Stäng fönster GISLAVED ÅS KYRKA 4:1 - husnr 2, ÅS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Ås kyrka (akt.) | |
| 2006-01 |
| Historik |
|---|
|
1835 föreslog biskop Tegnér en sammanbyggnad av Ås och Kållerstads kyrkor. Detta vann gehör hos församlingarna, men stupade slutligen på en tvist om placeringen. Istället uppförde Kållerstad en egen kyrka och ett tiotal år senare följde åsborna efter. Den gamla kyrkan var ”alldeles otillräcklig och [hade] dessutom sedan länge varit utdömd”. Den nya kyrkan kom att grundläggas på ny plats i Karaby 1867. Byggmästare var Peter Johan Björklund från Näs i Göteryd. Ursprungligen hade man tänkt sig en kopia av Bredaryds kyrka, men sedan antogs en ritning som upprättats av arkitekt Johan Erik Söderlund vid Överintendentsämbetet. Byggnadsarbetet sammanföll med nödåret 1868 och kunde fullföljas först följande år. För inredningen svarade arkitekt Ekmark. Målarmästare Catoni från Hamra stod för färgsättningen. En orgel om 12 stämmor byggdes av direktör C Elfström med fasad ritad av arkitekt Otto August Mankell vid Överintendentsämbetet. 1886 ersattes altarkorset av en olja på duk utförd av Ludvig Frid. 1890 installerades uppvärmning genom två järnkaminer. 1915 ersattes spåntäckningen på tornet av kopparplåt. Troligen 1921 genomfördes vissa restaureringsarbeten efter ett förslag av arkitekt Knut Nordenskjöld vid Byggnadsstyrelsen. Bänkinredningen gjordes bekvämare genom nya ryggar och sitsar. Den gamla kyrkans predikstol kom att ersätta 1869 års, vilken ansågs ”banal”. För detta krävdes viss konservering och en komplettering med nytt underrede och trappa, sistnämnda i anslutning till renässansstilen. Takvalv och taklist målades med matt vit oljefärg. Inredning och snickerier ommålades med halvmatt oljefärg i befi ntliga färger, främst vita toner, vilket syns på ett äldre fotografi . Väggarna kalkfärgades och försågs med schablondekor. Kortaket dekorerades, sannolikt i enlighet med ett förslag av konstnären Yngve Lundström. 1921 omnämns svartmålning av tak. Det rörde sig då om ett svartplåtstak på långhuset, sannolikt pålagt redan 1869. En dopfunt av trä snidades 1941 av skulptören Teodor Karlsson, Vingerum och målades av konservator Erik Sköld, Halmstad. Vid den tiden ägde de fl esta dopen rum i hemmet, vilket man nu ville ändra på. 1942 svarade arkitekt Paul Boberg, Växjö, för insättning av blyinfattat, färgat antikglas i korfönstren, en för tiden vanlig stämningshöjande åtgärd. Sannolikt tillkom då även nuvarande innanfönster i övriga kyrkan. Samma år infördes elektrisk belysning. 1944 konserverades en äldre altaruppsats av nämnde Sköld. 1949 genomfördes en större restaurering genom arkitekt Johannes Dahl, Tranås. De sotande kaminerna ersattes av elektriskt uppvärmning. Innertaket isolerades därvid. Nordporten igenmurades och omvandlades till dopplats med restaurerad medeltida dopfunt. I södra porten ordnades ett vindfång. Altarringens klädsel av röd plysch ersattes med ny textil och dess grindar togs bort. Bänkarna glesades ut genom att avståndet mellan dem ökades med hjälp av pålimning av gavlarna. I vapenhuset revs de båda torntrapporna och ersattes av en ny. Det slitna trägolvet ersattes av kalksten. Sakristian gavs helt ny inredning med skåp, bönealtare, sakramentsskåp, skrivbord och stolar, allt ritat av arkitekten. Långhusets takvalv målades i ljus tempera. Väggarna stålborstades, varvid dekormåleriet som ”ej äro av större värde” borttogs och ersattes av gulbruten kalkfärg med tillsats av silikat. Bänkarna bättringsmålades och gavs lätta lasyrer för att bättre gå ihop med predikstolen. Dörrarna behandlades som bänkarna. Innanfönstren gråmålades. Predikstolen rengjordes och nummertavlorna konserverades av Erik Sköld, Halmstad. 1962 byggdes ett nytt 21-stämmigt orgelverk av A Mårtenssons rogelfabrik AB, Lund. Gamla fasaden bibehölls. 1973 ersattes takens rostiga svartplåtstäckning av kopparplåt. En stor renovering skedde 1977 efter program av arkitekt Hans Lindén, Växjö. Golvet isolerades, bräderna slipades och fernissades. Korgolvet utökades och några bänkar togs bort. Predikstolen höjdes och försågs med ny bas och trappa, de gamla upplevdes som ”plagiat”. Större delen av gradängerna på läktaren togs bort och två inbyggnader gjordes under den samma för att rymma bl.a. förråd och handikapptoalett. Läktartrapporna ersattes av nya. Trappan i vapenhuset revs, liksom ett vindfång tillkommet 1949. Högtalaranläggning installerades och eluppvärmningen föryngrades. Kyrkorummet fi ck en helt ny färgsättning med kraftig blålila ton på träinredningen och accenter i brunrosa, grönt, brunt, rött och guld. 1987 renoverades exteriören av Svensk Byggnadsvård AB, Värnamo. Fasaderna bar då plasthaltig kalkcementputs avfärgad med vit Peducemfärg. Detta hade delvis skadat underliggande kalkputs. Vidare tenderade senare cementlagningar att lossa. På långhuset fi ck all puts huggas ned medan det på tornet räckte med ytskiktet. Hydrauliskt kalkbruk (Hesslekalk) användes och avfärgningen skedde med kalkfärg våt från Ernström & Co. Det bruk som användes var kalkcement med tillsats av plastemulsion i lagningarna. Exteriöra snickerier målades med oljefärg. 2002 ersattes plastfärg på vapenhusväggarna med kalkfärg. |
