Stäng fönster KALMAR LJUNGBY KYRKA 1:1 - husnr 1, LJUNGBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| LJUNGBY KYRKA (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
Kortfattad historisk beskrivning av kyrkobyggnaden: Kyrkans långa byggnadshistoria exemplifieras av två portalomfattningar på långhuset, varav den äldsta igensattes redan under medeltiden (se kortfattad historisk beskrivning). Kyrkans nuvarande exteriör är präglad av C. G. Brunius radikala omgestaltning, utförd mellan åren 1855 och 1860, varvid korets och långhusets medeltida murar bibehölls. I väster uppfördes ett nytt torn som även är uppfördes efter hans ritningar, gillades år 1855. Den medeltida kyrkan I samband med att kyrkans exteriör lagades och putsades år 1999 gjordes en byggnadsarkeologisk undersökning. Resultaten visade att det bakom putsen doldes betydligt äldre murverk än som tidigare varit känt. Stenkyrkans nyupptäckta medeltida byggnadshistoria kan delas in i fyra perioder med början i tidigt 1100-tal fram till medeltidens slut. 1. 1100-talets början Skåror i putsen på långhusmurens norra exteriör utvisar storleken på det äldsta långhuset. Den nedre oputsade portalomfattningen, igensatt under medeltiden, är samtida med detta murverk uppfört av lokal sandsten. Dateringen grundar sig på långhusets proportioner och byggnadsteknik som uppvisar stora likheter med murverket som tillhör den äldsta fasen i Hossmo kyrka, som med hjälp av dendrokronologi daterats till 1100-talets början. Ett brett västtorn vars övre del revs i början av 1700-talet byggdes ursprungligen eller något senare till denna byggnadskropp. Dess nedre del stod kvar fram till den stora ombyggnaden på 1800-talet. 2. Tidigast omkring 1300 men snarare omkring 1400 revs den äldsta kyrkans kor och eventuella absid varefter kyrkan breddades åt söder, förlängs åt öster samt förhöjs. Kyrkan bestod således av ett stort treskeppigt rektangulärt rum med en yta på inte mindre än 440 m vilket betyder att kyrkan till en av de största lantkyrkorna under medeltiden. Den gotiska portalen i kalksten på långhusets södra mur uppfördes under denna period. Den murades igen på 1850-talet för att åter tas upp och restaureras år 1928. Det har inte påträffats spår av valv av sten eller tegel varför vi kan anta att kyrkans innertak var av trä. Långhusutvidgningen medförde att det tidigmedeltida tornet, byggt i samma bredd som det ursprungliga långhuset, fick en asymmetrisk placering i väster. Den senmedeltida treskeppiga salkyrkan som föregåtts av äldre planlösningar har en parallell i Högsby kyrka i Stranda härad. Ytterligare två salkyrkor kan har nämnas nämligen de under 1700-och 1800-talet rivna salkyrkyrkorna i Mönsterås och Döderhult i Norra Möre som med stor sannolikhet uppfördes under senmedeltiden. Även de bör ha haft föregångare. 3. En tid därefter uppfördes en sakristia vid långhusets norra mur. Den revs vid ombyggnaden på 1850-talet. 4. Vid medeltidens slut (1500-talet) uppfördes ett rektangulärt kor. Detta senmedeltida murverk är lagt i orgelbundna skift och i skolningarna finns tegelbrockor. Tegel finns inte i de två tidigaste perioderna. Koret täcks av två ribbvalv i tegel. Brunius berättar att tornets nedre våning täcktes av ett kryssvalv i tegel. Det kan ha byggts samtidigt med korvalvet. Den tidstypiska spetsbågiga triumfbågen, som breddas och får en rund form vid mitten av 1800-talet, uppförs under denna period. Ålems rivna senmedeltida flerskeppiga kyrka kan ses som en parallell till denna bygggnadsperiod.bör I likhet med Ljungby var kyrkan försett med ett senmedeltida kor. År 1757, alltså samma år som en stor brand ödelägger kyrkan har den precis genomgått en större upprustning. Under de följande åren repareras skadorna efter branden. Tio år senare kontrakteras den välkände bildhuggaren Jonas Berggren i Målilla och hans byggnadshytta som snidar en predikstol, altartavla, två nummertavlor samt en dopfunt. Genom avritningar och beskrivningar samt genom den byggnadsarkeologiska undersökningen av murverket har vi en god bild hur kyrkan såg ut före den stora omdaningen på 1860-talet. En beskrivning av kyrkan görs av domkyrkoarkitekten C.G. Brunius före ombyggnaden år 1854. ”Ljungby kyrka består av et avlångfyrkantigt skepp med stickbågigt brädvalv och ett avlångfyrkantigt kor med två korsvalv. Vid skeppets västra ände finns en lämning av ett torn och därjämte ligger ett skröpligt vapenhus. Vid skeppets norra sida märkes en sakristia, vilken betäckes med ett tunnvalv. Kyrkan som har en ovanlig storlek, är uppförd i tuktad gråsten, korgaveln däremot av tegelsten. Tre fönsteröppningar å södra och två å dels norra sida samt blott en å korets vardera sida ha olika storlek och olika förhållande till varandra och giva en allt för svag belysning. Sakristian är i hög grad fuktig och mörk. Ehuru byggnaden är mycket enkel, så märkes vid första anblicken att skeppet är tillkommit omkring år 1400 och koret ungefär ett sekel därefter. Skeppet och koret ha ganska spetsiga spåntak. Som i hög grad förfalla” (Avskrift av Brunius samlingar XIX s. 99). Den nuvarande kyrkan År 1854 skrev Kalmars biskop Paul Genberg, som innehade Ljungby kyrka som prebende, till domkyrkoarkitekten i Lund C. G. Brunius som accepterade biskopens förfrågan om att upprätta ritningar och kostnadsberäkning för kyrkans omfattande ombyggnad. Kyrkans nuvarande exteriör är präglad av denne självlärde arkitekts ombyggnad av den medeltida kyrkan. Västtornet är uppfört efter hans ritningar, som gillades år 1855 av överintendentämbetet. Kyrkan återinvigdes år 1860. C. G. Brunius ritningar låg till grund för ett stort antal om- och nybyggnationer av kyrkor i Skåne. Han var domkyrkoarkitekt i Lund och starkt influerad av den romanska rundbågiga stilen vilket märks även i Ljungby kyrka. Anledningen till att kyrkans medeltida kor och långhus inte revs av Brunius berodde på att deras storlek och planlösning passade väl in i hans omdaning av kyrkan. I enlighet med förslaget revs däremot sakristian vid norra långhuset och de byggnader som stått väster om långhuset. Långhus- och kormurarna förhöjdes och smyckades med en rundbågsfris. Portalerna och fönsteröppningarna på långhus och kor sattes igen. Samtliga nuvarande fönster upptogs nu vilka placerades symmetriskt. Även taket ändrades och försågs med ett betydligt flackare takfall och lades med skifferplattor. Gavlarna pryddes med trappstegsgavlar. I väster uppfördes ett nytt torn. Det är byggt av stora sprängstenar på 1850-talet och är helt och hållet uppfört efter Brunius ritning (se figur x 2). I första hand förslog han att tornet skulle förses med en hög spira men efter det att sockenborna tyckte att det blev för dyrt upprättade Brunius ritningar där tornet avslutas med trappgavlar och täcks med två korsande sadeltak. Över dem reser sig en låg spira. Medan blinderingarna på tornets gavelröste och de rundbågiga fönsteröppningarna på norra och södra sidan är rundbågiga, markeras tornets västfasad med dess huvudingång av spetsbågiga former. Senare förändringar Kyrkans yttre har endast genomgått mindre förändringar sedan Brunius tid (se kronologin). Men redan 1928 förändrades långhusets södra exteriör då den gotiska portalen togs upp på långhusfasadens sydsida. Samma år återupptogs kyrkans medeltida sydportal varvid de nyklassistiska fönstersymmetrin bröts när ett fönster murades igen för att ge plats år portalen. På 1980-talet, närmare bestämt 1984 och 1988, ersattes Brunius skifferplattor på långhusets och korets yttertak. Då lades brandgult tegel och försågs med nya hängrännor och stuprör Västportalen har klätts med koppar, eventuellt vid arbeten utförda kring 1950. År 1999 omputsades och målades kyrkans exteriör. Då lämnades den nedre delen av den ursprungliga och under medeltiden igensatta nordportalen i sandsten oputsad. |
