgårdsmuren vid Västra Allén, huvudentrén, vänthallen och domhavandens plats i tingssalen. Fasadmaterialet är rött tegel som murats med breda ljusa fogar och huset vilar på en låg naturstenssockel. Det höga valmade sadeltaket är lagt med rött tegel och tre kopparskodda takkupor skjuter ut rakt ovanför huvudentrén. De oregelbundet satt fönstren är två- eller fyrdelade med tjugo respektive tjugofyra små rutor och öppningarna saknar omfattningar. Huvudentrén är något indragen i fasaden i en enkel murad portal med segmentbågeformat överstycke. Flyglarnas gavelrösten pryds av ett mönster av blinderingar i ljus puts. Den södra fasaden täcks till stora delar av vildvin.

Den norra fasaden präglas av den kraftigt utskjutande byggnadskroppen som rymmer tingssalen. Denna har räta fönsterrader mot öst och väst medan gaveln åt norr är fönsterlös. Gavelpartiets mittdel artikuleras av en tresidig absid som påvisar domhavarens plats i salen. Under nocken återkommer de södra flyglarnas blinderingsmönster och under det är årtalet 1913 markerat med smidessiffror. I den norra fasaden finns ytterligare två entréer av olika karaktär. Den östra har en stentrappa framför och segmentbågeformad portal. Den västra ingången har ett utbyggt vindfång med sadeltak, liksom ett vapenhus, i marknivå.

Genom huvudentréns mörka döbattangdörr når besökaren en entréhall med väggar av tegel och dekormålat brädtak. Motiven är stiliserade blomrankor. De små toaletterna har blyinfattade fönster med gult glas som vetter mot hallen. Till tingssalen leder ett stickvalv som slutar i pardörrar rakt fram i hallen. Det går även att nå salen via två smala passager som leder in i tingssalen från rum på var sida om entréhallen.

Salen är orgelbundet rektangulär, den bakre delen av salen som var avsedd för åhörarna är något smalare än rättens och parternas främre utrymme. Väggarnas bröstning är bevarad om än ommålad och de ursprungligen vita väggpartierna ovan denna är idag svart. En nisch i fonden markerar var domhavande hade sin plats. Ovanför nischen hänger ett urverk av trä med Medelpads vapen och blomrankor påminnande om vestibultakets dekor. På båda sidor om urverket har två devistavlor målats direkt på väggen: "Den menige mans bästa är den yppersta lagen" respektive "Den sin frihet missbrukar är värd att mista henne". Gamla fotografier visar att salen 1915 lystes upp av en stor elektrifierad ljuskrona i smide med tjugo glaskupor av blästrat glas. Golvet var vid denna tidpunkt ett enkelt brädgolv, sannolikt målat, och rätten satt vid ett hästskoformat täckt bord. Domhavande hade förutom ljus från ljuskronan också två bordslampor stående framför sig.

Enligt originalritningarna fanns på bottenvåningen, förutom tingssal, kansli, rum för domare, notarie, åklagare, nämndemän, advokater och arkiv. På andra våningen fanns en vaktmästarbostad om två rum och kök samt åtta bostads- och övernattningsrum för nämndemän och notarier.

Tingshuset ansluter till den nationalromantiska stilriktningen som var rådande omkring 1914 genom de tunga och i stort sett osmyckade tegelfasaderna, det höga valmade taket, de småspröjsade fönstren, smidesdetaljerna och de många inslagen av natursten.

I riksantikvarieämbetets arkiv, ATA, finns två exteriörbilder och en bild av tingssalen, troligen äldre än 1971, arkiverade från inventeringen 1971.

KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1996-10-07