Stäng fönster MORA STRANDEN 41:1 - husnr 1, MORA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| MORA KYRKA (akt.) | |
| 2005-10-10 |
| Historik |
|---|
|
Kyrkobyggnaden i Mora har dominerat högslättslandskapet vid Siljans nordvästra strand under omkring 700 år. Den stod länge fritt på det smala näs som skiljde Österdalälven från Saxvken. Kring kyrkan växte så småningom Morastrands köping. Mora socken omfattade inledningsvis ett mycket stort område. Genom koloniseringen av de avlägsna skogsbygderna inom socknen bildades nya kapellförsamlingar, som stärkte moderkyrkans ställning. Detta förklarar kyrkans ansenliga dimensioner och påkostade utförande trots byns blygsamma storlek. Med tiden frigjorde sig de flesta kapellförsamlingarna från moderkyrkan. Redan 1586 bildade Älvdalen egen församling, därefter följde Venjan, Sollerö och slutligen 1868 Våmhus. Länge var byn, som främjades av kommunikationerna över och förbi Siljan, en utpost mot de vida skogsområdena i norr och väster. Vid Mora förenades också Österdalälven, Ore älv, Orsasjön och Siljan. Ännu på 1880-talet var dock Mora endast en större bondby med traditionella timmerbyggnader och lergator, kring sin monumentala stenkyrka. Stor betydelse för Mora vidare utveckling fick Mora-Vänerns Jernväg som nådde byn 1892, och sedan utbyggdes vidare till Orsa med flera platser. Troligen vid 1200-talets slut eller omkring 1300 uppfördes en första kyrka av gråsten. Den bestod av ett rektangulärt långhus med ingång i södra långsidan. Vid tidpunkten omfattade socknen hela övre Dalarna, med undantag för Orsa. Av första byggnaden återstår större delen av norra långväggen, vilken numera ingår i mellersta delen av långhusets norra murverk. Kyrkan tillbyggdes mot slutet av 1300-talet; på längden mot väster samt på höjden. Den behölls dock sin form, med rektangulärt enskeppigt långhus under ett sadeltak med hög resning, och sin portal på södra sidan. I väster fick gaveln en tidstypisk tegelornamentik. På 1480-talet genomfördes en omfattande ombyggnad som kom att bilda stommen till nuvarande kyrka. I samband med detta revs större del av gamla byggnaden. Den nya kyrkan fick väldiga dimensioner; utvidgningen skedde mot öster, mot söder samt på höjden. Sakristian i norr behölls men kort därefter tillfördes ett vapenhus i söder. Långhuset blev treskeppigt och välvdes medan västra gaveln fick en ny påkostad tegelornamentik. På 1580-talet uppfördes det mäktiga tornet mot långhusets västra gavel, och tegelornamentiken doldes till största del. År 1671 eldhärjades kyrkan; tornspiran och alla tak skadades, men valven höll. Återuppbygg-nadsarbeten inleddes genast och redan i oktober samma år var det nya taket uppfört. År 1673 reste timmermannen Anders Olofsson den nya tornspiran, ritad av den framstående arkitekten Jean de la Vallée och bekostad av Karl XI. Under tiden hade man dock uppfört den väldiga klockstapeln som ännu står öster om kyrkan. Kyrkobyggnaden kom därefter att genomgå ytterligare några förändringar. På 1720-talet utvidgades sakristian mot norr, den fick då sina nuvarande dimensioner. Utbyggnaden med det tresidiga koret slutfördes 1754 och benkammaren mot tornets norra sida tillkom 1756. Kyrkan hade då fått sin slutliga form och storlek. Ett antal efterföljande åtgärder kom att inverka på byggnadens karaktär. Spritputsen infördes på 1870-talet och de nygotiska fönstren med masverk på 1890-talet, samtidigt som en ombyggnad genomfördes invändigt. Redan på 1820-talet påbörjades omläggningen av långhusets tak med kopparplåt och på 1930-talet ombyggdes takets överdel, bl.a. ändrades takfallets vinkel. Vid samma tillfälle fick tornet sina urtavlor av glas, med elupplysning bakifrån. Under århundraden har kyrkans interiör genomgått många ändringar. Kyrkorummet fick sina huvuddrag på 1480-talet, i samband med ombyggnaden till treskeppig kyrka. På 1520-talet utsmyckades kyrkan med valvmålningar, som troligen även berörde väggarna. De överkalkades dock kring mitten av 1700-talet, men fragmentariska delar har nu tagits fram i norra sidoskeppets östra travé. På 1720-talet utvidgades sakristian mot norr, till sin dubbla storlek, den fick då sina två kupolliknande valv. På 1750-talet kom det nya koret att förändra kyrkorummets karaktär och korets inredning. Redan på 1660-talet hade kyrkan tre läktare samt gapskulle. På 1730-talet uppfördes två nya läktare i söder. Vid restaureringen 1895 revs dock samtliga läktare och ersattes med en ny i väster samt med en ny läktarbarriär på gapskullens plats. På 1950-talet ombyggdes och utvidgades orgelläktaren medan de gamla barriärmålningarna från 1670- och 1750-talen återuppsattes. Den mest omfattande förnyelsen av kyrkans interiör genomfördes på 1890-talet. Då infördes bl.a. nygotiska fönster, nya golv, bänkinredning med öppna bänkar, nya läktare och ny altarring. Samtidigt flyttades och sänktes predikstolen; valven utsmyckades med schablondekor medan pelare, sköld- och gördelbågar, valvribbor och fönsteromfattningar fick kvadermålningar. I tornets vapenhus brädfodrades tak och väggar. Schablonmålningarna överkalkades dock redan 1912. Invändigt genomfördes ytterligare en större upprustning på 1940-talet. Bland åtgärderna kan nämnas kalkstenbeläggningen av samtliga gångar och koret; återställandet av slutna bänkar, en ny altarring samt en ny färgsättning av inredningen. På 1960-talet tog man fram de fragmentariska kalkmålningarna från 1520-talet, kyrkorummet fick nytt golv av röd sandsten liksom solbänkarna och den före detta benkammaren inreddes till en brudkammare. Riegerorgeln från 1912 ersattes med en Hammarbergsorgel vars moderna fasad ritades av David Dahl. Åtgärderna året 2005 har varit huvudsakligen inriktade på underhåll och konservering samt på tekniska åtgärder. Till de påtagliga förändringarna hör tillkomsten av ett vindfång i tornets vapenhus, nya inredningar under läktaren samt borttagning av några bänkrader. Källor och litteratur Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild. Berggren, Hugo. 1934. Sveriges kyrkobyggnader. Västerås stift. Bergman, Mats. 1984. Kyrkorna i Mora. I Sveriges kyrkor; bd. 197, Dalarna Barwing, Barbro & Romson, Anders. 1932 Kulturmiljöer i Mora” Carlsson, Stig. 1961. Mora kyrka Gustafson, Carina. 1960. Kulturmiljöer i Mora kommun Lannerbro, Ragnar. 1997. Mora kyrka. Kyrkobeskrivning Prästgårdsinventering i Kopparbergs län, 1976. Dalarnas museum Prästgårdar med skyddsbestämmelser i Kopparbergs län. 1993. Länsstyrelsen i Dalarna Sjögren, Josef. 1952. Orgelverken i Västerås stift. |
