Stäng fönster NÄSSJÖ NÄSSJÖBYN 3:5 - husnr 3, NÄSSJÖ GAMLA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| NÄSSJÖ GAMLA KYRKA (akt.) | |
| 2006-01 |
| Historik |
|---|
|
En arkeologisk undersökning som genomfördes i samband med en restaurering på 1970-talet visade att den medeltida stenkyrka som stod fram till 1790-talet föregåtts av en äldre träkyrka. Den kyrkan antas blivit uppförd under 1100-talet och ersattes under 1200-talet av en stenkyrka. Det finns få källor som berättar om Nässjös tidigkristna historia men från den tiden återfinns idag dopfunten och ett Mariaskåp, båda ingår i den nuvarande kyrkans inventarier. Ett nytt altarskåp tillkom under 1500-talet och 1601 införskaffades en predikstol vilken på senare tid återmonterats i kyrkan. En tillbyggnad av kyrkan gjordes 1618 då ett vapenhus uppfördes. I mitten av 1600-talet omputsades kyrkan och en ny större ombyggnad följde under åren 1659-60 där en utvidgning gjordes, fönsteröppningarna förstorades och en sakristia uppfördes. Under 1700-talet gjordes mindre arbeten, 1735 renoverades predikstolen och 1769 skedde renoveringsåtgärder i kyrkan, i vilken omfattning är oklart men i slutet av 1700-talet befann sig kyrkan i dålig kondition varför det beslutades att en ny kyrkobyggnad skulle byggas. Ritningarna till den nya kyrkan upprättades av arkitekt Olof Tempelman vid Överintendentsämbetet i Stockholm. Sakristians läge flyttades från norr till söder då grundförhållandena visade sig vara dåliga. Den nya kyrkan byggdes på samma plats som den medeltida stenkyrkan och delar av dess murverk kom att återanvändas i det nya kyrkobygget, kyrkan uppfördes av murmästaren Magnus Sjöberg, Gränna. Invigningen av den nya kyrkan skedde 1791 men dess inredande följde under de kommande åren. 1794 monterades altarpredikstolen och 1795 tillkom kyrkans orgel. Orgeln tillverkades av orgelbyggaren Pehr Schiörlin, Norrköping som även gjorde ett första utkast till orgelfasaden som inte kom till utförande, orgelfasaden ritades istället av Olof Tempelman och utfördes av Carl Fredrik Beurling. 1840 genomfördes en ombyggnad av kyrkan då den ursprungliga tornhuven ersattes med en tornlanternin och långhustakets spåntäckning ersattes med ett tegeltak. Den första större renoveringen av kyrkan gjordes under perioden 1872-76 vilken omfattade både kyrkans exteriör som interiör. Utvändigt omputsades kyrkan och avfärgades i vitt och gulvitt. Invändigt lades ett nytt trägolv ovanpå det ursprungliga stengolvet och bänkarna glesades ur. En renovering av orgeln skedde 1885 och gjordes av August Svensson, Krakebo Barkeryd. Renoveringen påverkade inte orgelfasaden på något År 1906 var det nära att kyrkan förstördes genom ett blixtnedslag, skadorna begränsades till lanterninen som rekonstruerades. I samband med att järnvägen byggdes ut och drogs förbi Nässjö kom kyrkan att ligga något avsides från den växande staden. En ny stadskyrka byggdes och stod klar 1909 och samtidigt förklarades Nässjö gamla kyrka som ödekyrka. Församlingen hade tillstånd att riva kyrkan men detta kom inte att genomföras, istället användes kyrkan sopradiskt under de följande åren. 1931 följde en restaurering efter ett program som upprättades av Johannes Dahls Arkitektkontor AB, Tranås. Åtgärderna omfattade en exteriör ommålning där kyrkan avfärgades i helvitt, lanterninen plåtskoddes och målades vit. Invändigt gjordes också måleriarbeten då bänkarna, pelare, läktarbröstning och altarringen målades i en pärlgrå kulör. Lagom till kyrkan 150 årsjubileum gjordes en mindre restaurering av kyrkan under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö. Utöver en allmön uppfräschning av kyrkan återfördes flera av de gamla inventarier och inredningsdetaljer från den medeltida kyrkan. Den gamla 1600-talspredikstolen konserverades av konservator Sven Wahlgren, Kalmar, och monterades på kyrkans norra långhusvägg. De bobergska åtgärderna följdes av en mer genomgripande restaurering under åren 1948-50. Restaureringsprogrammet upprättades av Johannes Dahls Arkitektkontor AB, Tranås, och omfattade både exteriöra och interiöra arbeten. Utvändigt plockades kyrkans tegeltak ned och en ny spåntäckning gjordes, lanterninen kläddes med kopparplåt och dess träräcke byttes mot ett dito av järn. Fasaderna putslagades och avfärgades. Inne i kyrkan skedde en modernisering av kyrkan genom dess elektrifiering. Ett elektriskt värmesystem installerades och de gamla kaminerna plockades bort. I samband med ledningsdragningarna för värmesystemet plockades delar av golvet upp och ett en gravsten från 1678 över en medlem av släkten Duker hittades då. Stenen plockades upp och ställdes upp ute på kyrkogården. En invändig ommålning av kyrkorummet gjordes. Under de följande 20 åren skedde mindre arbeten av underhållskaraktär, bland annat avfärgades fasaderna i slutet av 1960-talet och fick då den gula kulör som kyrkan har idag. 1971 skedde ännu en större restaurering, även denna gång var det Johannes Dahls Arkitektkontor som stod för programhandlingarna. Restaureringen omfattade kyrkan invändigt och var tämligen omfattande. Golvet plockades upp och en arkeologisk undersökning genomfördes. Undersökningen visade att den medeltida stenkyrkan haft rakslutet kor och att grunden samt delar av det östra och västra murverket från denna återanvändes när den nuvarande kyrkan byggdes 1791. Vidare hittades spår efter ytterligare en kyrkobyggnad som uppskattades varit byggd under 1100-talet. Ett nytt golv lades på betongvalv och i vapenhuset installerades toalett och städutrymmen. Bänkinredningen genomgick en färgundersökning där det hittades flera färgskikt på bänkdörrarna. Ett av lagren hade en svart och gul färgställning och uppskattades vara från 1600-talet vilket då skulle tyda på att bänkinredningen åtminstone till delar återanvänts när kyrkan byggdes. Bänkarna ommålades i en grå färgställning som överensstämde med den 1700-talsbemålning som också framträdde vid färgundersökningen. Genom krav på brandmyndigheterna genomfördes en ombyggnad av bänkkvarteren, ursprungligen hade dessa löpt ända mot ytterväggarna men nu gjordes sidogångar längs ytterväggarna. En invändig ommålning gjordes och delar av inventarierna konserverades och den medeltida dopfunten som överförts till Nässjö stadskyrka återbördades nu till kyrkan. En invändig ommålning gjordes och kyrkvinden isolerades, samtidigt upptogs en ny muröppning mellan tornet och kyrkvinden. Året efter återfördes ett äldre altarskåp från Anneforskapellet till kyrkan, skåpet hade ursprungligen stått i den medeltida kyrkan. I början av 1980-talet installerades ett nytt värmesystem och på 1990-talet renoverades kyrkans blyinfattade fönster efter program av Glaskonst Winfried Baier, Tranås, kring samma tid rekonstruerades Shiörlinorgeln som behandlats ganska hårt under åren. Den senaste restaureringen skedde 2002 då en invändig rengöring av kyrkan gjordes. Taket ommålades i sin nuvarande färgställning. Entréportarna samt dörren mellan vapenhuset och kyrkorummet målades om. De lösa och fasta inventarierna konserverades av konservatorer på Jönköpings läns museum och i tornet installerades ett nytt urverk. |
