Stäng fönster KALMAR HAGBY KYRKA 1:1 - husnr 3, HAGBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HAGBY KYRKA (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
Bakgrund Fästningskyrkor Beteckningen fästningskyrka används fortfarande trots att den fortifikatoriska användningen i senare tids forskning tonats ned och den multifunktionella användningen givits större utrymme. Det poängteras i denna senare forskning att kyrkorna, förutom som kyrkorum användes till försvar men att de även hyste andra funktioner som säkra magasin och utrymmen för hantverksmässig produktion. Denna forskning till trots kommer dessa multifunktionella kyrkor i denna framställning betecknas fästningskyrkor. Utmed Smålands östra kust och längs Ölands kust skapades under slutet av 1100-talet och början av 1200-talet en linje bestående av fästningskyrkor. Fanns det redan en kyrka på lämplig plats kompletterades den med det som fattades t.ex. skyttevåning, förrådsutrymmen och torn. Uppfördes en ny byggnad gavs den en sådan gestaltning att den kunde tjäna både som kyrka, lagerutrymme och försvarsanläggning. Dessa kyrkor fick en kärv och avvisande karaktär med små fönster och kast- och skottgluggar. Med fredligare tider, stigande folkmängd kom de befästa kyrkorna efterhand att förlora sin fortifikatoriska funktion och byggas om till rymliga gudstjänstrum. Hagby kyrka är en av dessa en gång sannolikt befästa kyrkor som under senare århundraden byggdes om. Varför byggdes då dessa befästa kyrkor? Marit Anglert tar upp denna frågeställning i sin uppsats Vem försvarade vad? där hon problematiserar försvarskyrkornas tillblivelse. Hon skriver att i kriget mot Danmark i början av 1500-talet användes befästa kyrkor på båda sidor om Kalmarsund och att man vid denna tid definitivt kan tala om nationen Sverige och därmed ett försvar mot yttre fiender. Vid försvarskyrkornas byggande kring år 1200 var dock förhållandet annorlunda och man befann sig i ett skede då den svenska centralmakten höll på att byggas upp. Många sockenkyrkor under den här tiden byggdes sannolikt av kungar, biskopar och enskilda stormän. Detta hade delvis sin förklaring i att kyrkorna för den som innehade patronatsrätten var goda inkomstkällor då man genom detta oftast förfogade fritt över både kyrkojordarna och tiondet. Vidare refererar Anglert till Karin Andersson som i sin tur skriver att det under 1200-talets första årtionden pågick en intensiv kyrkobyggnadsperiod. ”En tid när igångsatta byggen plötsligt avbryts och kyrkan fullföljs enligt helt andra intentioner samtidigt som den försvars-mässiga karaktären förstärks.” Hagby kyrka är ett exempel på detta förfaringssätt med sin första, ofullbordade byggnadsetapp gjord efter ett annat arkitektoniskt schema. Samtidigt bör försvarskyrkan så som tidigare poängterats inte bara ses som en försvars-anläggning utan även som möjlig utgångspunkt för korståg, säkra magasin och andra profana ändamål. Eventuellt fyllde den fortifikatoriska dimensionen främst ett behov av att dels säkert förvara de intäkter (sannolikt levererat i natura) stormännen och kungarna fick genom bl.a. tiondet, dels viljan att behålla sin lokala makt från en allt starkare centralmakt. Även det kustnära lägen kan vid denna tid ha påverkat behovet av försvar. Försvarskyrkorna byggdes alltså i en brytningstid där ett äldre lokalt härskarsystem och den expanderande kungamakten möttes och ger därmed fysisk gestalt åt detta skede som borde kunna betecknas som centralt i Sveriges historia. Rundkyrkor Hagby kyrka är en av Sveriges få bevarade medeltida rundkyrkor. Om dessa kan sägas att dess utformning sannolikt går tillbaka på den Heliga gravens kyrka i Jerusalem. Denna kyrka uppfördes ursprungligen på 300-talet men raserades och återuppfördes igen på 1000-talet. Under 300- och 400-talen var basilikan den vanliga kyrkotypen i Bysans, men former av kupoltäckning som betonade rummets centrum blev efterhand vanligare och centralkyrkan blev istället den ledande kyrkotypen. Denna utformning har sedan utgjort förebild för ett antal kyrkor i väst. Som exempel kan nämnas Markuskyrkan i Venedig som med sin korskupolform är en tydlig exponent. Starkast blev dock påverkan på den ortodoxa kyrkans arkitektur. Då många bysantinska kyrkor, bland annat Hagia Sofia, kom att förvandlas till moskéer har även moskéernas utformning främst i fråga om användandet av kupoler och halvkupoler påverkats av den bysantinska centralkyrkan. Centralkyrkan fick förnyad aktualitet under nyantiken i den därpå följande 1800-tals-klassicismen, då med Pantheon i Rom som det stora idealet. I Sverige hade centralkyrkan under 1800-talets senare hälft en renässans då främst företrädd av Emil Langlet efter vars ritningar tolv centralkyrkor uppfördes Genom detta står rundkyrkan Hagby som en i Sverige förhållandevis ovanlig exponent för en tradition som med olika storhetstider leder tillbaks till de första kristna kyrkorna och även förgrenar sig in i den ortodoxa och muslimska byggnadstraditionen. Kyrkobyggnaden Historik Kyrkan har byggts, tillbyggts och ombyggts i olika etapper. Den första byggnadsetappen påbörjades sannolikt i slutet av 1100- eller början av 1200-talet. Vid denna uppfördes den nedre delen av rundhuset och koret, fundament till fyra interiöra pelare och fundament till ett altare vid korets östvägg. Även de tre inre och de tre yttre strävpelarna härstammar från denna byggnadsetapp. I kyrkans interiör byggdes väggfasta stenbänkar längs ytterväggarna och utanför den södra entrén påbörjades en halvcirkelformad utbyggnad. Vid denna byggnadsetapp var det sannolikt menat att kyrkan skulle få en markvåning ovan vilken själva kyrkvåningen skulle placeras. Bygget kom dock att avbrytas då murarna mätte ca tre över mark och den andra byggnadsetappen tog vid. Vid den andra byggnadsetappen ändrades byggnadsplanerna och den första etappens tänkta markvåning slopades, det nedersta utrymmet fylldes igen och ett plankgolv lades in. Förloppet med en första byggnadsetapp som avbryts i ett relativt tidigt skede och en direkt därpå följande byggnadsperiod efter att annat schema har skett i flera andra kyrkor i trakten vid tiden. Denna andra byggnadsetapp innebar bl.a. att det i de redan befintliga murarna bröts upp öppningar för två sidoaltare, ett på var sida om koret. Dessa nischer har i senare tid bidragit till möjligheten att fastställa hur stor triumfbågens öppning var då den andra byggnadsetappen stod klar. Dessa två sidoaltare tillåter nämligen inte en större öppning till koret än knappa tre meter (vilket var ett normalt mått för en svensk sockenkyrka vid tiden). På det vid den första byggandsetappen gjorda altarfundamentet byggdes ett altare som gjordes mindre än fundamentet som därav kom att minskas genom avbilning. I kyrkorummets mitt restes fyra kvadratiska stenpelare som bärare av det centraltorn kyrkan försågs med och över kyrkorummet välvdes ett ringtunnvalv. Ovan detta valv byggdes ytterligare en betydligt lägre våning. Medan ställningar och valvformar ännu stod kvar eldhärjades kyrkan. Då kyrkan vid den andra byggnadsetappen stod färdig saknade den både sakristia och vapenhus och den påbörjade halvmånformiga utbyggnaden i sydväst hade tagits bort. I sin medeltida utformning hade kyrkan två våningar i rundhuset och tre i koret. Sakristian är medeltida och byggdes ganska snart efter att den andra byggnadsetappen avslutades vilket bl.a. den vid murverksdokumentationen 1965 återfunna kvaderritsade putsen är ett bevis för. Troligtvis skedde detta på 1300- eller 1400-talet. Även vapenhuset kan ha tillkommit vid denna tid. Vid mitten av 1600-talet togs ringtunnvalvet och centraltornet och dess stenpelare ned. Sannolikt ersattes valvtaket vid denna renovering av ett plant innertak av trä vilket enligt äldre uppmätningsritningar kvarstod ännu år 1821. Detta plana tak hölls uppe av fem trästolpar istället för de rivna stenpelarna. Kyrkan försågs med bänkinredning. Det är även möjligt det var vid denna tid som vapenhuset uppfördes istället för på 1300- eller 1400-talet. Det var sannolikt 1835 som kyrkans plana innertak ersattes med dagens (2006) halvsfäriska. Vid renoveringen på 1960-talet gjordes stora interiöra förändringar. Den ursprungliga bänkinredningen ombyggdes kraftigt och stora delar togs bort. Runt väggarna i rundhuset lades hyvlad grå kalksten. Detta golvmaterial lades även in i koret. Alla väggarna nyputsades och den tidigare målningsskruden (sannolikt från 1800-talet) togs bort medan de medeltida och 1600-talets kalkmålningar togs fram. Även bemålningen på läktare och bänkinredning togs bort och de lämnades i stora delar trärena. Koret omgestaltades och gavs en helt ny inredning. Källförteckning ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet. KLM Kalmar läns museums arkiv. Andersson Karin, Medeltidskyrkorna vid kalmarkusten och deras förändringar under 1600- och 1700-talen, Kalmar läns årsbok 1982. Andersson Karin, Kalmarkustens kyrkor under tidig medeltid hikuin 9, Danmark 1983. Från romanik till nygotik Sveriges kyrkor Riksantikvarieämbetet Stockholm 1992. Kyrkobyggnader 1760-1860 del 2 Småland och Öland. Riksantikvarieämbetet och kungl. Vitterhets- och Historieakademien, Stockholm 1993. Lindahl Göran, Högkyrkligt lågkyrkligt frikyrkligt, Diakonistyrelsens bokförlag., 1955. Meddelanden XXI – XXV, Kalmar läns fornminnesförening red. Hofrén Manne Kalmar 1933. Nationalencyklopedin på nätet. |
