Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster KALMAR HOSSMO KYRKA 2:1 - husnr 1, HOSSMO KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

HOSSMO KYRKA (akt.)
2005-09-01
Historik
Bakgrund

Försvarskyrkor
Under medeltiden och långt fram i tiden har kyrkor använts för profana ändamål. Detta återspeglas i Norden endast i ett fåtal kyrkors arkitektur och de flesta av dessa kyrkor ligger i Möre och på Öland. Man har i tidigare forskning menat att dessa kyrkor byggdes av sockenborna som försvar mot hedningar från andra sidan Östersjön. Detta antagande har dock frångåtts i senare tids forskning och man betonar där istället kyrkornas användning som säkra magasin, utrymmen för hantverksmässig produktion, övernattningsplatser och eventuellt även utgångspunkt för korståg. Marit Anglert menar i sin artikel Kyrkorna i Möre att termen försvarskyrka ger en ensidig fokusering på de arkitektoniska element som skulle kunna knytas till en försvarsfunktion och vill istället använda benämningen flerfunktionella kyrkor.

Hon skriver att många sockenkyrkor under den här tiden sannolikt byggdes av kungar, biskopar eller stormän vilket delvis har sin förklaring i att kyrkorna var goda inkomstkällor för den som innehade patronatsrätten då man genom detta oftast förfogade fritt över både kyrkojordarna och tiondet. De stående skatter som den framväxande centralmakten började ta in i början av 1200-talet (i Möre i samarbete med folkungaätten) möjliggjordes genom uppbyggandet av ett förvaltningssystem. Kärnan i detta system, menar Anglert, bestod i borganläggningar med permanenta besättningar och sannolikt fungerade kyrkorna som magasin för dessa skatter (troligen levererade i natura). Med detta som utgångspunkt menar hon att de försvarsmässiga anordningarna som t.ex. skyttevåningar, i första hand uppförts för att skydda det som förvarades i kyrkorna. Redan i slutet av 1200-talet övertogs dock magasineringen av intäkterna i området av de nyuppförda slotten i Kalmar och Borgholm.

Följaktligen byggdes och ombyggdes dessa kyrkor sannolikt i en brytningstid där ett äldre lo-kalt härskarsystem och en expanderande centralmakt möttes. De av dessa kyrkor som ännu är bevarade ger därmed fysisk gestalt åt ett viktigt skede i Sveriges historia.


Kyrkobyggnaden
Dagens stenkyrka började uppföras 1120 och ersatte då sannolikt en äldre träkyrka på samma plats. På 1950-talet gjordes en murverksundersökning av kyrkan. Utifrån denna och utgrävningar, främst inne i kyrkan, gjordes ett försök till rekonstruktion av hur kyrkan ursprungligen sett ut.
Enligt denna rekonstruktion bestod kyrkan av ett kor med absid samt ett långhus med torn över den östra delen. Koret hade innertak av trä eller öppen takstol medan absiden var försedd med ett hjälmvalv i sten. Vid korets norra sida fanns ett mindre avlångt utrymme vilket användes som sakristia. Denna var täckt med ett pulpettak som började precis under korets takfall.
Det ursprungliga långhuset hade samma plan som idag men saknade övervåning. Man vet säkert att kyrkan hade fem ljusöppningar då dessa ännu är bevarade. Möjligen fanns det fler ljusöppningar på den södra sidan medan det på den norra saknades helt. På den norra sidan fanns däremot en smal dörröppning vilken fortfarande tydligt kan avläsas i exteriören. Förutom denna gångöppning fanns även dagens södra entré till långhuset.

I långhusets östra vägg på var sida om triumfbågen fanns två sidoaltarnischer. Långhuset var försett med stenvalv i den östra delen under tornet. Detta valv var utformat med ett högt tunnvalv i öst/västlig riktning i mitten flankerat att ett lägre, tvärställda tunnvalv på var sida. Genom denna lösning var långhusets östra del uppdelad i tre skepp, en uppdelning som fördes vidare genom de tre arkadbågar som utgjorde öppningar mot resten av långhuset. Även dessa arkadbågar bestod av en högre mittbåge flankerad av två lägre. Väster om dessa bestod långhusets tak av en öppen takstol. Denna takstol blev något senare täckt med bräder åtminstone i den västra delen mot gavelmuren. I tornets östra mur fanns en rektangulär öppning mellan tornvåningen och långhusets övre del.

Yttermurarna var försedda med en tunn puts med kvaderrits. Även interiören har haft kvaderrits i putsen på triumfbågen. Gavlarna i interiören har dock varit försedda med en tjockare puts i vilken man funnit kors som blivit inristade i det våta bruket. I koret fanns den muralmålning delvis utförd i relief av vilken vi än idag kan se fragment. I övrigt tror man, då man inte funnit några spår av målningar, att interiören har stått omålad. Kyrkans golv bestod av kullersten och låg ca 40 cm under dagens golvnivå.

Till tornets första våning ledde en spiraltrappa som utgick från den gamla sakristians västra del. Trappan mynnade på korvinden varifrån en trästege sannolikt ledde till torningången på den östra sidan. Tornrummet var täckt med ett tunnvalv av kalkstensflis och uppdelat i två våningar med ett träbjälklag av vilket vi ser lämningar än idag. På den södra sidan fanns två dageröppningar vilka finns kvar än idag. Det ursprungliga tornkrönet låg troligen ca 1,5 m högre än dagens. Då det i tornvåningens valv finns hål för löplinor var tornets övre del sannolikt försedd med en klockvåning. Man tror även att denna klockvåning var försedd med ljusöppningar i form av dubbla rundbågar avskilda med en kollonett då man funnit rester av minst en sådan. Hur tornets krönparti och huv ursprungligen såg ut är osäkert.

Under 1200-talet påbyggdes långhuset med ytterligare våningar i två etapper. I samband med detta byggdes valven i den västra delen av kyrkan samt den västra trappan till de övre våningarna. Med största sannolikhet var det i samband med detta som den norra portalen murades igen då trappan skär tvärs över portalen. Ett antagande som stärks av att man på 1950-talet grävde fram tröskeln till den norra portalen och då kunde konstatera att denna inte var särskilt sliten något som talar för att ingången slutade användas tidigt. Från trappan i väster byggdes även en ingång till en, eller en i två uppdelad, läktare i väster.

I slutet av 1500- eller början av 1600-talet byggdes ett vapenhus vid långhusets södra sida. Man har även antagit att kyrkans tak och tornspira tillkom under första delen av 1600-talet då varken tornhuvens timmerkonstruktion, långhusets eller korets takstolar är medeltida. I slutet av 1700-talet byggdes en sakristia mot korets norra vägg och i samband med detta vidgades koret åt söder. Då man 1758 byggde en klockarbänk och sedan 1769 en trappa till den nya predikstolen byggde man bort de två sidoaltare som tidigare varit placerade på var sida om triumfbågen. 1860-talet har efter det satt en kraftig prägel på interiören genom framförallt en genomgripande renovering medan 1950-talet satt sin prägel på exteriören genom att putsen då togs bort.


Källförteckning
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet.
KLM Kalmar läns museums arkiv.
Meddelanden XXI – XXV Kalmar läns fornminnesförening red. Hofrén Manne Kalmar 1933.
Tuulse Armin Hossmo en försvarskyrka med östtorn, Kungl. vitterhets- historie- och antikvitetsakademiens handlingar Antikvariska serien 2, Almqvist och Wiksell, Stockholm 1955.
Landskapets kyrkor Småland Red. Ullén Maria, Riksantikvarieämbetets förlag, Stockholm 2006.
Hossmo kyrka 1100-tals kyrka med centraltorn Folder utgiven av Hossmo församling.