Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster VÄRNAMO TORSKINGE 4:4 - husnr 4, TORSKINGE KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

TORSKINGE KYRKA (akt.)
2006-01
Historik
Torskinge kyrka har medeltida grund, de äldsta
delarna i kyrkan uppfördes sannolikt i slutet av
1100-talet och kyrkan utgjordes då av ett mindre
långhus med kor och absid. En omfattande
utvidgning av kyrkan gjordes i början av 1700-
talet då långhuset byggdes till åt väster. 1723
renoverades fasaderna och kyrkan målades
utvändigt och omkring 30 år senare lades ett nytt
golv i kyrkan.
Fram till 1783 gjordes enbart underhållsarbeten på
kyrkan, bland annat så lades taket om på
sakristian och inne i kyrkan tillkom en
draperimålning på väggen bakom altaret. 1783
gjordes större måleriarbeten på kyrkan och
klockstapeln och invändigt byggdes orgelläktaren.
I slutet av 1780-talet införskaffades den
nuvarande predikstolen. Den utfördes av den
välkände bildhuggaren Sven Nilsson Morin från
Gnosjö och gavs en nyklassicistisk utformning.
1797 omputsades kyrkans fasader och under
1800-talets första år gjordes ytterligare exteriöra
underhållsarbeten.
1875 tillkom kyrkans nuvarande orgel, den
byggdes av orgelbyggaren Johannes Andersson
från Långaryd och utfördes i en nygotisk stildräkt.
En ny stor omdaning av kyrkan gjordes 1903-
1905 då en omfattande restaurering och
ombyggnad gjordes av kyrkan efter program av
arkitekt Gustaf Hermansson som var knuten till
Överintendentsämbetet i Stockholm. I samband
med dessa arbeten byggdes ett nytt vapenhus vid
kyrkans södra sida, vapenhuset och sakristian
kläddes med en liggande fasspontpanel och
målades i ljusa färger. Alla takytor utom
absidtaket belades med nytt enkupigt lertegel,
absiden fick en ny spåntäckning av sågade spån. Invändigt gjordes en ny altarring och den öppna
bänkinredningen tillkom. Utan tillstånd utfördes väggmålningar i koret vilket inte togs emot väl av
ansvariga myndigheter och följande år diskuteras huruvida församlingen skulle tvingas göra om arbetet i
koret. En kompromiss nås där målningarna under en viss tid tilläts vara kvar och tas bort i samband med
att nya måleriarbeten skulle utföras. Det är sannolikt även då som korfönstret får sin nuvarande
utformning.
På fotografier från slutet av 1920-talet syns att det funnits en rikare bemålning i hela kyrkorummet,
exempelvis finns en målad spegelindelning i fönsternischerna och det är även en målad bröstning i hela
kyrkan. Under 1930-talet gjordes reparationsåtgärder då det upptäcktes att kyrkans bjälklag och
bänkinredning var svampangripna. Ett omfattande restaureringsprogram utarbetades av arkitekt Paul
Boberg men då detta var alltför vidlyftigt för församlingens ekonomi tycks enbart delar av arbetena
kommit till utförande. 1951 ersattes de järnkaminer, som fram till dess fungerat som kyrkans
uppvärmning, med ett nytt värmesystem. Några år senare gjordes en större exteriör restaurering. Vid
restaureringen belades alla takytor med spån och fasaderna på sakristian och vapenhuset kläddes även de med spån, fasaderna putslagades. Målsättningen med restaureringen var att söka ge kyrkan ett mer
medeltida utseende.
Fram till 1986 gjordes endast åtgärder av underhållskaraktär men detta år genomfördes en invändig
restaurering efter program av arkitekt Per Rudenstam. Vid restaureringen gjordes en total ommålning av
kyrkan och kyrkorummet fick sin nuvarande karaktär. En ny läktartrappa utfördes samtidigt då den
ursprungliga ansågs ha en farlig lutning, den nya gavs formen av en spiraltrappa och gjordes öppen.
Stora konservatorsarbeten gjordes på det medeltida triumfkrucifixet, altarringen, altaret med uppsats och
dörröverstycket mellan koret och långhuset.
1992 lades långhuset om med nytt enkupigt lertegel från Vittinge. Under perioden 1995-2000
restaurerades sakristian och mellan åren 1999-2002 gjordes exteriöra arbeten på kyrkan och klockstapeln.
För kyrkan innebar restaureringen att de spåntäckta ytorna ersattes med nya spån som tjärades. Invändigt installerades ny bänkvärme.