Stäng fönster SVALÖV BILLEBERGA 9:3 - husnr 1, BILLEBERGA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Billeberga kyrka (akt.), BILLEBERGA KYRKA (akt.) | |
| 2015-02 |
| Historik |
|---|
|
Billeberga kyrka byggdes 1861-62, strax väster om den medeltida kyrkoanläggningen. Den romanska kyrkan hade rakslutet kor, ett relativt litet långhus och var tillbyggd med torn och vapenhus åt både norr och söder. Byggnaden pryddes av trappgavlar, och sydost om kyrkan stod en klockstapel i trä. Under senare delen av 1700-talet blev kyrkan uppenbart för liten för den växande församlingen, och vapenhusen gjordes i omgångar om till bänkinredda korsarmar. Ingreppen ledde till att det medeltida murverket försvagades, och kyrkan förföll under 1800-talets början. En annan anledning till detta var, att dåvarande kyrkoherden Nils Dunér lät sockenborna hjälpa till med hans jordbruk vid prästgården, vilket tog tid och kraft från kyrkan. Dunér och församlingen blev snart ovänner, och församlingen föreslog att den gamla kyrkan skulle ersättas av en ny på en ny plats. 1851 tog arkitekten Hans Jakob Strömberg därför fram ett omfattande ombyggnadsförslag, som snart bestreds av både Carl Georg Brunius och de skånska myndigheterna. De menade, att om församlingen inte ville reparera kyrkan på ett varsamt sätt, så var det bättre att bygga en ny kyrka efter Överintendentsämbetets rekommendationer. En av dess arkitekter Fredrik Wilhelm Scholander, tillika professor i byggnadskonst, kom till slut att ta fram ritningarna för den nya kyrkan. För att tillmötesgå församlingen anpassade han dock handlingarna, så att de nästan helt överensstämde med Strömbergs förslag. Den nya kyrkan anläggs med ett brett, tresidigt avslutat långhus och ett västtorn. Till tornväggarna tillvaratas material från den gamla kyrkan. Fasaderna putsas och vitmålas, taken skiffertäcks och fönstren görs av gjutjärn. Långhusets och tornets rösten förses med trappgavlar, och tornets västfasad med ett rikt artikulerat entréparti. En orgel installeras med orgelfasad efter Helgo Zetterwalls ritningar. Byggnadsarbetet, lett av byggmästaren Haf från Viken, förefaller varit av enklaste sort, och redan några år efter invigningen får man byggtekniska problem. Enklare reparationer görs 1868, 1876 läggs yttertaket om, 1877 förnyas tunnvalvet över långhuset och 1880 repareras tornets takstol som var förstörd av röta. I början av 1910-talet finns planer på en restaurering, tankar som snabbt grusas då kyrkan eldhärjas under våren 1915. Endast yttermurarna blir kvar, och med dessa som begränsning återuppförs kyrkan efter Theodor Wåhlins handlingar. Den görs till stora delar som den gamla, bl.a. återskapas tornets trappgavlar och entréparti, men får också nya drag. Den mest framträdande skillnaden är det nuvarande tegeltäckta säteritaket, som väljs då Wåhlin inte uppskattade de tidigare mycket breda takfallen. Kyrkan får nytt golv av kalksten och hela inredningen förnyas i jugendaktig stil. 1939 görs reparationsarbeten på murar, tegeltak och avvattning. 1970 görs en invändig ommålning av bänkar, väggar och tak efter domkyrkoarkitekt Eiler Graebes instruktioner. 1979 görs en stor renovering efter Forsberg& Wikerstål arkitekters ritningar, som bl.a. omfattar omputsning och -målning, nya solbänkar av kalksten, zinkplåtinklädning av säteritakets vertikala parti (italianen), reparation av torntakstolen och taklanterninen och isolering av valven. |
