Stäng fönster GISLAVED BÅRARYD 3:4 - husnr 1, BÅRARYDS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BÅRARYDS KYRKA (akt.) | |
| 2004-01 |
| Historik |
|---|
|
Båraryds församling och socken, ligger i Gislaveds kommun i Jönköpings läns sydvästra del. I väster angränsar socknen till Halland. I Båraryd uppfördes under medeltiden en mindre kyrka. Allt eftersom församlingens befolkning ökade uppkom behovet av ett större kyrkorum. Som alternativ till att bygga en ny kyrka i församlingen diskuterades under från 1850-talets början möjligheten att gå samman med Våthults församling och uppföra en gemensam kyrka på ny plats. Församlingarnas båda medeltida kyrkor skulle då rivas och en ny, stor kyrka uppföras på en av de föreslagna platserna; Ödesgärdes mo, Smörhult, Stora Båraryds gärde, Hulugårds gärde och Buskegårds gärde. Ingen av platserna blev vald och även andra alternativ, såsom en ny kyrka i Gislaveds uppväxande tätort förkastades. 1873 fastställdes av Kungl. Maj:t att Båraryds församling istället skulle bygga en egen församlingskyrka på befintlig kyrkplan. Efter strandade samarbetsplaner beslutade Våthults församling för sin del att bevara befintlig, medeltida kyrka. Byggnationen av Båraryds nya kyrka påbörjades 1880 och kunde slutföras 1882. Kyrkan uppfördes enligt ritningar framtagna av arkitekt G Söderberg. Båraryds kyrka fick formen av en traditionell nyklassicistisk kyrkobyggnad med stora volymer och resligt västtorn. Kyrkan fick en central placering i öst-västlig riktning på den relativt högt belägna kyrkotomten. Genom sin placering invid färdvägen genom Båraryd, från Våthult i söder och ut till Nissastigen i öster, blev kyrkan ett naturligt blickfång i byns bebyggelse. Båraryds kyrka uppfördes 1880-1882. Vid en första anblick är kyrkobyggnaden lätt att generalisera som en typisk så kallad Tegnérlada men vid närmare anblick blir dess särskiljande drag allt tydligare. Ritningarna till kyrkan gjordes av arkitekt G Söderberg. Båraryds kyrka har stora volymer. Skeppet är långsträckt och tornet reser sig högt över den omgivande bebyggelsen. Kyrkans höjdsträckning är delvis ett resultat av kyrkotomtens belägenhet i förhållande till den omgivande bebyggelsen. Kyrkobyggnaden vilar på en grund av huggen granit. Stommen utgörs av murad natursten som sedan har putsats och av avfärgats vit med kalk. På taket ligger bandfalsad och kopparplåt. Ursprungligen var långhusets och absidens takfall täckta med papp medan tornet från början hade ett tak av kopparplåt. Papptaken ersattes dock av kopparplåt 1922, då man efter ständigt återkommande underhållsarbeten önskade ett mer tåligt material. Kyrkorummet som möter innanför det väl tilltagna vapenhuset är av salskaraktär. Volymen är näst intill obruten. Färgsättningen är till övervägande delen ljus och den fasta inredningen präglas av de nyklassicistiska idealen. Förändringarna som har genomförts i kyrkorummet har visserligen sin tids prägel men har inte utformats så att de intar en dominerande roll. |
