Stäng fönster MARIESTAD SVANEN 3 - husnr 2, HUVUDBYGGNADEN
Byggnad - Beskrivning
| HUVUDBYGGNADEN (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
Med undantag för avsnitt om 1990-talets ombyggnad är historiken hämtad ur "Program för restaurering av kvarteret Svanen 1:2, Mariestad, Skaraborgs län 1987-11-26" av Thomas Carlquist: -Tomterna 28 och 29 i kvarteret inköptes år 1760 av grosshandlaren och fabrikören Christoffer Zackau, som redan året därpå lät uppföra ett stenhus åt sig och sin familj vid dåvarande Västerlånggatan, nuvarande Västra Skolgatan. Av ett besiktningsinstrument framgår att huset skulle ha varit färdigställt i maj 1761. Huruvida några omfattande ombyggnader företogs under 1700-talet är ej känt, av bevarade fasta inredningsdetaljer kunde vid en byggnadsundersökning 1986 emellertid ingen sådan ombyggnad påvisas. Anmärkas bör dock att gatufasadens risalit med den gavelkrönta frontespisen samt ytterdörrarna bär omisskännligt gustavianska drag, något som kan antyda att mittpartiet moderniserats, eventuellt i samband med ett ägarskifte mellan släkterna Zackau och Enander på 1790-talet. Det är känt att byggnaden fungerade som Mariestads apotek under perioden ca 1825 - ca 1895, under vilken tid tillkom den stora mortel av järn, som alltjämt förvaras i huset. Byggnadens södra del nyinreddes under 1850-talet, ombyggnaden skulle ev. kunna knytas till apotekaren C J Lindahl, vilken förvärvade fastigheten 1858. Ett flertal inredningsdetaljer av hög klass såsom helfranska pardörrar, halvfranska vikbara nattluckor m m torde ha tillkommit i samband med detta ägarskifte. En planskiss från ca 1890, som sannolikt är en rekonstruktion, anger att den bakre rumsfilen då ännu var intakt med väggarna sannolikt i sina ursprungliga lägen, samt att till synes alla eldstäder ännu var i behåll. Det är dock osäkert om 1700- talets kakelugnar ännu stod kvar efter moderniseringen på 1850-talet. Med släkten Gullbergs förvärv av gården på 1890-talet följer en serie ombyggnader som leder fram till byggnadens utseende vid år 1986. Från 1890-talets slut fram till omkring 1913 uthyrdes de norra delarna av huset till nyttjande som lokalkontor för Skaraborgs Läns Tidning, sannolikt utan att några ingrepp gjordes. År 1913 flyttades Gullbergs charkuterifabrik, från att tidigare ha legat i särskild byggnad i kvarterets sydöstra del, in i huvudbyggnadens norra halva. Detta medförde en genomgripande ombyggnad där rummen, så när som på fönstersmygarnas paneler, förlorade karaktären av bostadsrum. I rumsfilen mot gården flyttades väggen mellan de båda rummen mot norr, varvid andra fönstret från norr räknat igenmurades. En ny entré upptogs mot gården, samtidigt som förstutrappan utvidgades. Det är oklart om källartrappans lopp ändrades vid detta tillfälle. I det enda stora och två mindre rummen mot gården inreddes pannrum, torkrum och röken. All eventuellt kvarsittande fast inredning från tiden då rummen var bostad utrevs. I den forna salen mot gatan inreddes på liknande sätt verkstad med charkuterimaskiner. Endast smygpaneler och fönsterfoder, allt från 1700-talet, lämnades orörda. Ungefär samtidigt, 1912, indrogs vattenburen centralvärme samt installerades elektricitet i huset. Båda anläggningarna var de första av sitt slag i Mariestad. Kvar i huset idag finns eventuellt ursprungliga vattenradiatorer i bostadsrummen, och i källaren numera sällsynta elektriska installationer från denna tid. Ursprungligen försågs huset med ström från eget elverk. I byggnadsnämndens arkiv finns en ritning med påskriften "Förslag till tillbyggnad å tomten 28 i Mariestad", signerad J D 1923. På ritningen relateras de ovan nämnda förändringarna av de norra delarna. Tillbyggnadsritningen avsåg en förlängning av huvudbyggnaden med 4 m mot söder. Tillbygget innebar att förmaket utanför den f d apotekssalen förstorades till en sal (rum 110 i uppmätningsritning från 1974) samt att en "veranda" tillkom väster om denna, här med bibehållande av den gamla ytterväggen mot söder (rum 111). Av ritningen framgår att ännu 1923 kakelugnar fanns kvar i nuv. rummen 109 och 112. På vinden inreddes två gavelrum i den nybyggda delen, under huset utvidgades källaren i samma mån. Mellan den äldre källaren och den nybyggda insattes en 1700-talsdörr med utanpåliggande fyllningar och smidda plattgångjärn av samma typ som i rum 207. Dörren var sannolikt överbliven sedan någon ombyggnad av bostadsvåningarna. Vid inredningen av rum 110 följdes den dåvarande inredningen i rum 109 i detalj. Sålunda insattes nattluckor, smygpaneler, bröstpaneler och foderlister i överensstämmelse med den intilliggande salongen, vilken med undantag av bröstpanelerna hade nyinretts på 1850-talet. Exteriört upprepades likaledes de äldre materialen så till vida att tillbygget slätputsades och avfärgades grågult. Sockeln fodrades med kalkstensplattor av samma typ som de ursprungliga. Mot gatan markeras tillbyggnaden av en klassicerande triangelformad fronton, vilken något förrycker balansen i den i övrigt symmetriska gatufasaden. När Nordiska Museet tjugo år senare dokumenterade huset beskrevs det som slätputsat i grågult och med brunmålade ytterdörrar. Inget nämndes om fönstersnickeriernas färgsättning. År 1947 skedde ytterligare en ombyggnad varvid vindsvåningen till större delen nyinreddes. Härvid tillkom de två mindre stickbågiga kuporna på det främre takfallet samt de större rakslutna på det bakre. Samtidigt torde samtliga äldre fönster ha utbytts mot nuvarande korspostfönster utan spröjsar. På bilder från sekelskiftet och 1940-talet är de nedre lufterna ännu spröjsade i två rutor. Troligen revs de återstående kakelugnarna vid detta tillfälle. Sedan 1940-talet och fram till ombyggnaden 1991-93 har inga större ingrepp gjorts i huset, annat än viss modernisering av våtutrymmen, kök, m m. Byggnadsarbetena 1991-93 innebar en renovering och delvis en restaurering av både exteriör och interiör. Entrédörren och trappan till charkuteriet revs och ersattes med ett nytt fönster i lika utförande som övriga befintliga. Den moderna ytterdörren mot gården revs och ersattes av ny pardörr med dörren till "Bränneriet" som förlaga. Befintliga fönster renoverades. Utvändig plåtinklädnad vid fönster bibehölls eller ersattes av ny i lika utförande. I norra gavelns puts hade skador uppkommit, sannolikt pga charkuteriets innanförliggande kylrum. Fasadputsen knackades ner och ersattes med ny av hydrauliskt kalkbruk som avfärgades med kalkfärg. Taket lades om men takteglet återanvändes, takets plåtdetaljer ersattes delvis med nya lika de befintliga. Förändringar i interiören: Bottenvåningens lägenhet mot gården renoverades. Ett befintligt tvättrum revs och köket utvidgades. Ett tidigare sovrum mot gården byggdes delvis om till toalett och dusch. En trappa till övervåningen lades igen. Dörren från trapphuset till köket sattes igen liksom en dörr mellan kapprum och f.d. charkuteriet. Tidigare borttagna pardörrsblad återmonterades. Nya dörrblad monterades mellan kök och sovrum respektive sovrum och passage. Äldre listverk kompletterades med nytt av lika utförande. En ny lägenhet inreddes i f.d. charkuterilokalerna med nytillverkade dörrar och snickerier. Vindsvåningens lägenheter blev delvis omplanerade och renoverade med delvis nytillverkade snickerier. En återanvänd äldre dörr insattes. Trapphuset utvidgades på övre våningen. Väggar och tak målad med latexfärg med kvastteknik för att påminna om kalkfärg. Huset fick också nya installationer för värme, vatten och avlopp och el (gamla elledningar med porslinsisolatorer i källaren bevarades). Källor: Thomas Carlquist "Program för restaurering av kvarteret Svanen 1:2, Mariestad, Skaraborgs län 1987-11-26", Skaraborgs länsmuseum för Riksantikvarieämbetet, byggnadsavdelningen, projektnr 16.213. Stefan Smedegård "Kv. Svanen, Mariestad, Zackauska gården. Ombyggnad 1991-93 Antikvarisk rapport." Stefan Smedegård arkitektkontor 1996-12-12. Gunnar Ullenius "Vadsbobygden, Tidskrift för Vadsbo hembygds- och fornminnesförening" årgång 1957. |
