Stäng fönster VANSBRO NÅS PRÄSTGÅRD 1:28 - husnr 1, NÅS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| NÅS KYRKA (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
Kyrkplatsen vid Nås har gamla anor och föregångaren till dagens byggnad anses ha varit en av Dalarnas äldsta kyrkor, lite är dock känt om denna kyrkas historia. Nås prästgård som ligger strax söder om kyrkan har anor från medeltiden. Gården anges ha, fram till 1700-talets mitt, fungerat som administrativt centrum för det s.k. Yttre Gäldet (motsvarande nedre Västerdalarna). Tidvis har den även varit prostsäte för det vidsträckta kontrakt som omfattade Västerdalarna och Västerbergslagen. Från och med 1600-talet fick utvecklingen av gruv- och bruksdriften i området stor betydelse för socknens befolkning. Under slutet av 1800-talet utvecklades Nås till ett stationssamhälle som växte fram kring ortens sågverksindustri. På 1770-talet ansågs den medeltida stenkyrkan vara bl.a. för liten och otidsenlig. Kyrkan revs i början på 1790-talet för att lämna plats åt en ny skapelse. Till viss del uppfördes den nya byggnaden på den gamla kyrkans grund. Nås nya kyrka uppfördes i sin helhet mellan 1794 och 1795, i en traditionell och tidsenlig nyklassicistisk arkitektur. Till sin storlek kom dock byggnaden att tillhöra de mindre i raden av periodens kyrkor. Redan kring mitten av 1850-talet visade dock byggnaden stora tekniska brister och problemen anhopade sig trots upprepade försök till åtgärder. På 1910-talet skedde därför en fullständig invändig ombyggnad av kyrkan, efter ritningar av arkitekt G.A. Nilsson. Utvändigt har kyrkan behållit sina ursprungliga drag. Murverken från 1790-talets kyrka är intakta och den nyklassicistiska karaktären är ännu påtaglig. Invändigt präglas dock kyrkorummet av den genomgripande romantiserande ombyggnaden som genomfördes i början på 1910-talet. Det var då kyrkorummet delades i tre skepp genom två långväggar med arkadöppningar. Samtidigt insattes under tunnvalvet nuvarande flacka tak, med synliga golvbjälklag. Med hjälp av de nya långväggarna och höjdskillnaderna i taken skapades ett kyrkorum enligt basilikans princip, med högt mittskepp och lägre sidoskepp. Den inre färgsättningen med målade dekorer på tak och arkader härstammar från samma ombyggnad. Större delen av inredningen ändrades samtidigt, bl.a. flyttades predikstolen från altaranordningen, slutna bänkkvarter återställdes och en ny orgel installerades. I den stora helheten skapades en kyrkomiljö präglad av stilideal som söker inspiration från kontinental tidig medeltid beträffande kyrkorummet och från renässansen angående inredningen. Åtgärderna som genomfördes därefter under följande decennier har inte inverkat i högre grad på 1910-talets omgestaltning. Endast begränsade delar av inredningen har berörts. På 1980-talet ersattes dock takspånet (takfjäll) med kopparplåt. Källor och litteratur Otryckta källor Västerås stifts arkiv (VS): • E V a; 23, ämbetsberättelse 1925 • E V a; 24, Ämbetsberättelser 1949-55 och 1955-61 Litteratur Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Dalarnas kyrkor i ord och bild, Västerås 1996 Ahlberg, H. 2004. Utkast till kyrkobeskrivning Lindhoff, J: Nås kyrka/Julbok för Västerås stift 1915, s |
