Stäng fönster VAGGERYD BONDSTORP 13:1 - husnr 1, BONDSTORPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BONDSTORPS KYRKA (akt.) | |
| 2006-01 |
| Historik |
|---|
|
Det finns få uppgifter rörande Bondstorps tidiga kyrkor. Det är klarlagt att den nuvarande kyrkan föregåtts av åtminstone en tidigare kyrkobyggnad. År 1693 var den dåvarande kyrkan i så dålig kondition att det beslutades om dess rivning. En ny kyrka uppfördes under åren 1694-95 och utfördes med spånklädd timmerstomme. Kyrkan hade då en fristående klockstapel i vilken kyrkklockorna var placerade. År 1711 bemålades kyrkorummet av målaren Anders Falk från Ulricehamn. Han målade interiören med sedvanliga himmel- och helvetesscener. Tornet tillkom under perioden 1766-67 då klockstapeln revs och uppfördes såsom torn vid kyrkans västra gavel. Inne i tornet syns den äldre spånbeklädnaden bevarad på långhusets västra gavelröste. I början av 1800-talet upplevdes kyrkan som trång och en utvidgning mot öster utfördes. Vid det tillfället ansågs Falks dekorativa måleri som undermåligt och kyrkorummet ommålades med ljusa väggar och himmelsblått tak. En ny predikstol och altartavla tillkom, altartavlan målades direkt på panel av en målare vid namn Lundin. 1857 fick kyrkan en orgel som tillverkades av den lokala organisten Johannes Andersson och placerades på orgelläktaren. Andersson bekostade orgelbygget med egna medel. Åren 1889-90 genomfördes en radikal restaurering och ombyggnad av kyrkan där ambitionen var att ge den ett utseende som en nyklassicistisk stenkyrkan. Den gamla spånbeklädnaden revs ner och fasaderna reveterades. Fönstren gjordes nya med rundbågformiga järnbågar och taket och tornhuven plåtskoddes med skivtäckning. Det var inte bara exteriören som fick ett helt nytt utseende, även interiören omgestaltades. Väggarna kläddes med pärlspåntpanel som oljemålades, den slutna bänkinredningen revs ut och ersattes med en öppen typ som var vanligt förekommande i kyrkorummen vid tiden. Altartavlan ersattes med en ny kopia av den gamla som utfördes på duk av A F Magnusson och monterades med en klassicerande omfattning. Kring 1930-talet utfördes en del arbeten av underhållskaraktär, främst omfattade de målningsarbeten på kyrkan. En mer omfattande restaurering genomfördes vid 1900-talets mitt då en återgång till kyrkans ursprungliga utseende eftersträvades. Restaureringsprogrammet upprättades av den dåvarande länsarkitekten Malte Erichs som synes varit mycket stridbar för sina ambitioner med kyrkan. Vid restaureringen rensades i princip alla delar av 1890-års arbeten ut och kyrkan omvandlas åter till sitt yttre och inre. Utvändigt togs fasadputsen ned och de södra entréerna som funnits plockades bort till förmån för en västlig huvudentré. De rundbågiga fönsteröppningarna förminskades och gjordes rektangulära i syfte att ge ett mer 1700-talslikt uttryck. Tornbyggnaden som tydligen hade dåliga grundförhållanden plockades helt ned och återuppbyggdes med en ny tornform, istället för den huv som funnits fick tornet nu en spetsig spira. Fasaderna och takytorna kläddes sedan med en ny spånbeklädnad där fasaderna rödfärgades och takytorna tjärades. Invändigt önskade Erichs att rensa kyrkorummet från all inredning men detta bromsades av myndigheterna. Den öppna bänkinredningen plockades bort och timmerväggarna frilades från pärlspåntpanelen. En ny sluten bänkinredning utfördes med enkla fyllningar utan dekorationer. I koret plockades altartavlan ned och det medeltida krucifixet monterades som altarprydnad efter att det konserverats av konservator Sven Wahlgren. Under arbetena i kyrkan påträffades dekorativ måleri från 1700-talet på läktarbröstningen vilket plockades fram, den gamla orgeln dömdes ut och en ny tillverkades av den danska orgelfirman Fredriksborgs Orgelbyggeri. Kyrkan moderniserades även genom att elektrisk belysning och värme installerades. 1987-88 gjordes en utvändig restaurering under ledning av Sven Samuelssons Byggnadsfirma i Tranås. Arbetena omfattade både fasad- och målningsarbeten. När kyrkan åter spånbeklätts under 1950-talet hade utförandet haft sådana brister att delar av täckningen nu behövde ersättas. På långskeppet och absidens takytor lades ny spånbeläggning, i övrigt gjordes enbart kompletteringar av den befintliga spåntäckningen. Snickerierna rengjordes och målades med linoljefärg. Den utvändiga restaureringen följdes i mitten av 1990-talet av en genomgripande inre restaurering som syftade att förstärka kyrkorummets 1700-talsuttryck. Restaureringsprogrammet upprättades av arkitekt Per Rudenstam, Huskvarna som varit en mycket anlitad restaureringsarkitekt. Vid restaureringen plockades sidobänkarna i koret samt en främre bänkrad bort. Podiet under altaret plockades bort och altarringen omarbetades. Trägolven slipades och behandlades med Faxelut och såpa, i sakristian värmeisolerades golvet och höjdes samtidigt upp till samma nivå som i koret. En ny trappa till predikstolen tillkom och predikstolens ursprungliga färgställning återställdes. I vapenhuset tillkom samlingsrum, förråd och toalettutrymmena renoverades. Den mest framträdande förändringen var en ny färgsättning av kyrkorummet. Under arbetena framkom äldre måleri från 1700- och 1800-talen fram och mindre partier av dessa bevarades synliga. Takvalvet, väggarnas bröstning och bänkinredningen gavs en färgsättning i engelskt rött. Väggfälten ovanför bröstningen målades varmt vit. I tornkammaren inrättades ny textilförvaring och delar av kyrkans äldre inventarier och inredning monterades på väggarna som utsmyckning. Efter den senaste restaureringen har endast gjorts mindre underhålls- och moderniseringsarbeten på kyrkan. Fasaderna ommålades året efter det att den invändiga restaureringen färdigställts och i början av 2000-talet gjordes en översyn av kyrkans brandskydd. |
