Stäng fönster BORLÄNGE TUNA PROSTGÅRD 1:3 - husnr 1, STORA TUNA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| STORA TUNA KYRKA (akt.) | |
| 2004-03-23 |
| Historik |
|---|
|
Stora Tuna ligger i det mest fornlämningstäta området längs Dalälvens lopp. Platsens betydelse kom att bestå genom århundraden. Kyrkbacken vid Stora Tuna blev från och med 1358 mötes-platsen för "Tuna ting" och medeltida källor anger även förekomsten av en kungsgård. Socknen omnämns först 1325, den kom till sin yta att länge omfatta större delen av bygderna runt omkring, från Stora Skedvi till Aspeboda, Gustaf, Silvberg upp till Gagnef. Den bördiga och ekonomiskt välmående Tunabygden utvecklade sig under senmedeltid till Dalarnas religiösa och politiska centrum. Under två perioder (1557-1568, 1607-1608) var Stora Tuna säte för Dala stift. Stora Tunas inflytande avtog så småningom, men förblev betydande fram till början av 1800-talet. Nuvarande kyrka byggdes över grunden av en äldre stenkyrka som troligen tillkom under 1200-talet. De äldsta delarna av nuvarande kyrka (långhus, kor och sakristia) anses härstamma från 1400-talets andra hälft (Bonnier). Byggnaden var ursprungligen oputsad med murverk av gråsten och inslag av tegel. Tornet tillkom i mitten på 1500-talet, men efter en brand uppfördes år 1610 en ny spira. Under resten av 1600-talet genomfördes förändringar huvudsakligen invändigt, men under perioden utvidgades även fönsteröppningarna. Under 1700-talet förändrades inredningen på nytt medan sakristian byggdes om. På 1800-talet drabbades kyrkan igen av en eldsvåda; taken omlades och tornet fick då ett provisoriskt tak. Före branden var spiran täckt med kopparplåt och långhuset med takspån, vilket var det ursprungliga utförandet. Efter branden 1807 ersattes kopparplåten med järnplåt. Några år senare revs vapenhuset på södra långsidan. År 1914 påbörjades en omfattande restaurering av kyrkan, efter ritningar av Axel Lindegren. Taken och tornspiran ombyggdes och förändrades, även portaler och dörrar ändrades. Invändigt avlägsnades de övre sidoläktarna medan en ny läktare uppfördes framför gapskullen. Del av inredningen förnyades och golvet lades om medan sakristian ombyggdes m.m. Det är dessa åtgärder som både utvändigt och invändigt, till betydande del, präglar kyrkan i dag. Även 1960-talets förnyelse har på ett betydande sätt påverkat inredningen av kyrkorummet och sakristian; bl.a. revs de nedre sidoläktarna. Källor och litteratur Ahlberg, Hakon. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild. Bonnier, Ann-Catherine. 2004. Opublicerade uppgifter Hanspers, Oscar. 1969. Stora Tuna kyrka, 1469-1969 – en jubileumsskrift Kulturmiljöprogram, Borlänge kommun. Rapport 11, 2001 Kyrkogårdsinventering – Stora Tuna. Omkr. 1990 Kyrkoinventarier 1547. Julbok, Västerås stift, 1939:11 Landgren, Sonja. 1982. Stora Tuna Kyrka Landgren, Sonja. 1975. Triumfkrucifixet i stora Tuna kyrka Prästgårdsinventering m. skyddsföreskrifter. 1994. Västerås stift Sjögren, Josef. 1952. Orgelverken i Västerås stift. Stora Tuna. 1932. Sveriges Kyrkor. bd I:3, vol 37 Stora Tuna kyrka 1200-1917. Minnesskrift över Stora Tuna kyrkas restaurering, 1914-1917 Stora Tuna kyrka. Julbok, Västerås stift, 1917:59 Stora Tuna kyrka, triumfkrucifixet. Julbok, Västerås stift, 1917:57 |
