Stäng fönster HAMMARÖ HULT S:6 - husnr 4, SJÖÖKOJANS FYR
Byggnad - Beskrivning
| Sjöökojans fyr (akt.) | |
| 2000-01 |
| Historik |
|---|
|
Från söder ligger både vinden och Värmlandssjön på mot den karga bergholmen, där det vita fyrtornet reser sig högt över det lilla fyrvaktarbostället bland hällar och glesvuxna småträd. Söökojan är en av sjöns traditionsrika fyrplatser med stark hävd i både fyrväsendets och vänersjöfartens historia. Angöringsfyren Söökojan är en av de mer välkända fyrprofi lerna i Vänern, anlagd år 1860 för att vägleda sjöfarten in mot Karlstads hamn. Fyren erhöll luxljus med lins av 4:e ordningen år 1916. År 1948 installerades gasdrift med glödnätsväxlare enligt Daléns system och nuvarande fyrkaraktär tillkom. Dalénapparaten gjorde tjänst på fyren fram till 1999 då gasdriften slopades. Den var då troligen den sista i bruk varande Dalénapparaten i Europa. Numera förvaras den på Seglationsstyrelsen i Åmål. Fyrvaktare i slutet av 1800-talet var C.J. Gustafsson. Mellan åren 1892 och 1900 sköttes fyrningen av August Olsson som var fyrvaktare på Sätersholmens fyr och som var bosatt där. År 1900 tillträdde den fyrvaktare som Söökojan under flera årtionden kom att bli förknippad med. Han hette Anders-Petter Andersson och var bördig från Värmlandsnäs. Andersson var verksam på Söökojan fram till 1940. Han skötte även Söö sundets lysboj och – åtminstone fr.o.m. 1920 – Märrholmens fyr. Efter 1940 övertogs fyrvaktartjänsten av C. A. Rudin, prickhållare vid Sätersholmen. År 1946 kom Gunnar Ottersten till Söökojan. Han hade dessförinnan tjänstgjort på Gunnarsholmens fyr i Luröskärgården. Åren 1966 till 1969 sköttes fyrningen gemensamt av Evert Olsson på Stranduddens fyr och Nils Johansson på Hammarö. Från Djurö fyr kom 1969 Bertil Ottersten till Söökojan. Ottersten var fyrvaktare på Söökojan till 1981 då han gick i pension. Vid 1980-talets början omorganiserades distrikten och Söökojan införlivades med Hammarödistriktet som kom att omfatta hela norra Vänern. Numera är Hammarö basen för Seglationsstyrelsens verksamhet i det stora Karlstadsdistriktet och år 2000 är Malte Thyrell och Håkan Rutgersson verksamma som fyrvaktare i området. Söökojan är det offi ciella namnet på fyrplatsen, men i Vänern är den mera känd som ”Tjöja” eller ”Söö tjöja”. Holmen ligger långt ut i skärgården, närmre en halvmil från Hammarö. År 1860 uppfördes här ett fyrbostadshus med torn på taket. Detta blev emellertid om- eller nybyggt redan 1866. Enligt brand för säk ringshandlingar från 1884 bestod fyr vaktarboställets bebyggelse då av det skiffertäckta fyrbostadshuset, en mindre uthuslänga, en större uthuslänga med fähus och lada, samt en källare murad av tegel och gråsten. År 1897 utfördes mindre ändringar på fyrbostadshuset, men dessa kan inte ha varit av någon större omfattning. Redan år 1901 ansågs fyrbostadshuset vara i så dåligt skick att det var omöjligt att bo där på vintern. År 1911 revs både bostadshus och ladugård. Virket skulle återanvändas till nybyggnationen av Lakholmens fyr utanför Kristinehamn. Nuvarande fyrbostadshus uppfördes 1911 på platsen för det äldre huset. Flera renoveringar i senare tid har satt stark prägel, bl.a. har huset försetts med en röd- och vitlackerad plåtfasad. Huset har skiffertaket i behåll samt inte minst det välbevarade åttkantiga fyrtornet med traditionell fyraltan och lanternin. Invändigt har tornet liggande pärlspontpanel och brädtrappa; lanterninen nås via trästege och fällucka. I husets bottenvåning finns fortfarande t.ex. fyllningsdörrar och kakelugnar från det tidiga 1900-talet. Vindsuppgång, vind och tornuppgång är helt och hållet 1910-tal. Vid fyrhuset står enstaka fruktträd och bärbuskar och en stenmur avgränsar f.d. små planteringar mot sjön. På den ödsliga och kala holmen har dock möjligheterna att odla ens till husbehov varit mycket begränsade, där fanns inte heller något bete för djuren. År 1901 beslöt Seglationsstyrelsen att köpa in del av grann ön Östra Söön till betesmark för fyrvaktarens behov. Där hade under 1800-talet funnits en liten skär gårdsbo sättning, om vilket husgrunder, stenmurar och odlingsrester vittnar än idag. På Östra Söön hade fyrvaktarfamiljen Andersson sin ko på bete, där bärgades vinterfoder och där hade man sina potatis- och grönsaksland. På ön tog man även ved hem till fyrvak tar bo stället. Av uthusen på Söökojan är den stora längan av trä byggd 1911 och har innehållit bl.a. fähus, vedbod, redskapsbod, verkstad, lada och höränne, samt dass vid gaveln. I längan inryms även holmens elverk. En liten f.d. oljebod är också från 1900-talets början. Från fyrplatsens tillkomst på 1860-talet härstammar källar byggnaden, murad i sten och tegel och med överbyggnad i trä under skiffertak. Söökojans fyrplats ägs av Seglationsstyrelsen. Söö kojan är en säregen fyrplats, en av klenoderna bland Vänerns äldre fyrmiljöer. Den förmedlar en helgjuten upplevelse av en gammal fyr- och skärgårdsboplats, där människors liv och arbete under lång tid har satt sin prägel. Holmen ingår i naturreservatet i Hammarö skärgård. KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000. |
