Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster ALVESTA BLÄDINGE 8:1 - husnr 1, BLÄDINGE KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

BLÄDINGE KYRKA (akt.)
2007-01
Historik
På samma plats som nuvarande kyrka står fanns tidigare en träkyrka, vilken troligen uppfördes under 1100-talet. Stenkyrkan tog dess plats på 1400-talet. Denna uppfördes som en salskyrka och har senare byggts till i omgångar. 1781-82 tillkom det lanterninförsedda tornet i väster och 1834-35 byggdes det tresidiga koret åt öster.
Stenkyrkan uppfördes på 1400-talet, men har fått en mer nyklassicistisk prägel efter senare utförda ombyggnader.
1782 uppfördes det lanterninförsedda tornet i väster. Ett halvt sekel senare, under åren 1834-35, förlängdes kyrkan åt öster och den fick sin tresidiga koravslutning. Vid någon troligen närliggande tidpunkt har även långhusets fönster förstorats.
Vid restaureringen 1947-49 under ledning av arkitekt Hans Lindén renoverades och avfärgades den yttre putsen. Samtidigt togs rankdekor under takfoten fram. Lanterninen upptäcktes vara i dåligt skick, varför den restaurerades med nytt virke och försågs med nytt tornkors, samt tornur. Långhusets norra takfall täcktes om och åskledare monterades. Entrén breddades och försågs med nya dörrar.

En ramp uppfördes vid entrén 1986.

1998 genomfördes en yttre restaurering, då fasadernas puts reparerades och avfärgades vit.
Samtliga spåntak tjärades och lanterninens panel målades vit.

Interiören präglas till viss del av den äldre inredningen, som bänkfasader och predikstol från 1600-talet. Men kyrkorummet bär starka spår av senare moderniseringar. Innerväggarna var tidigare rikt bemålade, men är numera vitputsade.
Vid tornbygget 1782 och utökningen av långhusets korparti på 1830-talet förändrades förstås även interiören. Vid 1780-talet tillkom måleriet på läktarbarriären. Korväggen gjordes tresidig 1834-35 och försågs med fönster. Bänkkvarteren utökades framåt med nya bänkar. Interiören stod dock sedan ganska orörd i ett sekel.
Kyrkan elektrifierades 1935 och 1943 återbördades den medeltida dopfunten, som sedan 1887 varit deponerad på Smålands museum.

Restaureringen 1947-49 under ledning av arkitekt Hans Lindén var genomgripande och ledde till stora förändringar i kyrkorummet. Trossbotten isolerades och nytt golv lades in, samtidigt som korgolvet höjdes. Koret utökades dessutom och fasta bänkar anordnades. Innertaket isolerades och målades i ljusblått. Antalet bänkar minskades och de kvarvarande gjordes bekvämare. Nya läktartrappor tillverkades, läktarbarriärens måleri togs fram och predikstolen restaurerades. Nytt altare murades upp. I vapenhuset lades tegelgolv, en ny skåpinredning inrättades i sakristian och i tornkammaren anordnades ett museum.

1956 insattes svagt färgat katedralglas i korfönstrens innerbågar.

Vid en restaurering 1986 isolerades vapenhuset och elektrisk klockringning installerades. Ett nytt altarskåp av Sven Bertil Svensson, Mörbylånga, ersatte den gamla altartavlan, som i sin tur flyttades upp på läktaren. De två bakersta bänkraderna liksom den norra läktartrappan borttogs och inbyggnader för toalett och städutrymmen utfördes. Bänkarna på läktaren togs också bort.