Stäng fönster NÄSSJÖ FORSERUM 8:3 - husnr 1, FORSERUMS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| FORSERUMS KYRKA (akt.) | |
| 2007-01 |
| Historik |
|---|
|
Forserums kyrka är sannolikt uppförd under 1100-talets andra hälft eller 1200-talets första. Denna grova tidsbestämning ges främst av sydfasadens framtagna romanska fönster och den karakteristiska bevarade takstolen. Den med bygget troligen samtida dopfunten talar för 1200-talet. Föga är känt om kyrkan förr än 1600-talet. Under detta sekel införskaff ades nuvarande predikstol och 1692 altaruppsatsen, vilken utfördes av Anders Ekeberg, Borås. 1746 dekorerades läktarbröstet med fi gurer och väggarna med draperier av Jönköpingsmästaren Johan Kinnerus. 1781 utökades långhuset åt öster och ett nytt rundat kor uppfördes. En ny sakristia uppfördes och det var sannolikt nu som sydporten murades igen och ersattes av en västport. Likaså borde de nuvarande fönsteröppningarna ha tillkommit. Troligen överputsades Kinneri målningar vid detta tillfälle. 1795 målades kyrkan, varvid altaruppsats och predikstol ”renoverades och förbättrades”. Vid 1829 års inventering beskrevs färgsättningen: altarring och läktarbröst var målade i pärlgrått, predikstol och bänkar i ljusblått. Taken var spåntäckta och rödfärgade. Den medeltida dopfunten stod på kyrkogården. 1856 införskaff ades en åttastämmig orgel, byggd av Sven Nordström, Flisby. 1902 svarade Jönköpings stadsarkitekt Fredrik Sundbärg för en stor förändring av kyrkan. Den gamla klockstapeln hade rivits sedan den drabbats av ett åsknedslag och nu uppfördes i stället ett torn vid kyrkans västgavel. Tornet gavs en tidstypisk utformning i ett slags nyrenässans med hörnkedjor av fi nhuggen kalksten och karnisprofi lerade takfall. Stilmässigt var tornet i sin påkostade artikulering ett avsteg från kyrkans i övrigt enkla och ålderdomliga arkitektur. Tornet ersatte ett vapenhus av trä från 1700- eller 1800-talet. Yttertakens spåntäckning ersattes med galvaniserad plåt. Invändigt byggdes en ny öppen bänkinredning. Sannolikt tillkom kyrkans nuvarande ytterfönster vid detta tillfälle. Likaså utbyttes portarna. Sedan tidigare fanns två järnkaminer installerade i långhuset för kyrkans uppvärmning. 1928 upprättade arkitekt Göran Pauli vid Byggnadsstyrelsen ett förslag till restaurering. Främsta skälet var att församlingen ansåg kyrkan för liten för besökarantalet. Förslaget kom att ligga till grund för det program som genomfördes av arkitekt Erik Lundberg 1935, dock med vissa viktiga ändringar och tillägg. Både Pauli och församlingen hade önskat att tornet skulle komma i bättre samklang med övriga kyrkan. Till detta så var tornhuven och dess konstruktion i dåligt skick och behövde förnyas. Fasaddekorationerna av röd kalksten tenderade att ”blöda” vid regn. Tornet förändrades därför markant och gavs en mer medeltida karaktär. Tornhuven och spiran ersattes av ett romanskt torntak och de övriga svängda takfallen gjordes raka. Några av fönsteröppningarna på kortsidorna igenmurades. All kalkstensdekor, utom kring porten, putsades över. Alla takfall på kyrkan försågs med ny täckning av kluven och tjärkokad furuspån istället för den vanprydande omålade plåten. Utrymmesbristen löstes genom byggandet av en ny och större sakristia med läktare på övervåningen mot koret. Under sakristian ordnades ett pannrum för centralvärmeanläggning med lågtrycksånga. Därmed kunde de sotande och eldfarliga kaminerna avlägsnas. Korporten fl yttades något österut. De interiöra förändringarna tog sin utgångspunkt från framtagandet av den ursprungliga romanska takstolen i kyrkans västra del. Detta var Lundbergs egen idé, vilken han försvarade med att detta var ”den enda kyrka, där ej inbyggda valv eller värdefulla panelmålningar [på det gråmålade innertaket av bräder] hindrar återställandet av en bevisligen från början öppen takstol”. För att skapa en enhetlighet i kyrkorummet lät han även blottlägga östra halvans bjälkar och lägga upp dess brädtak ovanpå dessa. Som isolering mot yttertaket föreslogs tångmattor och en skiljevägg byggdes mot vinden i öster. I gränsen mellan medeltidens och 1700-talets kyrka uppsattes en tvärbjälke för det triumfkrucifi x som legat på vinden och nu konserverades av Sven Sundbaum, Linköping. Denne tog även fram den ursprungliga färgsättningen på altaruppsats och predikstol samt Kinneri läktarmålningar. Eftersom väggdraperingarna endast fanns i västra hälften lät man dem vara överputsade. Nya golv lades in i långhuset och del av koret. Därvid nyttjades för koret och mittgången naturliga block av Vättersandsten, i samklang med det äldre korgolvet. Genombrytningen av korväggen för läktaren krävde att predikstolen fl yttades till södra sidan, i linje med triumfkrucifi xet. Öster därom placerades bänkraderna i kyrkans längdriktning. För att få bänkinredningen bekvämare pålimmades sitsarna. En ny öppning i norra korväggen togs upp för passagen till läktartrappan. Uppgången till predikstolen från sakristian igenmurades. I vapenhuset revs en skrubb. Hela kyrkan ommålades in- och utvändigt. Byggmästare vid arbetena var Oskar Johansson, Vaggeryd, och målaremästare var Gustav Andersson, Motala. Från början hade man problem med uppvärmningen och drag till följd av den öppna takstolen. 1936-37 ansökte församlingen hos Byggnadsstyrelsen om att få sätta panel för takstolen, men fi ck avslag. Istället råddes man att dra upp centralvärmeledningen i taket. Detta gjordes ej, utan istället satte man på eget bevåg upp masonit mellan bjälkarna. 1941 försågs korfönstren med glasmålningar av konstnären Robert Nilsson. 1949 färdigställdes en ny orgel för sakristiläktaren. Riksantikvarieämbetet hade avstyrkt ett förslag för om- och tillbyggnad av den värdefulla Nordströmorgeln, vilken ”representerar svenska orgelbyggeriets högsta ståndpunkt vid 1800-talets mitt, när det var som bäst”. Den nya orgeln byggdes av P L Åkerman & Lund, Stockholm, med 19-stämmor fördelade på två manualer, pedal och med pneumatiskt verk. Fasaden ritades av Erik Lundberg och Ernst Auby. Den utfördes som en laserad brädvägg med passformiga genombrytningar, vilket gav ett smått medeltida intryck i samklang med interiören. 1952 ersattes centralvärmeanläggningen med elektrisk uppvärmning. 1954 utfördes en glasmålning av Elis Lundquist för det ett fönstret mellan kor och långhus. 1961 gavs tillstånd för att ordna toalett i vapenhuset. För ritningarna stod arkitekt Lars Stalin, Jönköping. Toaletten inrymdes i vapenhusets södra del och liksom kapprum bakom en omålad panelvägg. Utökad elektrisk belysning infördes samtidigt i kyrkan. 1976-77 skedde den senaste restaureringen av kyrkan. För programmet svarade Skarrie Strengberg arkitektkontor, Jönköping. Huvudpunkten i restaureringen var att åter synliggöra den romanska takstolen, vilket medförde tilläggsisolering av undertaket. Läktaren ovanför sakristian igenmurades och blev förråd. Predikstolen fl yttades till norra sidan och den tidigare bänkplaceringen återställdes med bänkarna i rät vinkel mot väggen i två sammanhållna kvarter, avståndet mellan bänkarna ökades. Det ojämna golvet av sandstensblock i gång och korets västra del byttes mot hyvlade sandstensplattor. Belysningen kompletterades. I vapenhuset revs väggarna från 1960-talet och en handikapptoalett ordnades under trappan. Nytt golv och tak inlades och ny, bredare port gjordes mot kyrkan. Även ytterportarna nytillverkades, eftersom de gamla var i dåligt skick. Nya granittrappor inbegreps även i programmet. Marken framför korporten jämnades så porten kunde fungera som handikappentré. I sakristian ordnades en toalett. Elvärmesystemet moderniserades. Fasadernas puts lagades och avfärgades med kalk. I och med att orgeln från 1949 togs ur bruk så genomgick Nordströmorgeln en restaurering genom J Künkels orgelverkstad, Lund. Denna restaurering var relativt försiktig och bestod i att mekanik och väderlåda iståndsattes och piporna rengjordes. En elfl äkt anslöts till den ursprungliga bälgen. 1994 införskaff ades utan tillstånd en italiensk digitalorgel till koret. 1996 omlades takens spåntäckning p.g.a. rötskador. Därvid tillverkades en ny torntupp. Fasaderna omputsades och avfärgades med bruten kalkfärg. 1999 installerades nytt elvärmesystem av typ Eveco och brandlarm. Sistnämnda gavs en olämplig placering som omöjliggör ett regelmässigt nyttjande av orgel och läktare. |
