Stäng fönster SÄVSJÖ VALLSJÖ 9:1 - husnr 2, VALLSJÖ GAMLA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VALLSJÖ GAMLA KYRKA (akt.) | |
| 2009-01 |
| Historik |
|---|
|
Vallsjö gamla kyrka hör till de så kallade Njudungskyrkorna som uppfördes under 1100-talets andra hälft. Likheterna med domkyrkan i Lund är många och byggnadstiden sammanfaller med att domkyrkan har färdigställts. Man kan förvänta sig att byggnadshantverkare har sökt sig vidare för nya uppdrag och tagit med sig erfarenheter från domkyrkobygget. Kyrkan uppfördes i sten med putsade fasader. Till ovanligheten hör att kyrkan från början uppfördes med ett västtorn. De fl esta andra kyrkor uppfördes utan torn. Den enda kyrka i närheten som också uppfördes med torn var Vrigstads gamla kyrka, vilket förmodligen berättar något om deras särställning. Kyrkan är från början uppförd med långhus, kor, absid och torn. En sakristia i norr byggdes troligen först under det sena 1500-talet. Kyrkan brandhärjades under det svensk-danska kriget, 1568 brann den ner men återuppbyggdes på de befi ntliga murarna kort därefter - troligen i samband med det uppfördes sakristian. Den nuvarande sakristian är dock senare. I samband med branden rasade tornet. Kyrktornet återuppfördes aldrig, i stället uppförde man en klockstapel. Predikstol och kyrkbänkar införskaff ades först i slutet av 1600-talet. I samband med detta - eller kort därefter - vid sekelskiftet 1700 renoverades även kyrkan och väggar kalkades då över. Triumfbågen som skiljer koret från långhuset var ursprungligen av en ovanlig sort med mittpelare - när denna raserades är osäkert men antingen skedde det vid brandhärjningen 1568, eller senast i samband med ändringarna kring sekelskiftet 1700. Redan på 1600-talets fi nns uppgifter om att kyrkan var i dåligt skick och att den upplevdes omodern. Vid 1700-talets mitt målades en tidsenlig yttersta domen-skildring i barockstil i taket. Denna är nu framtagen och konserverad. På grund av platsbrist och dålig standard i mitten på 1800-talet aktualiserades frågan om att bygga ny kyrka. Efter dessa diskussioner minskades då underhållet ännu mer och förfallet accelererade. Ritningar på en nya kyrkobyggnad togs fram 1857 och påminde mycket om kyrkan i Vrigstad. Man forslade till och med fram stenar till bygget. När sedan stationssamhället Sävsjö började växa och man insåg att det snart skulle bli socknens huvudort, placerade man istället efter en donation den nya kyrkan närmare Sävsjö. När den nya kyrkan stod klar 1891 togs den gamla kyrkan ur bruk. Klockorna i klockstapeln fl yttades över till den nya kyrkan, liksom orgeln. Kort därefter revs klockstapeln och sakristian av timmer monterades ner för försäljning, den lär därefter ha uppförts som drängstuga. 1910 hölls en sista symbolisk gudstjänt, men troligen mest för att få uppmärksammat kyrkans dåliga tillstånd. Året efter fi ck man bidrag från Kunglig Maj:t på 200 kr för en renovering av taket, med omläggning av granspån. Även murar lagades och golvet byttes delvis ut. Nu startade ett medvetet program för att åtminstone förhindra förfallet, om ännu inte med ambition att sätta den i bruk igen. Förfallet avbröts men kyrkan lämnades öde, och benämndes i fortsättningen också som ödekyrka. När den nya kyrkan fi ck sin nuvarande orgel, den som var avsedd att uppföras från början, fl yttades den gamla Magnussonorgeln 1913 tillbaka och återmonterades, dock sattes den aldrig i drift igen. 1925 genomfördes den första renoveringen sedan 1911. Nu var ambitionen lite högre än förra gången och man önskade även kunna använda kyrkan då och då, under t ex sommargudstjänster. Golv och bänkar lagades, och i taket upptäckte man under övermålningar de äldre yttersta domen-målningarna. Man vågade dock inte ta fram dem utan avvaktade en konservator som provskrapade taket. Året efter, 1926, bytte man ut sticketacket mot ett spåntak och tjärade det. Frågan väcktes om att få uppföra en ny klockstapel, efter förebild av den gamla och på dennes plats. Arkitekt Sven Brandel ritade ett förslag som 1931-32 kom till utförande. 1944 gjordes ett program för att åter ta kyrkan i bruk, och för att skrapa fram takmålningarna. Programmet gjordes av arkitekt Erik Lundberg och omfattade även en ny sakristia i timmer, men det dröjde till 1950 då man genomförde restaureringen. Sakristian uppfördes av timmer från en gammal ladugård i Hjärtlanda och kläddes med spån. Det bemålade innertaket plockades ner och monterades upp på ett nytt innertak, det stora fönstret i korabsiden murades delvis igen för att rekonstruera den medeltida lilla fönsteröppningen. Målet med restaureringen var att återställa kyrkan i det skick den hade vid 1822 års renovering, med undantag av de äldre takmålningarna och det mindre fönstret i korabsiden. När allt var klart gasades kyrkan med cyanväte för att få bort ohyra. Sedan restaureringen 1950 har inte mycket ändrats. Orgeln renoverades 1960, och 1991 genomfördes ett renoveringsprogram omfattande putslagning, avfärgning och ommålning av fönstersnickerier. 2005 genomfördes reparationer av 1500-talstakstolarna, det yttre remstycket åt söder byttes och sentida enkla lagningar nygjordes i traditionell timringsteknik. Därtill lades spånen om på kyrkan med undantag för sakristian. |
