Stäng fönster TRANÅS HÅLAVEDEN 2:3 - husnr 1, HOLAVEDSKAPELLET (HÅLAVEDSKAPELLET)
Byggnad - Beskrivning
| HOLAVEDSKAPELLET (HÅLAVEDSKAPELLET) (akt.) | |
| 2011-11-21 |
| Historik |
|---|
|
Skogskyrkogården utanför Sommen började planeras 1949. Detta år upprättade arkitekt Johannes Dahl i Tranås ett första förslag till begravningsplats. Dessförinnan fanns en skiss gjord av Tranås’ stadsträdgårdsmästare. På denna skiss var begravningsplatsen strikt orienterad i nord-sydlig riktning utan större hänsyn till omgivande terräng och natur. Ärendet blev långdraget eftersom en ”religiös sekt i Sommen”, som arkitekt Dahl uttryckte det, absolut ville ha sina gravar vända mot öster. Det blev en kompromiss i form av kyrkogårdens snedställda sydvästra kvarter. Förslaget kunde till slut godkännas av Kungliga byggnadsstyrelsen 1950. Redan från början reserverades plats för gravkapell och klockstapel i norra delen. Dahl var dock missnöjd över att han fått kompromissa bort flera delar, bland annat ”mitt stolta perspektiv [mot det tänkta kapellet]”. I kyrkogårdens ursprungliga gestaltning ingick gångar av råbruten kalksten mellan gravraderna, de har sedermera avlägsnats, liksom grusytan framför kapellet. Kyrkogården stod färdig 1952 och får ändå sägas ha blivit väl anpassad till omgivande natur, även om den inte är en renodlad skogskyrkogård. Redan initialt hade Dahl ritat förslag till gravkapell. Detta var en byggnad av enkel karaktär men med flera traditionella drag som ett spåntäckt valmat tak. Det var dock inte det förslaget som sedermera kom till utförande 1960. Under tiden hade Dahl avlidit och arkitektfirman tagits över av kollegan, ingenjör Erik Persson. Den traditionella kyrkoarkitekturen hade börjat ge vika för en mer modern och Dahls förslag var för småskaligt. Således upprättade Persson ett nytt förslag till gravkapell 1958. Med vissa justeringar godkändes det av Kungliga Byggnadsstyrelsen 1959. För uppförandet svarade byggmästare Egon Forsberg, Hogstad. Inredningsdetaljer som predikstol och flyttbara knäfall ritades av Persson, troligen även de lösa stolarna som beställdes istället för traditionella bänkar. Kapellet stod helt klart i början av 1961. Från början var kapellet mer av ett gravkapell. I kyrkorummet eller ceremonisalen fanns en katafalk med kisthiss från källarplanets bisättningsutrymmen. Någon piporgel kom aldrig att installeras, däremot en elorgel av märket Baldwin. Orgeln var placerad i ett särskilt rum norr om det lilla vapenhuset med en gallervägg mot salen. På motsatt sida vapenhuset var ett litet rum för officianten. Men redan 1962 beställdes ritningar till en dopfunt av Erik Persson, vilken sedan tillverkades av möbelsnickare Arthur Johnsson i Sommen. Gravkapellet började mer och mer fungera som en lillkyrka för Sommens samhälle. Klockstapeln ritades av Erik Persson redan 1953, men kom att resas först 1965. Anledningen till detta var att församlingen först tänkte sig en tillfällig lösning med högtalare och bandinspelad klockringning. Detta motsatte sig dock Kungliga byggnadsstyrelsen. År 1969 gjordes en invändig ommålning på grund av smärre sprickbildningar. Därvid ersattes kyrkorummets befintliga väggbehandling med kalkfärg av emulsionsfärg eftersom besökare klagat på att kalken fläckat kläderna. Målarmästare var Bruno Håkansson, Barkeryd. År 1976 väcktes frågan om att formellt få använda gravkapellet som stadigvarande gudstjänstlokal för Sommen. I samband med detta projekterade Erik Persson en tillbyggnad med sakristia, förrådsutrymme, handikapptoalett och inbyggd källartrappa. Tillstånd lämnades 1977 och ombyggnaden var klar 1979. Härvid omdanades officiantrummet till kapprum och det var sannolikt vid detta tillfälle som orgelrummets gallervägg flyttades till nuvarande plats och ersattes med pardörrar. Altarets gamla prydnad i form av ett smideskors ersattes med en väv komponerad av Persson och vävd av Kristne Packalén. Korset placerades över ingången. År 1990 skänktes till kyrkan ett fristående altare i omålad furu, tillverkat av Robert Malm, som dopbord. Ett motsvarande pianofodral skänktes samtidigt. Året innan tillverkades en dopbonad. Under 2000-talet har en glasmålning donerats, tillverkad av Winfried Baier, Tranås, och monterad i nyupptaget rundfönster i västgaveln. Under samma tid har också de ursprungliga stolarna ersatts med nya, orgeln ersatts med en digitalorgel placerad i kyrkorummet, och dörrarna till gamla orgelrummet hängts av. Senare tillskott och förändringar på kyrkogården är asfaltering av huvudgången, utläggning av två urngravskvarter och anordnande av en minneslund. |
