Stäng fönster SALA MÖKLINTA PRÄSTGÅRD 5:1 - husnr 1, MÖKLINTA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| MÖKLINTA KYRKA (akt.) | |
| 2005-06 |
| Historik |
|---|
|
Bygget av Möklinta kyrka har fastställts till omkring 1470, med hänvisning till byggnadstekniska likheter med ganska närbelägna Enköpings Vårfrukyrka och Västerlövsta kyrka. Karakteristiska är gavlarnas friser och tegelblinderingar. Ursprungligen omfattade kyrkan dagens långhus med rakslutet kor och ett vapenhus vidbyggt i söder. En enda kyrkklocka fanns, upphängd i ett litet torn mitt på det dåvarande spåntäckta sadeltaket. Att kyrkorummets tre stjärnvalv och vapenhusets kryssvalv slogs utan sköldbågar visar att de var samtida med murarna, liksom förmodligen sydportalens plankdörr. Murytorna dekorerades med röda målningar, bland annat åttauddiga stjärnor och flätornament. Kyrkans första kända orgelverk blev insatt 1494 och omkring 1510 anskaffades ett altarskåp, tillverkat i Bryssel, ännu i användning.* Sedan ytterligare en kyrkklocka anskaffats blev en särskild klockstapel uppförd, belägen utanför den dåvarande kyrkogården. Det lilla tornet mitt på kyrkans tak miste då sin funktion, men fanns kvar fram till 1675. En nordlig utbyggnad, i äldre handlingar oftast kallad kuren - idag Mariakapellet – kan vara medeltida, alternativt byggt 1619. I det senare fallet kan det sättas i samband med en större förnyelse av kyrkan 1625-35, då nytt altare murades invid östra väggen och nuvarande predikstol tillkom. Sannolikt överströks kyrkorummets målningar vid samma tillfälle. På sidokapellets södra vägg finns en bevarad yta med gulaktig kalkfärg med årtalet 1633 i svart skrift, tillsammans med namnet på den dåvarande församlingsprästen, förmodligen till minne av kyrkans återinvigning. 1644 fick kyrkan läktare i norr och väster, samt ett nytt orgelverk. År 1698 ersattes 1500-talets klockstapel med den som alltjämt äger bestånd. Åren 1743-44 blev sakristian utbyggd till dagens omfång, med två kupolformiga valv och fristående pelare i mitten. På 1760-talet byggdes nya, bastanta bänkkvarter, ett norrfönster höggs upp och korfönstret fick sin nuvarande storlek. 1777 grävdes en källare under sakristian, avsedd för nattvardsvinet. Altarskåpet försågs 1780 med ett urverk, vars urtavla sedan dess kröner triptyken. En eldstad murades i sakristian år 1782. På morgonen den 16/5 1790 blev kyrkan svårt brandskadad. Elden hade uppkommit sedan stark blåst fört gnistor från sakristians skorsten till det spåntäckta sadeltaket som antändes och förstördes. Dessutom smalt blyinfattningarna i några fönster och en del inventarier skadades. Vid återuppbyggnaden samma år ersattes det tidigare sadeltaket med ett brutet tak. På 1830-talet fick västra läktaren dagens storlek och utseende. Orgeln från 1644 flyttades dit, men ersattes 1864 med ett större verk av Frans Andersson. Långsidornas fönster höggs upp till nuvarande storlek 1856 och fick då sina alltjämt befintliga snickerier med blyinfattat glas. Kyrkorummets första uppvärmning blev installerad 1885, då en Gurneys värmeugn placerades i norra utbyggnaden, ”kuren”. En stor förnyelse 1892-94 leddes av Uppsalabyggmästaren A Helldin. Kyrkans fasader lagades och avfärgades i en mer gulaktig nyans än förut. Västra gavelns entréparti fick nuvarande utformning. Kyrkorummets valv och väggar bilades av för att få jämnare putsytor, vilka målade dekorationer i dåtidens smak. Nya furugolv blev inlagda i kyrkorummet och vapenhuset göts cementgolv. 1761 års slutna bänkkvarter ersattes med öppna bänkrader ådrade i ekimitation. Ännu mer förändrades kyrkan vid arkitekterna Sven Brandels och Arre Esséns ombyggnad 1932. Mest märkbart var att kyrkans brutna tak från 1790 borttogs för att kunna återskapa ett ”medeltida”, brant sadeltak. Långhusets östra och västra gavlar samt vapenhusets gavel måste därför påmuras och fick kompletterande tegelornering, i överensstämmelse med den gamla. Fasaderna renknackades inpå murverken, ny puts slogs på och vitkalkning skedde. Även kyrkorummets valv och väggar knackades rena in på muren, med följden att 1892-94 års dekorationer gick förlorade. Murytorna putsades på nytt och avfärgades i enhetligt gråvit nyans. I vapenhuset gjordes en mer varsam putsavknackning, så att medeltida målningar kunde friläggas och restaureras. Koret belades med nytt kalkstensgolv (Yxhult) och altarringen vidgades. I vapenhuset lades tegelgolv, i övriga kyrkorummet lades furugolv. Bänkinredningen ombyggdes, så att ryggarna blev slutna och gavlar blev uppsatta. De marmorerades i blå ton, samt bruna fyllningar i de nya gavelpartierna. Läktarbarriären och skranket framför altaret marmorerades i mer blågrön nyans. Fyra år senare ersattes Frans Anderssons orgelverk från 1864 med ett från Magnussons orgelfabrik i Göteborg. Redan 1947-50 förnyades kyrkan på nytt, efter handlingar upprättade av arkitekterna Sven A Söderholm och Ragnar Jonsson. Genom att elektrisk uppvärmning installerades kunde värmeugnen tas bort från den nordliga utbyggnaden, ”kuren”, som iordningställdes för dop och sedan dess kallas Mariakapellet. Där lades ett nytt golv av polerad brun kalksten, upphöjt ett steg i förhållande till kyrkorummet. En skulpterad dopfunt skänktes av Kyrkliga syföreningen. Fönstren ommålades utvändigt i en mörkt brun nyans, som de alltjämt har. Vid de senaste renoveringarna 2003-2004 borttogs plastfärg från Mariakapellets valv och väggar som sedan målades med emulsionsfärg i ljusgul nyans. Fasaderna lagades och ströks med Gotlandskalkfärg i en ockragul nyans, motsvarande 1892-94 års färgsättning. Källor och litteratur Otryckta källor Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA): • Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900 • Brev från Erik Ihrfors den 7/9 1898 (meddelande om att medeltida bogårdsmur och stigluckor rivits) Möklinta församlingsarkiv (MF): • O I a: 1 Handlingar angående kyrkan 1812-1959 • O I a: 2 • O I a: 3 Kyrkans restaurering 1931-32 Ritningar Västmanlands läns museums arkiv (VLM): • Antikvarisk kontrollrapport om inre renovering 2003-2004, dnr 020041 • Prästgårdsinventering Västerås stifts arkiv (VS): • Västerås domkapitel E IV A; 57b, visitation 1782, Brev från pastor Milenius den 27/5 1790 (angående uppkommen brand den 16/5) • Västerås domkapitel E IV B; 74, inventarium vid prostvisitation den 7-8 september 1878, protokoll fört vid biskopsvisitationen den 20-22 oktober 1944 • Västerås domkapitel F III a; 3, protokoll från biskopsvisitation 27/3 1631 • Västerås domkapitel F III A; 23, protokoll från generalvisitation den 4/10 1762 • Västerås domkapitel F III A; 36, inventarium vid biskopsvisitation 24/8 1887 • Västerås domkapitel F III A; 39, protokoll från biskopsvisitation den 29-30/7 1899 Litteratur Boëthius, G: De tegelornerade kyrkorna i norra Svealand. 1921. Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län – en inventering/Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum, årsskrift 1984, s 7-132/ Karlsson, Lennart: Medieval ironwork in Sweden, Volume II - Stockholm 1988, s 314-316 Lannergård, Sven: Möklinta kyrka - Några väsentliga data om kyrkan och dess inventarier Möklinta församling 1979 Larsson, Gunnar: Möklinta socken historia - Eget förlag 1998 Roos, J A: Möklinta kyrkas historia - Ågren och Holmbergs boktryckeri, Sala 1894 Rönnegård, Sam: Stiftskrönika/Julbok för Västerås stift 1933. Västerås 1933, s 155-191/ Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952 Sjöholm, Gisela: Glimtar från stift och församlingar 1964-65/Västerås stiftsbok 1966 – Västerås 1965, s 182-191/ Övriga tryckta källor Lefrin, A E: Blad ur Möklinta sockens historia, artikel införd i Sala allehanda den 10/8 1932. Möklinta kyrka i ursprunglig stil, artikel införd i Sala allehanda 1932-12-14 För detaljerad information kring kyrkans historia med historiska händelser, årtal och specifika källhänvisningar hänvisas till bifogad PDF med händelselista |
