Stäng fönster VÄXJÖ TÄVELSÅS KYRKA 1:1 - husnr 1, TÄVELSÅS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| tävelsås kyrka (akt.), TÄVELSÅS KYRKA (akt.) | |
| 2006-01 |
| Historik |
|---|
|
Namnet Tävelsås är första gången nämnt i de skriftliga källorna år 1336, då som ”Taeflisaas”. Socknens gamla kyrka av trä uppfördes troligen i början av 1500-talet, men då den reparerades år 1750 upptäcktes återanvänt virke som tyder på att en ännu äldre kyrka funnits tidigare. Nästan samtidigt som Tävelsås gamla kyrka plockades ner revs även Tofta kyrka. Virke från båda dessa användes 1784 för uppförandet av den nya kyrkan, samtidigt som inventarier från dem båda samlades i denna. Den nya kyrkan var en enkel rektangulär salkyrka i klassicistisk utformning, utan utifrån synlig korindelning. Tolv år efter uppförandet flyttades klockstapeln till den västra sidan av kyrkan och fogades till denna som ett torn. 1883 skedde en större utbyggnad, då kyrkan fick sina korsarmar samt en utbyggd sakristia åt öster. Interiören har restaurerats och omändrats vid ett par tillfällen under 1900-talet. Exteriöra förändringar Oavsett om Tävelsås kyrka byggdes av material från de två gamla kyrkorna i trakten eller om Tävelsås gamla kyrka utökades med material från Tofta kyrka, så har den exteriört förändrats mycket genom åren. Byggnads- eller ombyggnadsåret sätts till 1784, och tolv år senare flyttades den gamla klockstapeln från kyrkogårdens östra del för att sammanfogas med långhuset. Knappt hundra år senare, år 1883, byggdes två korsarmar till långhusets östra ände samt en utbyggd sakristia bakom koret. Med största sannolikhet byttes då alla fönster på långhuset ut till de nuvarande, eftersom de är av samma modell som de på korsarmarna. Kyrkans tak har klätts med kopparplåt i två omgångar, först tornet 1960 och sedan långhuset 1983. Dessa ersatte tidigare plåttak. 1993 restaurerades tornet och fick då en ny brädbeklädnad. Interiöra förändringar Med tanke på de fysiska förändringar som kyrkobyggnaden genomgått, är det inte konstigt att även inredningen hunnit förändras en hel del. Den interiör vi ser idag präglas dels av plangestaltningen från slutet av 1800-talet, men framför allt av de restaureringar som gjorts under 1900-talet. Hela bänkinredningen byttes ut 1959 och interiören målades i de nuvarande färgerna 1988. År 1800 skänks altartavlan, målad 1799 av Pehr Hörberg, till kyrkan av friherinnan Catharina von Otter. Den fick ersätta den äldre altaruppsatsen. 1883 utvidgades kyrkan till korsform, men det är inte känt om det föranledde någon direkt restaurering av interiören. Möjligtvis tillkom den tidigare bänkinredningen vid detta tillfälle. Den första stora restaureringen i modern tid skedde år 1930 under ledning av arkitekt Paul Boberg. Tonvikten lades på värme och isolering. Pannrummet grävdes ut och en värmeledning installerades istället för de gamla kaminerna. Boberg ansåg också det nödvändigt att sätta igen de två korfönstren: ”Då den utanför de tvenne östra korfönstren befintliga allmänna landsvägen, med dess alltmera tilltagande automobiltrafik, är synlig genom de å vardera sidan om altaret befintliga fönstren och detta verkar i hög grad störande under pågående gudstjänst böra dessa fönster igensättas, och blir belysningen i koret härigenom lugnare”. Koret utökades genom att de främsta bänkraderna togs bort och övriga bänkar gjordes bekvämare. Interiören målades i ljusare färger och triumfkrucifixet och den gamla altaruppsatsen placerades på var sida om altaret, på de igensatta fönstrens plats. Smålandsposten skrev den 22 november 1930 att ”Kyrkans inre har förlänats en vacker dekorering genom att det återställts i sina ursprungliga färger”. Nästa genomgripande restaurering skedde under ledning av arkitekt E G Erlandsson. De gamla bänkarna revs ut och ersattes med nya samtidigt som golvet lades om och isolerades. Värmesystemet omändrades också. Sakristian fick ny skåpinredning och hela interiören fick ny färgsättning. Enligt Smålandsposten hade interiören målats ”i en ljusare och vackrare tonskala än tidigare” och de nya bänkarna beskrevs som ”mycket bekvämare och vackrare” än de gamla. Antalet sittplatser minskades med omkring 50, till cirka 300. Det gamla golvet togs upp, isolerades och ”syntecobehandlades” efter slipningen. Färgsättningen av interiören var enligt Kronobergaren ”en ljus gråskala”. Växjöbladet skriver att ”pärlgrått och beige är grundfärgerna och stänk av blodrött och guld ger liv i de ganska stora ytorna”. Om interiörens nya färgsättning 1989 skrev Smp: ”Taket skimrar i lätt blått och väggarna bär en ljus, mjuk färg.” Dessa färger, med stort inslag av förgyllning, har interiören fått behålla sedan dess. |
