Stäng fönster BORGHOLM HÖGSRUMS KYRKA 1:1 - husnr 1, HÖGSRUMS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HÖGSRUMS KYRKA (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
I Högsrums socken fanns troligen redan under 1000-talet en kyrka av trä. Var denna kyrka stod är dock inte känt. Under 1100-talets första hälft byggdes, på den plats där kyrkan står idag, en kyrka i sten med långhus, kor och absid. Ett torn i väster tillkom under 1100-talets andra hälft. Detta torn finns till stora delar kvar än idag liksom långhusets västra gavel. I söder fanns ett vapenhus men när det byggdes är inte känt. Under 1700-talet ökade befolkningen i socknen. Kyrkan försågs med läktare och fler bänkar sattes in men det hjälpte i längden inte. År 1821 skickades ett förslag på ny kyrka till Överintendentsämbetet. Detta bearbetades av konduktören Carl Gustaf Blom-Carlsson som också har ritat Persnäs kyrka. Till det medeltida tornet byggdes ett nytt långhus med kor och sakristia i öster. Arbetet leddes av byggmästare Leonard Lidman från Wij i Källa socken. Till bygget användes bl.a. kalksten från den gamla kyrkan. Sedan kyrkan byggdes har flera förändringar och restaureringar gjorts. Bl.a. tillkom 1840 tornets lanternin. Exteriört präglas kyrkan idag främst av nyklassicistiska drag med rundbågiga fönsteröppningar och portaler. Också det medeltida tornet har idag en nyklassicistisk prägel med lanterninen av trä. Även interiört är de nyklassicistiska dragen mest framträdande men här finns även nygotiska inslag i predikstolen och orgelfasadens utformning. Allmän bakgrund Öland har en betydligt högre andel ombyggda medeltidskyrkor än Småland. Dessa medeltida sockenkyrkor var i huvudsak uppförda på 1100-talet som enkla absidkyrkor och byggdes under 1200-talets orostider om och befästes. Under de följande seklens krig kom kyrkorna att användas som skydd och tillflykt för befolkningen. De återkommande krigen, vilka ända fram till 1700-talets början, drabbade ölänningarna och deras kyrkor hårt, var huvudorsaken till att det ofta gick långsamt med kyrkornas återuppbyggnad och att underhållet fick stå tillbaka för återanskaffning av nödvändiga inventarier. Redan under 1500- och 1600-talen blev dock folkökningen ett allt större problem som förvärrades under 1700-talet då många kyrkor försågs med läktare för att kunna bereda plats för sin församling. När inte heller läktarbyggena förslog stod man i en valsituation där man antingen var tvungen att bygga till eller bygga ut. Vid 1700-talets mitt var kyrkobeståndet i princip oförändrat sedan högmedeltiden och utgjordes av en brokig samling kombinerade kyrkor och sockenfästningar vilka även använts för profana ändamål och som säkra magasin. Att anpassa dessa trånga och dåligt underhållna byggnader för de växande församlingarnas behov var en mycket svår uppgift och det var oftare billigare att bygga nytt än att reparera och bygga till. Det kom dock i mycket få fall att röra sig om regelrätta nybyggnader. Vanligt blev istället att man sparade de medeltida tornen och delar av västväggen för att med dessa som utgångspunkt bygga moderna kyrkor. Kombinationen av stabilare politiska och ekonomiska förhållanden och en stadigt växande folkmängd ledde, från början till mitten av 1800-talet till en kraftigt ökad kyrkobyggnadsverksamhet. En ökning som även skedde i landet i övrigt. Före 1800 skedde endast om- och tillbyggnader och det var först efter sekelskiftet som även regelrätt nybyggnation företogs. De stabilare ekonomiska förhållandena kom i de öländska församlingarna inte att röra sig om något större välstånd varför den ovan beskrivna modellen med delvis nybyggda kyrkobyggnader förblev vanligare än nybyggnation i vanlig bemärkelse. Utformningen av de halvnya kyrkorna kom dock att starkt avvika från de tidigare varför man ändå kan betrakta dem som en sorts nybyggen. Kyrkorna på Öland har formats av öns relativa fattigdom och isolering vilket sannolikt har bidragit till att ge öns självständiga och uppfinningsrika byggmästare utrymme att återanvända och ta tillvara så mycket som möjligt av de äldre kyrkorna. Denna spar-samhet har lett till att proportionsförhållandena ofta är långt ifrån den klassiska har-moni som förordas av Överintendentämbetet vid tiden. Tornen är ofta kraftiga i för-hållande till långhusen, lanterninerna något överdimensionerade, fönstren på tornen gärna små, få och oregelbundet placerade. Närmast de nyklassicistiska idealen kommer de kyrkor på ön som byggdes på 1820-talet och framåt och uppfördes som helt nybyggda. I de medeltida kyrkorna var klockorna från början placerade i tornen eller i takryttare. I slutet av medeltiden, då klockorna blev vidare och tyngre, började man istället upp-föra klockstaplar i trä på kyrkogårdarna. Dessa krävde mycket underhåll och var där-för till bekymmer på det trädfattiga Öland. Den kungliga förordningen från 1759, med direktiv om sparsamhet på virke, förbjöd uppförandet av nya klockstaplar och var or-saken till att även de medeltida kyrktornen på Öland undan för undan byggdes om. Ombyggnaden gjordes i de allra flesta fall genom att man byggde på en lanternin varför lanterniner har kommit att kröna de flesta öländska torn, vare sig de är medel-tida eller inte. De lanterniner som utarbetades av Överintendentämbetet var i allmän-het lätta och öppna och endast tänkta som prydnad. Då de öländska kyrkornas lan-terniner skulle härbärgera två till tre klockor kom dessa med nödvändighet att bli betydligt bastantare. I Köping byggde Johan Petersson en helt ny kyrka 1805, efter ritningar av Jacob Wulf och honom själv 1799. Denna kyrkas robusta åttkantiga lan-ternin med sin halvsfäriska huv blev stilbildande på ön. Kyrkobyggnaden Bakgrund Kyrkan uppfördes 1822 av häradsmurmästare Leonard Lindman från Wij i Källa socken. Ritningen hade bearbetats på Överintendentämbetet av Carl Gustaf Blom Carlsson 1821 och kyrkan kom att ersätta en medeltida stenkyrka med västtorn. Tornet och långhusets västgavel från medeltidskyrkan inkorporerades i den nya kyrkan. Blom Calsson var intendent vid Överintendentsämbetet 1862-64 och vice professor vid Konstakademien från 1841 och hans stora produktion utfördes huvudsakligen i nyklassicistisk stil. Han har ritat ett flertal kyrkor och skolbyggnader och som öländska exempel kan nämnas hans ritningar från 1820-talet till Gräsgård och Föra kyrkor. 1840 byggdes tornets översta del i Högsrums kyrka om, även denna gång efter ritningar av Blom Carlsson, och försågs av byggmästare Peter Isberg med en, för honom typisk och för Öland sedvanlig, lanternin. Högsrums kyrka har fått stå som mönster för flera kyrkor på ön, bl.a. kyrkorna i Runsten och Bredsättra. Även måttförhållandena i Högsrums kyrkorum återkommer i flera av öns kyrkobyggen under 1800-talet. |
