Stäng fönster NÄSSJÖ BRINGETOFTA 7:9 - husnr 9001, BRINGETOFTA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Bringetofta kyrka (akt.) | |
| 2007-01 |
| Historik |
|---|
|
Bringetofta kyrka är en av de tidigmedeltida stenkyrkor som uppfördes i och kring Njudungs folkland under 1100-talets senare hälft. Flertalet av dessa stenkyrkor omfattar långhus, kor och absid uppfört i ett sammanhang. Under troligen 1200-talet skapades vissa av de muralmålningar som tagits fram under 1900-talet. Kyrkorummet hade då ett plant innertak. När kyrkan erhöll slagna valv på 1500-talet kom dessa att täcka övre delen av muralmålningarna. Under detta århundrade förlängdes också långhuset mot väster. Under 1600-talet tillkom delar av de bevarade muralmålningarna samt predikstolen. Som så många andra medeltida kyrkor utvidgades kyrkorummet väsentligt vid 1700- talets mitt, till följd av folkökningen. Omkring 1758 öppnades således det medeltida långhusets norra vägg upp och där uppfördes en så kallad nykyrka av trä, med ett vapenhus. Samtidigt orienterades kyrkorummet i nord-sydlig ritning med altaret flyttat till kyrkans södra vägg. År 1770 inrättades en ny altaruppsats tillverkad av Johan Ullberg. Det är omtvistat om det nya långhuset omedelbart försågs med en läktare eller om en sådan tillkom först då orgeln införskaffads. I vilket fall som helst gjordes ombyggnader på läktaren vid 1770-talets mitt av byggmästare Dahlström. Året därpå tillkom en ny orgel av Lars Wahlberg. Denna orgel reparerades och byggdes om både på 1840-talet och 1872. På 1850-talet besöktes kyrkan av folklivsskildraren Nils Månsson Mandelgren och enligt bevarade teckningar från detta besök bestod kyrkobyggnaden av de byggnadskroppar som är bevarade i dag frånsett ett vapenhus mot söder som inte är bevarat. Kyrkans tak var då belagt med svarta spån (Fors 1997:4f). Under decennierna kring sekelskiftet 1900 var kyrkan tämligen sliten och tankar på ombyggnad eller nybyggnad uppkom. I början av 1915 lämnade domkyrkoarkitekten i Lund Theodor Wåhlin in tre altarnativa förslag till restaurering av kyrkobyggnaden. Det första innebar att nykyrkan av trä skulle rivas och att kyrkan skulle återfå sin medeltida form. Mot detta talade i första hand att antalet sittplatser minskade avsevärt. Det andra alternativet innebar att kyrkans form bibehölls och att den restaurerades. Det tredje alternativet föreslog i princip att alternativ ett skulle genomföras, men att nykyrkan skulle bibehållas närmast den medeltida delen. I denna bevarade del av nykyrkan skulle bl a en orgelläktare inrymmas. Arkitekt Wåhlin förordade alternativ tre, men kyrkstämman röstade för alternativ två. I detta skede kopplades arkitekten vid Byggnadsstyrelsen Anders Roland in och upprättade slutliga förslag till restaureringen. Arbetena kom emellertid inte igång, dels p g a världskrigets dyrtider, dels eftersom åskan slog ner i klockstapeln så att denna måste repareras. Genom att klockstapeln skadats uppstod frågan om inte ett nytt kyrktorn borde ersätta den och att det i så fall vore bäst att bygga en helt ny kyrka. Kyrkobyggmästarna C J och G A Gustafsson från Medalby, Mellby socken, inkom med kostnadsförslag och man tillfrågade Byggnadsstyrelsen om detta nya alternativ var möjligt. Ärendet drog ut på tiden och man beslutade att reparera klockstapeln provisoriskt så att klockringningen kunde återupptas. Efter en kort tid besöktes kyrkan av riksantikvarien Otto Janse och arkitekten Roland, vilka båda uttalade kyrkans och klockstapelns stora kulturhistoriska värden och att nybyggnadsalternativet från tillståndssynpunkt var utsiktslöst. Efter detta påbörjades planeringen av restaureringen. Ytterligare fördröjt av dyrtider påbörjades restaureringen sommaren 1923 med byggmästarna C J och G A Gustafsson som entreprenörer. Kontrollant för arbetena var Theodor Wåhlin. En lång och konfliktfull process mellan byggnadskommittén, riksantikvarien och arkitekterna Wåhlin och Roland å ena sidan och kyrkstämman å den andra fördes huruvida de gamla väggmålningarna skulle tas fram och slutligen blev det beslutat så. Denna friläggning utfördes av artisten C Vilhelm Pettersson från Stocksund. Under arbetena framkom även att den s k knektläktarens bröstning hade oljemålade figurer i speglarna. Dessa framtogs av målarmästaren Paul Franzén, Eksjö. Den blå färg som användes på vissa inredningsdelar vid 1923 års restaurering hämtades, enligt uppgift, från Gustav III’s sängkammare på Drottningholms slott. Bänkarna hade varit vita inför denna restaurering. Det var under denna restaurering som orgelläktaren ändrades så att det konkava mittpartiet i stället gjordes konvext. År 1938 genomfördes än en gång åtgärder på kyrkorgeln. Dessa utfördes av orgelbyggaren Hammarberg. I slutet av 1940-talet genomfördes en ny allmän restaurering av kyrkan, ledd av arkitekt Johannes Dahl i Tranås. Helt nya inslag i kyrkan var värmesystemet och ändrad textilförvaring. För övrigt företogs en invändig ommålning med delvis ny färgsättning. Bl a ersattes bänkinredningens blå kulör med bl a vita ramverk. Även ett par av de främre bänkarna borttogs. Predikstolens placering har varit föremål för flera diskussioner. Uppgifter i en kyrkobeskrivning från 1829 kan tolkas så att predikstolen var placerad i vinkeln mellan den norra stenväggen och nykyrkan. Inför restaureringen 1923 var den emellertid placerad där den står idag. Wåhlin föreslog en flyttning till en plats i hörnet mellan den norra medeltida väggen och nykyrkan. Detta förslag godkändes också av Byggnadsstyrelsen, men flyttningen tycks inte har genomförts. Flyttningen aktualiserades ånyo vid 1940-talets restaurering, men den genomfördes inte p g a kostnaderna. År 1993, i samband med planeringen av den restaurering som genomfördes 2000-2001, föreslogs åter flyttning av predikstolen. Tillstånd till detta erhölls emellertid inte. Åren 2000-2001 genomfördes en omfattande restaurering invändigt, ledd av arkitekt Per Rudenstam. Bland de mer iögonfallande åtgärderna märks borttagning av bänkar i koret och läggning av ett kalkstensgolv i det medeltida koret. Även kyrkorummets färgsättning justerades, varvid kyrkorummets medeltida delar och nykyrkans inredning samkomponerades färgmässigt i högre grad än tidigare. Bänkdörrarnas enkla svarta marmorering bibehölls. År 2003 företogs en utvändig restaurering med avfärgning av putsfasaderna och ommålning av utvändiga snickerier. Strax därpå genomgick orgeln ett återställande och restaurering. Ungefär samtidigt utfördes restaurerings- och återställningsarbeten på orgeln. |
