Stäng fönster LUDVIKA SÄFSEN 5:1 - husnr 1, SÄFSNÄS KYRKA (GUSTAVI KYRKA)
Byggnad - Beskrivning
| SÄFSNÄS KYRKA (GUSTAVI KYRKA) (akt.) | |
| 2015-05-30 |
| Historik |
|---|
|
Säfsnäs bygd karakteriseras av ett kuperat landskap med vidsträckta skogar, myrar, sjöar och berg. Länge förblev området som gränsar till Värmland en isolerad och väglös skogsbygd och det dröjde till 1600-talet innan en fast befolkning, av svedjefinnar, etablerade sig på enstaka platser. Området utgör del av Bergslagen och den rikliga förekomsten av skog, vatten och mineraler skapade så småningom förutsättningar för etableringen av bergs- och järnnäringar. Under 1700-talet grundades flera bruk; Gravendal (1721), Strömsdal (1727), Fredriksberg (1729), Ulriksberg (1735) samt Tyfors bruk (1790). Brukens expansion bidrog till finnbygdens utveckling och befolkningen ökade markant under perioden. På 1830-talet var Säfsnäsbruken Dalarnas största järnproducenter. Mot slutet av 1800-talet slogs dock järnindustrin ut, den ersattes så småningom av sågverk och pappersindustrier, vilka även de tvingades till avveckling på 1970-talet. Industrierna efterträds numera av turistnäringar. Redan på 1600-talet begärde invånarna i finnbygden vid Svartälvens källa att få uppföra en kyrkobyggnad. Som skäl angavs det stora avståndet till Nås kyrka och språksvårigheter som uppstod där. I mars 1696 beviljade konung Carl XI tillstånd för ett kyrkobygge i Skifsen. Av okänd anledning kom detta bygge icke till stånd, istället uppfördes något senare en enkel åttkantig kyrkobyggnad i Säfsbyn. Kapellet som var underställt moderkyrkan i Nås invigdes den 17 maj 1723. Tio år efter invigningen befanns kapellet i så uselt skick, att en upprustning bedömdes som otänkbar. En ny kyrkobyggnad skulle byggas men församlingen begärde att få uppföra den i Dunderberget. I maj 1746 beviljades tillstånd för uppförandet av ett nytt kapell. Man förordade dock att detta skulle förläggas i Säfsbyn; där gamla kapellet redan stod. Först hösten 1758 påbörjades kyrkobygget, den nya byggnaden uppfördes invid det gamla kapellets norra sida. I september 1762 invigdes nya kapellet av Prosten i Nås, det döptes till Gustavi kyrka. Drygt tio år efter kyrkans invigning började klockstapel byggas, den blev klar 1787. Till kyrkobygget bidrog såväl i inledningsskedet som vid senare tillfällen bygdens välbemedlade brukspatroner. Deras inblandning speglar sig i kyrkans typ och karaktär som är representativ för många samtida brukskyrkor och även i det påkostade utförandet. Deras ställning och inflytande framhävs även av bl.a. praktfulla epitafier på kyrkorummets väggar och även av en gravvård i koret. Säfsnäs blev fristående församling 1798 men tillsättningen av präster be-stämdes fortfarande långt in på 1900-talet av brukens ägaren. Fram till den stora renoveringen 1897 förblev byggnaden i stort oförändrad, men då skövlades större delen av 1700-talets ursprungliga karaktär bort. Det skulle dröja till 1950-talets stora restaurering innan den till betydande del kunde återskapas. Kyrkan är uppförd av timmer på stengrund under säteritak med valmade gavlar. Den gavs en tidstypisk korsformad plan. Taken täcktes med kvadratiska järnplåtar, s.k. svartplåt, ett utförande som bestod ända in på 1950-talet då de ersattes med kopparplåt. Vapenhusen mot gavlarna i söder och väster är samtida med korsbyggnaden, liksom sakristian som uppfördes mot östra gaveln, bakom koret. Vapenhusens och sakristians tak utformades som valmade sadeltak och fick samma taktäckning av målad plåt. Den ovanliga och tidiga användningen av takplåt speglar järnbrukens medverkan i kyrkobygget. Fasadernas brädfodring var befintlig 1787 och utförandet kan vara samtida med byggnaden. Vid visitationen samma år anges kyrkan vara brädfodrad även invändigt samt ha nio rundbågiga fönster och brädgolv. Ursprunglig är också västra läktaren som användes redan från början som orgelläktare. Den s.k. Gravendalsläktaren över södra korsarmen byggdes först år 1854, på bekostnad av bruksägarna. Kapellet fick även en ståndmässig, representativ och stilenlig inredning som till största del bekostades av brukspatronerna. Av detta består tunnvalven samt altaruppsättningen och predikstolen i senbarock stil. På 1890-talet förnyades kyrkans interiör enligt förslag av arkitekt Frits Eckert och dekoratör C.M. Zeliman, åtgärder som präglades av rådande smakideal. Bänkinredningen och altarringen förnyades och kyrkorummets färgsättning ändrades, samtidigt tillfördes valvens nuvarande utsmyckning. Under slutet av 1950-talet påbörjades en genomgripande restaurering. Utöver tekniska åtgärder var syftet att så långt som möjligt återställa kyrkorummets ursprungliga 1700-talskaraktär. Utvändigt ersattes dock takens järnplåt med kopparplåt, ett utförande som består. Senare åtgärder har huvudsakligen avsett underhåll och konservering. Kyrkobyggnaden med korshus, vapenhus och sakristia har till sin omfattning och form förbli-vit i stort oförändrad. Även klockstapeln med sin märkliga form och spira samt beklädnad av fjällspån har bevarats i sitt ursprungliga utförande. Invändigt sammanflätas kvarstående delar av den ursprungliga inredningen med förändringar och tillskott som utförts under främst 1890- och 1950-talens stora restaureringar och förnyelsearbeten. Källor och litteratur Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild. Arosenius, 1867. Beskrivning över provinsen Dalarna. ATA. Säfsnäs kyrka. Handlinga, bilder, ritningar. Berggren, Hugo. 1934. Sveriges kyrkobyggnader. Västerås stift. Församlingens arkiv. Div. handlingar Nordin, Erik. 1992. Svenska träkyrkor. Prästgårdsinventering i Kopparbergs län, 1976. Dalarnas museum. Prästgårdar med skyddsbestämmelser i Kopparbergs län. 1993. Länsstyrelsen i Dalarna. Sjögren, Josef. 1952. Orgelverken i Västerås stift. Visitationsprotokoll; 1787, 1827. Andra källor: Sigvard Montelius har behandlat Säfsnäsbygden i Säfsnäsbrukens arbetskraft och försörjning 1600-1865. Erik Falk har skildrat Säfsnäsfinnarnas bygd i början av 1700-talet med särskild hänsyn till finnarnas förhållande till bruksrörelsen. Forslund, K.E. 1918-1939. Med Dalälven från källorna till havet. Flera band |
