Stäng fönster GISLAVED VILLSTAD 3:1 - husnr 1, VILLSTADS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VILLSTADS KYRKA (akt.) | |
| 2006-01 |
| Historik |
|---|
|
Villstads kristna historia går tillbaka till medeltiden. Det är oklart när den första kyrkobyggnaden stod färdig men under senare delen av 1100-talet stod en stenkyrka på samma plats som den nuvarande kyrkan är uppförd. På 1300-talet byggdes kyrkan om då den utvidgades för den växande församlingen. Som sådan stod den fram till början av 1700-talet då kyrkan ånyo var otillräcklig för den dåvarande församlingen. En ny om- och tillbyggnad utfördes samtidigt som den gamla delen renoverades. 1719 införskaffades ett altarskåp som utfördes av bildhuggaren Sven Segervall från Växjö. År 1736 var kyrkan sliten och målaren Carl Ruth från Växjö anlitades för att måla om kyrkan. Vid en visitation som genomfördes under det nästkommande året bedömdes Ruths måleriarbete som ”ganska svikeligen”. Fem år senare fick kyrkan en orgel, utförd av orgelbyggaren Lars Solberg. En ny predikstol köptes in 1749 och den tillverkades av Sven Segervall som också hade gjort kyrkans altarskåp. Mot slutet av 1700-talet hade församlingen återigen vuxit ur sin kyrka som också befann sig även i ganska dålig kondition där sprickbildningar i valven orsakade stor oro för att kyrkan skulle rasa ihop. 1788 påbörjades bygget av den nya kyrkan. Vem som ritade kyrkan är oklart då ritningarna är osignerade men byggmästaren var Nils Widman från Öslöv. I den nya kyrkan kom man att återanvända delar av murarna från den medeltida kyrkobyggnaden. År 1794 stod kyrkan klar och invigdes av biskopen Olof Wallquist. Från den gamla kyrkan återanvändes delar av inredningen till exempel flyttades predikstolen över till den nya kyrkobyggnaden. Ursprungligen hade kyrkan rödfärgade spån som taktäckning och 1805 går det i kyrkans räkenskaper att utläsa kostnader för kalk och rödfärg vilket tyder på att underhållsarbeten utfördes. 1824 gjordes putsarbeten på tornet som samtidigt fick en ny avfärgning. Två år senare införskaffades en ny orgel, orgeln byggdes av orgelbyggare Strand i Stockholm. Året efter att orgeln leverats målades både orgeln och orgelläktaren. Kyrkans nyinredning fortsatte under de följande åren med ny altartavla. Altartavlan målades av Pehr Berggren som var konduktör vid Kungl. Konstakademin i Stockholm och monterades i en nytillverkad inramning, ritad av arkitekt Carl Gustaf Blom-Carlsson vid Överintendentsämbetet. Samma år som den nya altartavlan sattes upp ommålades och förgylldes predikstolen. Nya underhållsåtgärder utfördes 1838 då putslagningar gjordes på långhusets fasader och på tornkroppen. Vid samma tillfälle lades även sakristians spånbeklädnad om. I mitten av 1800-talet lades spåntäckningen på långhusets södra takfall om med nya spån. Den första större restaureringen genomfördes under perioden 1868-74 och omfattade både invändiga och utvändiga åtgärder. Vid arbetena förstorades fönsteröppningarna, kyrkportarna gjordes nya och invändigt skedde stora förändringar i kyrkans inredning. En ny öppen bänkinredning tillkom och altarringen och läktarbarriären ersattes med nytillverkade sådana, predikstolen fick ett nytt ljudtak. Vid restaureringen revs det gamla golvet upp och ersattes med ett nytt vidare ommålades kyrkan. 1890 fick kyrkan ett nytt värmesystem då två nya kaminer installerades. Fyra år senare nykalkades kyrkan invändigt och altarringen kläddes om. 1901 gjordes en ommålning av kyrkorummet som innebar ett helt nytt uttryck för kyrkan. Vid arbetet erhöll väggarna ett genomgående marmoreringsmåleri. Året efter genomgick Strandorgeln en renovering. Som sådan stod kyrkan fram till 1910 då, under ett åskoväder, en brand utbröt vilket resulterade i att kyrkan nedbrann och endast murarna återstod. Inför återuppförandet upprättades nybyggnadsritningarna av arkitekt Axel Lindegren vid Överintendentsämbetet och kyrkan utvidgades något men kom annars att få i stort sett samma utseende innan branden. Kyrkans nya orgel byggdes av orgelbyggare E Wiréll från Liatorp. Predikstolen och altartavlan räddades vid branden och insättes i den återuppbyggda kyrkan. För altartavlan nytillverkades en ny omfattning efter arkitekt Blom-Carlssons gamla ritningar. Återuppbyggnadsarbetena slutfördes 1912. Korets glasmålningar tillkom 1917 och tillverkades av stockholmsfirman Glasmåleri Neumann & Vogel. Taket på långhuset synes vid detta tillfälle ännu inte blivit målat efter återuppbyggnaden varför Överintendentsämbetet uppmanade församlingen att tillse att detta kom till utförande. År 1929 restaurerades kyrkan under ledning av arkitekt Göran Pauli som var en mycket anlitad restaureringsarkitekt vid tiden. Restaureringen omfattade främst invändiga arbetena där en ny invändig färgsättning gjordes med ljusblå kulör i takvalvet, långhusets väggar målades i en varmgrå kulör och i koret gavs väggarna en ljus gröngrå kulör. I kyrkans fönstersmygar och över gördelbågen mellan koret och långhuset utfördes dekorationsmålerier av stockholmskonstnären Josef Berggren. Bänkinredningen fernissades och golvytorna i bänkkvarteren belades med linoleum. Kyrkan järnkaminer ersattes med en ny varmluftsanläggning som levererades från Ebbes bruk. År 1936 gjordes reparationer av taket och kopparbeklädnaden lades om. Nästa stora restaurering gjordes 1964-65 där arkitekt Rudolf Hall från Göteborg upprättade restaureringsprogrammet. Arbetena omfattade både utvändiga och invändiga åtgärder. Fasaderna knackades rena från den befintliga putsen och omputsades med ett KC-bruk. När putsen togs ner upptäcktes en äldre fönsteröppning i den norra väggen. Efter omputsningen avfärgades fasaderna med en tät avfärgning. Nya portar tillverkades där de gamla portarna användes som förlaga. Invändigt togs takets pärlspontpanel ned och ersattes med en sågad panel. Under orgelläktaren gjordes en läktarunderbyggnad. Delar av det dekorationsmåleri som tillkom vid 1929-års restaurering plockades ned och flyttades upp på kyrkvinden. Den gamla bänkinredningen plockades bort och ersattes med en nytillverkad inredning med ett mer klassicerande uttryck. De ursprungliga färgerna på predikstolen plockades fram med hjälp av konservator Sven Wahlgren. Riksantikvarieämbetet föreslog att den invändiga färgsättningen skulle utformas i samklang med predikstolens färgdräkt, istället målades interiören i en färgskala som dominerades av vitt, grått och guld. Ett nytt värmesystem installerades och till detta uppfördes ett nytt pannrum i kyrkans närhet. I vapenhuset lades golvet om med kalksten och nya toalett- och städutrymmen tillskapades där. Från 1965-års restaurering och fram till slutet av 1990-talet utfördes endast åtgärder av underhållskaraktär. Bl.a. målades taket om vid flera tillfällen. Den största förändringen i kyrkorummet var att en ny kororgel utfördes efter ritningar av arkitekt Per Rudenstam, den tillverkades av Västbo Orgelbyggeri. 1999 utfördes den senaste större restaureringen av kyrkan. För utformningen stod arkitekt Lars Redegard i Kalv och omfattade både utvändiga som invändiga åtgärder. Vid de utvändiga arbetena renoverades kyrkans fönster. Under arbetets gång upptäcktes att fönstren ursprungligen varit målade i en brunröd kulör, men det beslutades att den gråblå kulör som bågarna var målade skulle bibehållas. Den södra entrén tillgänglighetsanpassades genom att en ramp i granit utfördes. Invändigt demonterades bänkinredningen och linoleummattan från 1929 revs ut och golvet i kyrkans helhet slipades och oljades. Väggarna rengjordes och fick ny avfärgning, taklisten marmoreringsmålades i rött, brunt och blått. Övriga snickerier ommålades i den gråblå färgskala som präglar kyrkorummet idag. Ett nytt värmesystem med jordvärme installerades och i samband med att de gamla radiatorerna demonterades framträdde att kyrkorummet tidigare haft en brun bröstningslinje. Därefter har kyrkans plåttak omlagts under 2005 och invändigt har ett nytillverkat triumfkrucifix tillkommit vilket kommer att kompletteras med ett altarkrucifix i samma utförande. Kyrkstallarna Kyrkstallarna uppfördes under mitten av 1800-talet. Stallarna är uppförda med regelstommar och rödfärgad locklistpanel. Invändigt är de mycket välbevarade med sina spiltor. Tidigare utgjorde kyrkstallar en mycket vanlig företeelse vid sockenkyrkorna under den tiden man färdades med häst till kyrkan. Under 1900-talet började hästarna allt mer att ersättas av bilar varför många stallar revs eller lämnades att förfalla. Villstads kyrkstallar har ursprungligen varit flera men utgör fortfarande ett utmärkande inslag i kyrkomiljön. Det finns få källor som berättar om kyrkstallarna men 1943 lät man riva ett antal av de stallar som då fortfarande stod, resterande stallar renoverades. Nya renoveringsarbeten gjordes sju år senare då kyrkstallarna åter var i dålig kondition. Efter renoveringen i mitten av 1900-talet är det oklart i vilken utsträckning som stallarna varit föremål för åtgärder. Under 1990-talet hade stallarna chanserat och röster höjdes för att de skulle rivas eller sättas i stånd. Genom att det fanns en vilja att bibehålla kyrkbyns helhetsmiljö kunde man med statligt stöd åter sätta kyrkstallarna i stånd. Sedan länge har stallarna saknat någon egentlig funktion och används numera som förrådsutrymmen. |
