Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster SALA FLÄCKEBO KLOCKARBOL 1:3 - husnr 1, FLÄCKEBO KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

FLÄCKEBO KYRKA (akt.)
Historik
Platsens första kyrka antas ha tillkommit på 1100-talet och var möjligen av trä. Ursprunget till den nuvarande byggdes under 1400-talets sista decennier. Då bestod den av långhus med sakristia utbyggd mot norr och vapenhus i söder. Yttertaken var spånklädda och gavelfasaderna hade sannolikt tegelorneringar. Över kyrkorummet slogs två stjärnvalv av så kallad Enköpingstyp, med halvstensribbor och symboliska stöttor i form av figurer i relief.

Efter en förfallsperiod genomgick kyrkan stora reparationer under senare hälften av 1500-talet. På 1600-talet förnyades kyrkorummet med ny altaruppsats 1625 (delar av dåvarande altarskåp finns kvar) och kanske tillkom den första bänkinredningen vid samma tid. Predikstol färdigställdes 1642 av den på orten verksamme Erik Nilsson, en av dåtidens mest kända mästare. En del av predikstolens utsmyckning finns bevarad i kyrkan och möjligen ingår dess stomme i dagens predikstol.

På 1700-talet blev kyrkan otillräcklig för den växande befolkningen, vilket motiverade 1798 års stora utbyggnad ledd av byggmästare Eric Sjöström. Dåvarande östra gaveln revs, liksom sakristian i norr, vapenhuset i söder och klockstapeln. Kyrkan förlängdes mot öster för att få plats med ett större kor och på dess norra sida utbyggdes en större sakristia. Nuvarande fönsterindelning gjordes. Långhustaket fick brutet fall och torn av trä med kopparklädd huv, dit klockorna från den rivna klockstapeln flyttades.

På 1830-talet förnyades kyrkorummets främre del med altare, altarprydnad och predikstol i nyklassisk stil, varav åtminstone de två förstnämnda ritats av C G Blom Carlsson. Alltjämt befintlig orgelfasad byggdes 1862 efter ritningar av Ludvig Hedin.

Den särpräglade mittornskyrkan gick förlorad vid nästa stora ombyggnad 1877, genomförd efter ritningar av Överintendentsämbetets arkitekt Oskar Eriksson. Vid det laget var mittornet både nedgånget och stilmässigt föråldrat. Istället byggdes nuvarande västtorn med kopparklädd spets. Sedan mittornet borttagits måste långhusets tak till en del nybyggas och dess tidigare spåntäckning ersattes med falsad plåt. 1798 års fönster med blyinfattat glas ersattes med gjutjärnsfönster.

Den yttre omgestaltningen följdes av en inre åren 1893-94, under ledning av arkitekt Agi Lindegren. Då ersattes 1700-talets slutna bänkinredning med nuvarande öppna bänkrader. I korets tunnvalv målades dekorationer och korfönstret fick en glasmålning. Vid nästa inre förnyelse 1926 fick även de båda medeltida stjärnvalven dekormålning, fast mer dämpad.

Vid stor yttre upprustning 1956-57 krymptes långsidornas fönsteröppningar, tidigare järnfönster ersattes med dubbla fönsterbågar i trä, de inre med blyinfattat nyantikglas. Östra gavelns fönster med glasmålning behölls. Arbetena syftade också till att komma tillrätta med de fuktskador, som då förekom i långhusets nedre murverk. Dränering lades därför runt kyrkan och fasaderna putsades med mer fuktbeständigt KC-bruk. Än svårare var fuktproblemen i sakristian, som reparerades två år senare.

Kyrkans fuktproblem fanns dock kvar, vilket konstaterades inför en stor inre upprustning 1971. Då revs dåvarande golv upp för att kunna schakta ur underliggande fyllning och lägga kapillärbrytande undergolv av lecablock. På detta lades i tidens anda en sisalmatta på spånplattor, som dock revs ut 26 år senare för att ersättas av nuvarande furugolv.

Övriga insatser som genomfördes 1971 var två läktarunderbyggnader för inredning av brudkammare och förråd. Valvens och väggarnas målning rengjordes med bröd, medan målningen på altare, predikstol och läktarens snickerier bättrades. Bänkinredningen med angränsande paneler ommålades med oljefärg i samma nyanser som förut.

Vid den senaste yttre renoveringen 1984 skedde återgång till ett mer traditionellt kalkbruk. Långhusets falsade takplåtar från 1877 kasserades och ersattes med nuvarande.






Källor och litteratur

Otryckta källor

Riksarkivet (RA):
• Överintendentsämbetets huvudarkiv; ritningar 1777, 1832, 1862 och 1877

Västmanlands läns museum (VLM):
• Gravvårdsdokumentation, redovisad i mars 1995 av antikvarie Eiwor Sandberg
• Fläckebo kyrkstallar, Byggnadshistorisk dokumentation och rapport om 1996-97 års upprustning, diarienummer 95: 96-311 & 97: 248-310
• Antikvariska kontrollrapporter om utförd golvomläggning 1996 och öppning i kyrkogårdsmur 1998

Västerfärnebo pastorats arkiv (VPA):
• O I a: 2; Bygghandlingar från 1927, 1952, 1956-57, 1960, 1968
• O I a: 3; Bygghandlingar från 1970-71

Västerås stifts arkiv (VS):
• Västerås domkapitel E IV a; 16b, Berättelse om Fläckebo kyrkas tillstånd, inkommen till domkapitlet den 22/12 1801
• Västerås domkapitel E IV a; 16b, inventarium 1773, inventeringar 1810 och 1840
• Västerås domkapitel E IV b; 21, inventarium 1880, ämbetsberättelser 1914 och 1947


Litteratur

Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 2000
Berggren, Bonzo: Kyrkorna i Västmanlands län; en presentation i text och bild över samtliga kyrkor tillhörande Svenska kyrkan/utgiven av Västmanlands nyheter - Västerås 1982
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län – en inventering/Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum, årsskrift 1984, s 7-132/
Ekström: Västerås stifts herdaminne, del 1:2; Återstående församlingar – Västerås 1949
Kilström, Bengt Ingemar, Fläckebo Kyrka, Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté, 1999
Redelius, Gunnar, Fläckebo Kyrka, Västerås stift kyrkobeskrivning 1976
Simonsson, Henry: Fläckebo kyrkomiljö – invid den vassrika sjön/Tidernas kyrkplatser, tolv kyrkomiljöer i Västmanlands län – Redaktör Krister Ström, Västmanlands läns museum 1998, s 26-29/
Sjögren, Josef, Orgelverken i Västerås stift, En historisk översikt 1952 - Nordiska Museet handlingar 40


Se också bifogad PDF med bifogad händelselista för information kring alla händelser, årtal, upphovsmän och specifika källhänvisningar.