Stäng fönster AVESTA FOLKÄRNA PRÄSTGÅRD 1:16 - husnr 1, FOLKÄRNA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| FOLKÄRNA KYRKA (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
Folkärna kyrkby ligger i anslutning till de bördiga bygderna som utsträcker sig längs med det breda dallandskapet kring Dalälvens fåra. Kyrkplatsen är uråldrig och utgör Dalarnas sydostligaste utpost, där möts även fyra länsgränser. Kyrkan och bebyggelsen runt om utgjorde länge bygdens centrum. Den nuvarande kyrkan är den tredje i raden på platsen. Redan på 1300-talet uppfördes ett kapell, troligen en träbyggnad, som omnämns första gången 1353. Byggnaden drabbades dock 1378 av eldsvåda och brann ned till grunden. Den ersattes så småningom av en stenkyrka som troligen stod klar omkring 1400. Denna kyrka var dock till måtten blygsam, två travéer i en smal rektangulär plan. Kyrkan tillbyggdes mot 1400-talets slut med nuvarande torn, vilket fick samma bredd som långhuset. Trots tornets ansenliga dimensioner betecknades kyrkan i ett inventarium från 1654 som oansenlig och trång. Den utvidgades därför på längden, 1687-1691, med två nya travéer åt öster, varav den ena utgjorde koret. Samtidigt utvidgades sak-ristian. Det nuvarande vapenhuset utgjorde då kyrkans västra travé, som i hela sin höjd och bredd stod i öppen förbindelse med långhuset. År 1704 eldhärjades kyrkans tak och tornspira. Taket lagades provisoriskt men därefter inleddes en tid av långvarigt förfall och fram till 1788 förblev tornet utan spira. Det fick då sin nu-varande praktfulla huv och lanternin i gustaviansk stil, genom försorg av byggmästare Eric Sjöström. Samtidigt revs vapenhuset på kyrkans södra långsida. Med tiden blev kyrkan otillräcklig för den växande befolkningen och större delen av byggnaden ansågs vara hårt nedgången. Uppförande av en ny kyrkobyggnad bedömdes som nödvändigt. År 1847 godkändes ingenjör Olof Forsgrens förslag från 1838, som innebar att tornet skulle stå kvar. Ritningar bearbetades dock vidare 1848 av arkitekt P.A. Hawerman och följande år påbörjades byggnadsarbeten. Den 13 april 1851 hölls den sista gudstjänsten i den gamla kyrkan, som då stod omringad av den nya byggnadens yttre murar. Därefter påbörjades rivningen av det medeltida långhuset. Första gudstjänsten i den nya kyrkan kunde hållas samma år, men bygget var långt ifrån klart. Den nuvarande kyrkan har fått sin utformning, mellan 1849 och 1853, då ursprungliga långhuset revs och ett nytt långhus sammanbyggdes med det medeltida tornet. Kyrkans långhus anses vara ett fulländat exempel på empirestilen. Tornet som till största del är från 1400-talets senare del anses vara det bäst bevarade medeltidstornet i Dalarna. Den nuvarande tornhuven och de översta varven av muren tillkom på 1780-talet, ursprungligen hade tornet "en lång spess". I stora drag har kyrkan förblivit oförändrad sedan förnyelsen på 1850-talet. En restaurering av kyrkan genomfördes dock år 1931. Vapenhusets medeltida valv frigjordes då tornläktaren revs medan koret genomgick en väsentlig omgestaltning. En ny läktare uppfördes också mot långhusets västra gavel. Den senaste restaureringen som utfördes 1978-79, enligt arkitekt Lars Holmers förslag, tog hänsyn både till förändrade behov samt till kyrkans ursprungliga gestaltning. Förändringarna blev tydligast märkbara i koret, i färgsättningen och bänkindelningen. Källor och litteratur Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild. Berggren, Hugo. 1934. Sveriges kyrkobyggnader. Västerås stift. Hultén, Åke. 2000. Folkärna församlings kyrkogård Nyberg, Manfred. 1983. Folkärna kyrka - Orientering i rum och tid. Prästgårdsinventeringar. Västerås stift. 1976; 1993 Sjögren, Josef. 1952. Orgelverken i Västerås stift Östlund, Lars. 2003. Kort beskrivning av Folkärna kyrka. (Blad) Östlund, Lars. ?. Folkärna kyrkas altarskåp |
