Stäng fönster BORGHOLM EGBY KYRKA 2:1 - husnr 1, EGBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| EGBY KYRKA (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
Egby socken utgörs av en fullåkersbygd. Längs den grunda kusten finns strandängar med skyddsvärd flora och rikt fågelliv. I socknen finns ett 80-tal fornlämningar bestående av spridda gravar och ett dussintal husgrunder från järnåldern med anslutande stensträngssystem. Den romanska absidkyrkan av kalksten är byggd på 1100-talet och tillbyggdes troligen ca 1200 med en övervåning troligen bl.a. för försvarsändamål. Sakristian tillkom i början av 1300-talet. Den påbyggda våningen revs vid en stor ombyggnad 1818, då tornet uppfördes. Det medeltida stenaltaret är helt bevarat. Dopfunten av gotländsk sandsten är samtida med kyrkan. Ortnamnet (år 1283 Ekby) innehåller ek och by. Ljudövergången från ek till eg skedde i slutet av medeltiden. Namnet skrevs före 1940 även Ekby. Kyrkans äldsta delar dateras till mitten av 1100-talet. I slutet av 1100-talet och början av 1200-talet byggdes kyrkan om och ytterligare en våning byggdes över långhus och kor. Denna våning vilade på tunnvalv som byggdes upp i kyrkans inre. Över den främre delen av långhuset slogs ett tunnvalv med upplag i öster och väster. I den västra delen av långhuset slogs två parallella valv i motsatt riktning, vilande på väggpelare och två mittpelare mellan vilka ett valv var slaget. Koret var försett med ett kryssvalv och absiden med ett hjälmvalv. Förekomsten av detta valvsystem var vanligt på Öland liksom inom Linköpings stift i övrigt. I samband med denna ombyggnad byggdes även den västra gaveln om och i denna inrymdes en murtrappa till den övre våningen. Öppningen till murtrappan var placerad mer än en meter över dagens marknivå i kyrkans nordvästra hörn. I samband med denna förändring byggdes sannolikt även den norra entrén till långhuset igen. Vid mitten av 1200-talet tillkom ett vapenhus på kyrkans södra sida. Av äldre avbildningar att döma tillkom även de övriga vapenhusen på ön vid denna tid. Vapenhuset i Egby togs bort 1818, varmed kyrkan sällade sig till de övriga öländska kyrkorna som alla utom Källa idag saknar sina medeltida vapenhus. Under 1300-talets början uppfördes sakristian vid korets norra mur. Dess murverk skiljer sig tydligt från den övriga kyrkans då det är oregelbundet och stenmaterialet är valt utan omsorg, något som visar att den redan från början varit tänkt att putsas. Långhus och kor hade fram till dess stått oputsade och kanske var det i samband med tillbyggnaden av sakristian som också den övriga kyrkan putsades för första gången. Ursprungligen hade sakristian två små vindsgluggar i öster och väster av vilken endast den västra är kvar idag. Fönstret i den östra väggen var det enda fönstret men det var då betydligt mindre än det är idag. Till samma byggnadsperiod som sakristian hör sannolikt även ombyggnaden av koret där absidfönstret fick en ny spetsbågig karm samtidigt som dess yttersmyg vidgades åt sidorna, kanske även nedåt. Även vidgningen av triumfbågen som byggdes om till ett högt stigande spetsbågigt valv hör sannolikt till denna period liksom de idag förvunna glasmålningarna i kyrkans två södra fönster framställande apostlarna Petrus och Andreas. Det tidiga 1300-talet förefaller vara det medeltida kyrkobyggandets sista blomstringstid i Egby kyrka. Under 1600-talet förföll kyrkan och när den 1673 besöktes av riksantikvarien Johan Hardorpsh och avbildades av P. Törnwall saknade absiden yttertak och kyrkan beskrevs med orden -mycket förfallen, och -ser illa ut. Därefter dröjde det i stort sett ända till långt in på 1700-talet innan man åter kan tala om en livlig byggnadsverksamhet i kyrkan. I mitten av 1700-talet försågs kyrkans tidigare spånklädda tak med tegel. Långhusets västra valv byggdes om och kom istället för att vara tvärställt att löpa i öst/västlig riktning liksom de östra valven. Interiör och exteriör rappades och vitkalkades. Exteriörens knutar och ”annan prydnad”, sannolikt omfattningar kring fönster och dörrar, ströks med kimrökfärgad kalk. Nya bänkar tillverkades och snickaren Nils Lindman som även tillverkade en ny predikstol, ny altarring och den nya altaruppsatsen. Uppsatsen placerades på det gamla altaret vilket byggdes in i ett trähölje, bukigt som en rokokobyrå. Uppsatsens storlek tvingade även fram en genomgripande förändring av korpartiet där absidens valv höjdes kraftigt. Interiört utförde mäster Graubner, förutom målningsarbete på predikstol, altarring och bänkarna även ett stort arbete i koret, kring den nya altaruppsatsen, där han målade draperier. För att belysa den nya altaruppsatsen förstorades ett fönster i korets södra vägg och även det östra långhusfönstret kom några år senare att vidgas och ges samma spetsbågiga form som det i koret. Under den senare delen av århundradet togs ett stort fönster upp i den, fram till dess slutna, norra långhussidan och sakristians fönster utvidgades. Trägolv lades in i den ursprungligen kalkstenstäckta sakristian för att i slutet av århundradet åter bytas mot kalksten. Först 1818 tillkom tornet i väster och i samband med detta togs den, på 1200-talet, påbyggda våningen över kor och långhus, bort tillsammans med murtrappan i nordväst, de inre valven, pelarna och en stor del av de ursprungliga murarna. Triumfbågen togs ned, predikstolen flyttades till långhusets nordöstra hörn och en trappa togs upp i muren till sakristian. Entrén i sydväst sattes igen och nya entréer togs upp i väster och mitt på den södra långväggen. Man tog även upp nya, stora fönster. Två stycken i långhusets nordmur och ett istället för den ursprungliga entrén i sydväst som sattes igen. Vid ombyggnaden frångick man de uppgjorda ritningarna (ursprungligen gjorda av Berg men något modifierade på ÖIÄ av Enander) på flera punkter. Yttertaket gjordes brutet istället för som ett sadeltak och tornet försågs med lanternin vilket inte fanns med på ritningen. Sakristians tunnvalv behölls och istället för att låta hela västväggen stå behölls endast hörnen. Fönstren gjordes rundbågiga istället för spetsbågiga och mitt i den södra långhusväggen gjordes en entré. Drygt ett årtionde efter ombyggnaden målades interiören för första gången efter ombygganden och både predikstolen och altaruppsatsens ursprungliga bemålning målades över. Färgsättningen hölls i en för tiden karaktäristisk färgskala i pärlgrått, ljusblått och guld. Efter renoveringen 1818 är det främst 1959 år renovering som satt sin prägel på kyrkan och det främst interiört. År 1959 togs kyrkans puts ned till murverket och en murverksdokumentation genomfördes som gav svar på många byggnadshistoriska frågor. Den södra entrén sattes igen och gjordes om till ett fönster, en rundel i relief på korets östra gavelröste, med årtalet 1818 togs bort och lanterninens tak och väggar kopparkläddes. Elektrisk uppvärmning och belysning installerades och interiören målades och färgsattes av Sven Wahlgren. I vapenhuset byggdes torntrappan in. På motsvarande sida byggdes förråd och wc och mot kyrkorummet sattes ett nytt, delvis glasat, dörrpar in. Läktaren sänktes, den gamla bänkinredningen i långhuset byttes mot en ny och ett nytt trägolv lades in i kyrkorummet. Golvet lades 45 cm under det befintliga, rester av äldre golv schaktades bort och en betongplatta göts ovanpå ett isolerlager. Endast vissa delar under kyrkans golv kunde undersökas i samband med denna åtgärd. Vid undersökningen återfanns fundamenten till en kraftig mittpelare samt tre väggpelare. Predikstolen sänktes och försågs med ny trappa från koret (tidigare hade man nått korgen via en murtrappa från sakristian upptagen 1818) och originalbemålningen från 1700-talet togs fram. Träbeklädnaden kring korets stenaltare från 1200-talet togs bort och altaruppsatsen flyttades från altaret till långhusets södra sidan. På absidens norra sida fann man en sakramentsnisch och det profilsågade dörröverstycket i öppningen in till sakristian putsades över. Sakristan försågs med en ny skåpsinredning som placerades i den öppning i muren som tidigare ledde till predikstolen men som nu byggdes igen från kyrkorummet. Sakristian fick även ett nytt trägolv som målades i brunt. Vid den exteriöra murverksdokumentationen återfanns en igenmurad rökgång med plåtrör som utgick från en nisch inne i sakristian på den norra väggen. Resterna efter den kamin som insattes år 1884. År 2002 återöppnades den södra entrén som tillkom 1818 och sattes igen på 1950-talet. Utformningen gjordes lika den ursprungliga. Interiört byggdes en handikappramp framför den nyöppnade entrén och en bänkrad togs bort för att få plats med rampen. Långhusets golv målades i grön umbra, i en något ljusare kulör än tidigare. De nedan redovisade uppgifterna utgör en sammanfattning av redovisad litteratur och genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. 1100-talets mitt Kyrkans långhus och kor uppfördes. Ursprungligen stod kyrkan oputsad. Slutet av 1100-talet början av 1200-talet Kyrkan byggdes om och ytterligare en våning byggdes över både långhus och kor. I kyrkans nordvästra hörn byggdes en högt placerad murtrappa som ledde till den påbyggda våningen. Mitten av 1200-talet Ett vapenhus tillbyggdes på kyrkans södra sida. 1300-talets början En putsad sakristia uppfördes vid korets norra mur. Fram till att sakristian uppfördes stod kyrkan oputsad och eventuellt putsades hela kyrkan i samband med att sakristian tillbyggdes. Korets absidfönster fick en ny spetsbågig karm samtidigt som dess yttersmyg vidgades åt sidorna, kanske även nedåt. 1600-talet Kyrkan underhålls mycket dåligt och tillåts förfalla. Exempelvis står absiden under en tid utan tak. 1700-talet Triumfbågen vidgades, fönstren förstorades och den tidigare slutna norra muren försågs med en stor fönsteröppning. 1715 Sakristians fönster försågs med järngaller. 1721 Sakristans dörr byttes ut mot en ny gjord av Ekelöf. Denna dörr försågs även med nytillverkade beslag och lås. 1723-24 Vapenhuset försågs av snickaren mäster Magnus Hjelmgren med ett plant innertak. 1730 Hjelmgren anlitades igen och den här gången lade han in ett trägolv i kyrkan. 1735 Mäster Nils Örberg, Kalmar, målade dekorationer på läktaren, norra kyrkoväggen och vid predikstolen. 1746 Hela kyrkans tak lades om och spåntaket byttes ut mot en beklädnad av understruket tegel. Interiör och exteriör rappades och vitkalkades av murarmästare Johan Forsman, Kalmar. Exteriörens knutar och ”annan prydnad”, sannolikt omfattningar kring fönster och dörrar, ströks med kimrökfärgad kalk. 1748 Det tvärställda valvet i långhusets östra del byggdes troligen om av murmästare Johan Herr, Kalmar. Det nya valvet hade vederlag i norr och söder och orienterade sig i motsatt riktning mot det föregående. 1756 Altaruppsatsen tillverkades av mäster Nils Lindman. Altaret på vilket uppsatsen var placerad fick stå kvar men byggdes in i ett trähölje, bukigt som en rokokobyrå. Sannolikt var det i samband med detta som absidens yttre fönstersmyg murades igen och ett större korfönster bröts upp i korets södra sida. Mäster Graubner utförde målningsarbete på predikstol och altarring liksom på bänkar och i koret. Kring den nya altaruppsatsen målade han draperier. Absiden var för låg för den nya uppsatsen och dess valv höjdes kraftigt. Ett fönster utvidgades och sannolikt rörde det sig den här gången om långhusets sydöstra fönster som gavs en spetsbågig form. En ny bänk tillverkades liksom en ny dörr till murtrappan i nordväst. 1762 De befintliga läktarbänkarna reparerades och det gjordes tre nya. Arbetet utfördes av Måns Nilsson, Egby, med hjälp av klockaren Måns Lustig. 1769 Sakristians fönster lagades av Måns Nilsson, Egby. 1770 Anders G. Wadsten målade koret och pelaren. Han utförde även en ”schattering” av gardinen på valvbågen. 1780 Klockaren Isac Lindgren murade in ett skåp med lås och gångjärn i sakristians vägg (sannolikt i den spetsbågiga nischen.) 1785 Läktargolvet på kvinnosidan reparerades. 1792 En duva, skulpterad av Anders G. Wadsten, Gärdslösa, skänktes till predikstolen. 1794 Sakristians uppruttna trägolv byttes mot ett stengolv. 1818 Kyrkan byggdes om av murmästarna Johan Pettersson och Niclas Hindric Berg båda från Kalmar. Ombyggnaden gjordes i viss mån efter en ritning gjord av S Enander, fastställd av ÖIÄ. Tornet byggdes. Vapenhuset revs. Den påbyggda våningen över kor och långhus togs bort liksom murtrappan i nordväst som ledde till denna våning. Den norra långhusmuren med ett fönster togs ned till fönstrets bottenstycke och murades sedan åter upp med dagens två nya fönster som utformades i likhet med det redan befintliga fönstret på långhusets södra sida. Entrén i sydväst sattes igen och nya entréer gjordes i väster och mitt på den södra långväggen Nya takstolar tillverkades och långhuset och koret fick ett gemensamt, brutet tak som täcktes med understruket tegel. Takryttaren, i vilken klockan hängt, togs bort. De inre valven, pelarna och triumfbågen togs bort. Nytt golv, delvis med reglar av virke från den nedtagna takryttaren, lades in ca 45 cm över det befintliga golvet. Predikstolen flyttades till långhusets nordöstra hörn och en trappa togs upp i muren mellan korgen och sakristian. En ny läktare byggdes. Taket försågs med ett trätunnvalv. 1827 En bred spricka fanns mellan tornväggen och långhuset och var sannolikt orsakad av sättningar i tornet. 1832 Magasinsutrymmena i tornet stod klara. 1832 Rörande lanterninen sägs i ett beslut att dess tak skall lagas och strykas med tjära och rödfärg. Väggarna skall i sin tur strykas med oljefärg som tidigare. 1833 Man beslöt att reparera kyrktaket och att klä solbänkarna med tegel så väl i sakristian som i tornet och långhuset. 1834 Bänkarna försågs med dörrar genom att en typdörr togs fram och alla fick göra sin egen dörr efter denna. 1835 Kyrkan och dess inredning målades för första gången efter ombyggnaden 1818. Målningsarbetet utfördes av målaren Lundborg i Borgehage. Taklisterna på kyrkan och tornet gjordes pärlgrå Fönster och dörrar gjordes blå utvändigt. Troligen målades lanterninen med tjära och brunrot medan luckorna gjordes svarta. Färgskalan i interiören hölls främst i vitt pärlgrått och ljusblått. Innertaket ströks med vit limfärg. Bänkarna gjordes pärlgrå och bänkgavlarna blå med blå lister samt numrering. De blå listerna skulle vara i samma blå som fönstren. Bänkarna målades dock bara ned till och med bokstödet invändigt. Bänkarna på läktaren skulle målas lika de i långhuset. Läktarbröstningen gjordes pärlgrå med blomsterrankor och pelarna under läktaren marmorerades liksom taklisterna. Över altaret skulle en gardin målas. Predikstolen och altartavlan målades om. 1837 I tornet lades ”panel” vilket sannolik betyder att klockvåningen fick ett golv. 1852 Kyrkan fick sin första orgel. Det var en begagnad hemorgel och både verket och fasaden byggdes om av Sven Petter Pettersson och fullbordades av hans son Nils Petter Pettersson. 1877 Orgelverket byggdes om av C. Elfström. 1882 Församlingen beslöt att låta Hr Direktör Johansson renovera orgelverket. 1884 En kamin sattes in i en nisch i den norra väggen i sakristian. 1880-talet Efter det att en kamin satts in i sakristian sattes en kamin in även i långhuset. 1886 Ett lågt fönster med sex rutor sattes in över tornets västportal. 1905 Den medeltida dopfunten flyttades in i kyrkan från att tidigare ha stått på kyrkogården som solursfundament. 1924 En ny kamin sattes in i långhuset. 1933 Den grönmarmorerade fyllnaden (sannolikt draperierna) på ömse sidor av altaruppsatsen togs bort. 1930-tal Målningen över tribunbågen som var i fragmentariskt skick, rekonstruerades. Den hade tidigare blivit skadad i sitt mittparti och detta var suddigt. Vid renoveringen antog målaremästaren att målningens bladslinga varit genomgående och rekonstruerade detta. Det översuddade partiet hade dock bestått av ett överstycke målat i brungrått med ett blått fält i mitten. På grund av felrekonstruktionen gjordes arbetet om 1934. 1934 Rekonstruktionen av målningen över tribunbågen gjordes om till sitt ursprungliga utseende och konserverades av konservator S. Wahlgren. Färgerna var grått i grått med blå skuggor, palmkvistar och bladrankor i grönt med skuggor i umbra och dagrar i klart gult. 1942 Absidfönstret undersöktes och det konstaterades att det ursprungliga fönstret redan vid en tidig tidpunkt måste ha förstorats. Inuti muren återfanns i sitt läge den huggna omfattningen till det vidgade fönstret. 1959 Kyrkan renoverades under arkitekt Carl Hampus Bergman, Stockholm, och byggmästare Elmer Axelsson: Elektrisk installation för uppvärmning och belysning installerades. Långhusets södra entré (som tillkom 1818) sattes igen och gjordes om till fönster. En rundel i relief på korets östra gavelröste, med årtalet 1818 togs bort. Lanterninens tak och väggar kopparkläddes. Ett nytt trägolv lades in i kyrkorummet. Det lades 45 cm under det befintliga, rester av äldre golv schaktades bort och en betongplatta göts ovanpå ett isolerlager. Endast vissa delar under kyrkans golv kom att undersökas. Vid den undersökning som gjordes återfanns fundamenten till en kraftig mittpelare samt tre väggpelare. Läktaren sänktes och byggdes om. Den gamla bänkinredningen i kyrkorummet byttes mot en ny Predikstolen sänktes och försågs med ny trappa från koret (tidigare hade man nått korgen från sakristian via en trappa i muren som togs upp 1818). Predikstolens originalbemålning från 1700-talet togs fram. Altaruppsatsen flyttades från altaret i koret till långhusets sydöstra del och träbeklädnaden kring stenaltaret från 1200-talet togs bort. På absidens norra sida fann man en sakramentsnisch. Ovan entrén från koret till sakristian satt profilsågade, vitmålade bräder som putsades över. Sakristan försågs med ett nytt trägolv som målades i brunt och en ny skåpsinredning placerades i den öppning i muren som tidigare ledde till predikstolen men som nu byggdes igen från kyrkorummet. Vid den exteriöra murverksdokumentationen återfanns på sakristians nordmur en igenmurad rökgång med plåtrör som utgick från en nisch inne i sakristian. Detta var resterna efter den kamin som insattes år 1884. Kyrkans interiör målades och färgsattes av Sven Wahlgren. Orgelverket restaurerades av Nordfors & Co, Linköping. Även fasaden byggdes om och gavs ytterligare tre öppningar nedtill. 1988 Orgelverket restaurerades av Ålems orgelverkstad AB. 1990 Exteriör fasadrenovering genomfördes. Eventuellt målades även interiören i samband med detta Toalett installerades i vapenhuset. 2002-03 Den södra portalen (från 1818) återöppnades och en ny dörr med nya beslag tillverkades med den port som satt i öppningen vid igensättandet på 1950-talet som förlaga. Den tidigare fönsternischens fönsterbänk i kalksten användes som tröskel och lågerhöggs. Under muren i den södra entrén låg slitna flis. Dessa kalkstensplattor har sannolikt legat som golv i den tidigare entrén. För att klara nivåskillnaden lades fönsterbänken över kalkstenplattorna. I den nygamla entrén och gången framför denna gjordes en handikappramp. Framför den södra entrén togs en bänkrad bort och bänkraden närmast handikapprampen gjordes fällbar och lämnades öppen, utan framskärm. Kyrkbänkarna fick nya lås av i form av dörrvirvlar i trä. Kyrkgolvet målades i grön umbra och gavs en ljusare kulör än tidigare. 2004 Taket lades om och renoverades av Tillinge bygg, Norra Möckleby, och Holmetorps plåtslageri. Källor ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet. KLM Kalmar läns museums arkiv. Löt och Egby, Sveriges kyrkor volym 163 Ek Egby kyrka, Ragnhild Boström. |
