Stäng fönster KALMAR MORTORPS KYRKA 1:1 - husnr 3, MORTORPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| MORTORPS KYRKA (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
Mortorps kyrka är en av Södra Möres flera medeltida kyrkor. På grund av sin ålder är kyrkans äldsta historia omgiven av många oklarheter. Som så många andra av våra medeltida kyrkor omges den av en rad sägner. Livaktigast och mest belagd är den om en Helig kors källa vid Källebäcksmåla (eller vid Gårdsyd -olika versioner finns). Sägnen berättar om hur människor som offrade vid källan sedan begav sig till Mortorp kyrka för att deras offer skulle få sin fulla kraft. Där ristade de in sitt bomärke i kyrkdörren. Kyrkdörrarna förvaras på historiska museet och är fullklottrade med bomärken. Berättelsen kopplas också samman med S:t Sigfrids vandringar och om hur Mortorps kyrka under katolsk tid var en offerkyrka. Hur Mortorps kyrka såg ut under medeltiden är oklart. Genom jämförelser med Möres övriga kyrkor har kyrkan, i alla fall långhuset, daterats till 1200-talets mitt. Möjligen fanns under medeltiden någon eller några ytterligare byggnadskroppar, t e x sidokapell eller en kortillbyggnad men källorna är här inte entydiga. Ett sydställt vapenhus har dock funnits. Det är dock inte fastställt när det uppfördes. Ett konsekrationskors som återfanns på långhusets västvägg vid restaurering i slutet av 1980-talet har konstvetenskapligt daterats till 1400-tal. Vid den södra ingången satt de dörrar, på vilka människor ristade in sina bomärken. Fönstren var sannolik få och små och satt högt upp på fasaderna, troligen bara mot söder. Inne i kyrkan fanns troligen inga bänkar. Under medeltiden stod gudstjänstdeltagarna vanligen upp. Innertaket var av sten och välvt. Koret i öster ska enligt uppgift ha tillbyggts på 1600-talet. Denna uppgift återkommer i källorna och verkar härröra från en beskrivning 1830 då det sägs att koret uppfördes för 200 år sedan. Det verkar dock inte vara uteslutet att kyrkan hade ett tillbyggt kor redan tidigare. Mellan långhus och kor fanns en triumfbåge. Koret bär på sin yttre östvägg en sten med en uthuggen fransk lilja. Historien kring denna är oklar. I korbyggnadens murar finns flera intressanta öppningar. I korets inre finns mot öster och mot norr vardera en nisch. I en av dem finns en träskiva. På utsida av koret mot söder finns i putsen markeringar för två nischer och en ingång. Man har tolkat det som att utgången från koret gick till en sydligt ställd sakristia och att nischerna fyllt någon funktion i sakristian. På 1600-talet tillkom också en bänkinredning, varav bl a dörrar idag är bevarade. På bänkdörrarna angavs var de olika gårdarnas invånare hade sina platser. Inne i kyrkan, under golvet, begravdes säkert människor en bit in på 1700-talet, då traditionen förbjöds. Ofta finns i medeltida kyrkor kalkstenshällar som fungerade som gravstenar inne i kyrkorna. I Mortorps kyrka finns inga sådana bevarade, inte heller på kyrkogården. På en närbelägen gård finns dock en gammal gravhäll som brukas som trappsten. På en av bänkdörrarna i kyrkan finns en inskription som berättar om traditionen att begrava inne i kyrkan. På bänkdörren kan man läsa: ”Här under liger begrafwen ärligh och gudsfruktig och wälförståndigh och hederlig danneman, Sahli(g) Anders Mål(a)re ifrån Rasbäksmåla, afsombnade i Herranom den 4 aprilis anno 1688 han…90 åhr”. Det har spekulerats om denne Anders Målare hade något med målningen av bänkinredningen att göra och att det förklarar den ärofulla gravplatsen. Det var inte alla som fick sin sista viloplats inne i kyrkan! Under 1700-talet förändrades kyrkan en del. År 1736 togs en fönsterluft upp på kyrkans norra sida och en läktare byggdes 1741. År 1759 fick kyrkan ett plant bemålat innertak. Troligen var det då valven revs och kyrkan fick sina nuvarande takstolar och ett spåntak. Tidigare ska kyrkan enligt uppgift haft ett tak av stenflis. På 1760-talet ersattes ett gammalt stenaltare med ett av trä och altarrundeln förlängdes och kompletterades med två grindar. År 1774 förändrades altartavlan av bildhuggaren Hagerberg från församlingen och snickaren Claes Walberg från Öland. Troligen var det detta år som själva altaruppsatsens tillkom. Altartavlan hade varit i församlingens ägo redan tidigare. Altaruppsatsen blev nu så stor att den skymde korets östra fönster. Fönstret sattes igen och ett nytt togs upp i korets norra del. Ett fönster togs också upp mot väster för att ljus skulle komma in till platserna under läktaren. Ett annat togs upp på södra långhusväggen. Provinsialmålaren A G Wadström anlitades år 1795 för att göra en predikstol som skulle sättas upp på den norra sidan av kyrkorummet. Den tidigare hade stått i söder. Wadsten hade tidigare gjort både altartavla och predikstol till kyrkan i Alböke. Året därpå, 1796, byggdes den nuvarande sakristian norr om koret. I samband med detta revs sakristian i söder. Ett målat innertak från denna sakristia ska ha tagits om hand av en lantbrukare i Råsbäck och använts som ett innertak på en vind. Delar av taket ska än idag vara bevarat. Vid biskopsvisitationen 1796 uppmanades kyrkoherden att låta göra listor över församlingens präster och notera på tavlor, series pastorum. Det gjordes först 9 år senare, 1805, och man kom så långt tillbaka som till 1444. Tavlorna hängde länge på kyrkans norra vägg, men finns nu i en bod som tillhör kyrkan. År 1779 blev det en hetsig debatt i kyrkorådet. Debatten gällde en orgel. Några församlings- bor hade köpt det gamla orgelverket i Madesjö kyrka och ville skänka det till församlingen. Kyrkoherden var tacksam men fru Bäckerström, ägare till Kölby gård, Ljungby socken men också till Törsbo gård, Mortorp socken, motsatte sig orgelns uppsättande. Några ledamöter förklarade att de inte ville ha någon orgel i kyrkan alls. Man tog dock in orgeln i kyrkan och uppdrog till organisten i Döderhult, Rungren att sätta upp den. Orgeln var dock bristfällig och blev snabbt helt obrukbar. En orgelbyggare skickades efter från Karlskrona för att laga den. En teckning från 1800-talets början visar kyrkan från söder. Den består då av långhus och kor samt på södra långhusfasaden ett vapenhus med ingång från söder. Vapenhuset har sadeltak och en nästan spetsbågig ingång med ett par trappsteg framför. På långhuset finns två stickbågiga fönster mot söder. På koret mot söder finns en ingång och ett högt beläget mindre fönster. Koret har även ett runt fönster mot öster. På långhustaket sitter två vindflöjlar, en i väster och en i öster. Klockstapeln, som byggdes 1737, står sydväst om kyrkan med benen delvis utanför kyrkogårdsmuren. En planritning från samma tid visar att bara två fönster fanns på norra långhusväggen och att fönstren i koret, både åt norr och söder var mindre än långhusets. Till sakristian fanns ingen separat ingång. Från år 1828 finns en beskrivning, främst av kyrkans interiör. Här är altaruppsatsen beskriven med sitt bildhuggeri föreställande Kristi korsfästelse och med bibelspråk och initialerna på M R K och året 1775 på altarbordet. Bokstäverna förklaras betyda Mathias Runkrantz, tidigare kyrkoherde i församlingen. Predikstolen sägs vara målad i ljus kulör med ”varjehanda förgyllningar” och bänkarna målade åt mittgången till. Läktarbarriären har målningar av Jesus och apostlarna och på läktaren står ett orgelverk på 8 stämmor, vilket kommer från Madesjö kyrka. Vidare beskrivs att kyrkorummet har fyra ljuskronor, tre av malm och en av glas. Den senare, skänkt av en flaggskeppare Petersson i Mortorp i början av 1800-talet, prydde koret och finns numera inte kvar i kyrkorummet, men väl i kyrkans ägo. På den norra långhusväggen hängde en Series pastrorum och i koret en primklocka. Primklockan hänger numera i koret igen efter att en tid ha funnits på prästgården. I beskrivningen anges också att inga gravkor, gravvårdar, epitafier, banérer, sorgfanor eller rustningar finns i kyrkan. Två trätavlor, någon typ av minnestavlor, från 1600-talet beskrivs dock båda daterade 1673. Ingen av dem verkar idag finnas kvar i kyrkans ägo. Samma sak gäller en träbild föreställande Jungfru Maria, vilken skulle förvaras på kyrkvinden. År 1832 genomfördes en omfattande renovering av kyrkan. Vapenhuset i söder togs bort. En portal tillkom i stället vid södra ingången, samt ny dörr med lunettfönster i väggen ovanför. En ingång med portal i samma utförande utfördes även mitt på den västra fasaden. Både i söder och i norr byggdes vindfång. I västra gavelröstet gjordes ett runt fönster och det gamla västra fönstret sattes igen. Invändigt byttes det platta innertaket ut mot ett välvt brädtak. Triumfbågen mellan långhuset och koret revs och ersattes av två kraftiga halvkolonner krönta av urnor i empirstil. Bänkarna gjordes om något och en sidogång anlades vid södra väggen i likhet med den som redan fanns i norr. Möjligen målades taket i långhus och kor med dekorationsmåleri redan detta år, eller tillkom det inte förrän på 1890-talet. Någon gång under 1800-talet bör också kyrkans stora golvur ha tillkommit. Vanligen har det daterats till 1700-talet början och det är möjligt att delar av det kan vara så gamla. Inne i fodralet ska dock årtalet 1842 vara angivet vilket verkar vara ett rimligt årtal. Klart är att golvuret inte fanns i kyrkorummet 1828, eftersom det saknas i beskrivningen som gjordes då. I slutet av 1800-talet pågick en diskussion som handlade om att riva klockstapeln och bygga till kyrkan med ett torn. Planerna stannade dock på diskussionsstadiet. Åren 1890-92 genomfördes dock en hel del arbeten på kyrkan. Utvändigt sågs taken över och hela södra sidan lades om med nya ekspån. Invändigt togs ett brädgolv ovan jordgolvet bort och möjligen även äldre gravhällar. Med oxar och vagn kördes så ett stort jordlager bort. Jorden lades på åkrar i närheten. Rester av begravda människor som hittades grävdes ned på kyrkogården. Ett cementgolv lades in istället för brädgolvet. En kamin sattes in i en murad nisch i den norra delen av koret, rökrör bilades in i väggen och en murad skorsten byggdes. En stor kamin sattes också in mitt i det främre södra bänkkvarteret. Kyrkorummet gavs sedan en ny färgsättning. Väggarna målades med limfärg i en mörk färgton upptill och oljefärgsmålade nertill med kvaderindelning. Läktarbröstningen målades i brun kulör med ornament som skulle efterlikna bänkarnas utskurna motiv. Bänkarna målade i brun ockrafärg med mörkare mellanstycken och bronserade lister. Såväl läktarbröstningens som bänkarnas äldre måleri hamnade så under ett helt nytt färglager. I koret togs fyra kyrkvärdsbänkar bort och en ny altarring tillkom. Altarringen målades i grå och vit marmorering och psalmnummertavlorna i guld och vitt. Altaruppsättningen målades med grågrön och mörkbrun marmorering samt detaljer i guld. Predikstolen målades i blå bottenfärg och med vitt och guld i dekor. Hela sakristian flyttades ca tre meter västerut, och byggdes om. Under samma renovering köptes en ny orgel med orgelhus från orgelbyggaren Zetterquist. Orgelhuset målades i gråvitt och guld. Av stilen att döma tillkom möjligen också vid denna renovering de gjutjärnsfönster av historiserande, nästan nygotisk, typ som finns i kyrkan. Fönstren bör också ha utökats i storlek och antal jämfört med tidigare. Så till frågan om de dekorationsmålade taket. Det står helt klart att det efter 1890-talets renovering fanns dekorationsmåleri på såväl långhus- som kortak. I långhuset beskrivs det vara utfört i en fältindelning gjord i ockrabrun färg. Korvalvet hade en listindelning och bemålning i blått och brunt. Det är dock inte helt säkert att målningen tillkom vid 1890-talets renovering även om den stilmässigt faller väl in i denna period. På 1920-talet var det dags för nästa större renovering. År 1922 godkände Kungliga byggnadsstyrelsen det restaureringsprogram som tagits fram av intendent Anders Roland. Först 1924 kom arbetet igång. Exteriört rörde det sig om omtjärning av tak och lagning samt avfärgning av fasader. Bänkinredningen plockades ännu en gång ut och på cementgolvet under bänkarna lades ett furugolv. Församlingsborna hade länge klagat på det kalla golvet och många hade t o m egna mattor i sina bänkar. Även i sakristian lades ett nytt trägolv. Det är oklart om trägolvet även lades i gångarna och i koret. Bänkarna justerades något och återmonterades. Bänkinredningen och övrig inredning målades sedan enligt ett färgprogram som tagits fram av arkitekt Sven Rosman, Kalmar. Bänkarna gavs en huvudsakligen mörkgrön och gul färgsättning. Läktarbarriär och flera av de övriga fasta inventarierna sågs över, men bättringsmålades sannolikt bara. Kyrkorummets väggar lagades upp och oljemålning avlägsnades. Väggarna kalkavfärgades sedan i en gråvit färgton. Taken i långhus, kor, under läktaren samt i sakristian målades med oljefärg i matt vit färgton. Taklisten marmorerades i överrensstämmelse med halvkolonnerna vid koret. En högtidlig invigningsgudstjänst förrättades av kontraktsprosten Thörn och komminister Areskog i oktober 1924. För särskilt inbjudna gäster hölls efter gudstjänsten middag i prästgården. Kyrkan var nu iordningsställd för flera årtionden framåt. År 1944 införskaffades dock en dopfunt av kalksten. Ingen tidigare dopfunt är känd, men i inventarieförteckningar från 1800-talet omnämns en större och en mindre dopskål i tenn. Dessutom finns ett fotografi taget omkring 1910 där en typ av piedestal är synlig i koret. Där kunde en dopskål ha placerats vid dop. Många dop förrättades också i all enkelhet i prästgården eller i hemmet. En ny skål till dopfunten införskaffades redan 1969 enligt ett brev i länsmuseets arkiv. Vid 1950-talets början genomfördes nästa större renovering. Inte minst var det önskemål om moderna installationer såsom el och värme som efterfrågades. Inför renoveringen beskrivs i arkivhandlingarna att murarna var fuktfläckiga och kaminen gjort väggar och tak sotiga. Från församlingens håll fanns också önskemål om att återskapa något av en medeltida känsla. Förslag fanns exempelvis på att återuppbygga den gamla triumfbågen och på att bygga om fönstren och portalerna. De antikvariska parterna menade dock att det fanns ett kulturhistoriskt värde i de ombyggnader som gjorts under 17-1800-talen. Det blev länsarkitekt Gunnar Lindsten som kom att utföra ritningarna till arbetet. Restaureringskommittén leddes av kyrkoherde Henry Arfwidsson. Exteriört knackades en del av fasadernas puts ned varvid man i södra korväggen återfann den igensatta portal och de två nischer, som tidigare nämnts. Den ena nischen med vinkelbrutet valv har tolkats som ursprunglig. Den andra med stickbågigt valv tycks liksom korportalen ha upphuggits i murverket. Kyrkan putsades delvis om vid 1950-talets renovering och avfärgades i ljus kulör. Markeringar gjordes i putsen för de nyupptäckta gamla öppningarna. Det norra takfallet lades om med nya ekspån. Invändigt lades kalkstengolv, plattor av slipad ölandskalksten i gångar och i koret. Väggarna undersöktes och man hoppades finna medeltida målningar, vilket man inte gjorde. Väggarna blästrades och kalkades vita. Även halvkolonner och taklist målades i ljus kulör utan marmorering. I koret fann man bredvid altaret två nischer med aska och ben i botten. Dessa lämnades nu synliga. Taken målades nu i vitt. Läktarbröstning, bänkar, altaruppsats, predikstol, golvur och timglasuppställning konserverades av Sven Wahlgren, Kalmar, med kollegor. På läktarbrösningen togs de ursprungliga målningarna fram med Jesus och Apostlarna. På bänkarna togs på samma vis de ursprungliga målningarna och texterna fram. Bänkarna byggdes också om något för att öka komforten. Altaruppsatsens ramverk målades nu i gråblå marmorering. Predikstolen som var målad i vitt med förgyllda detaljer fick nu en färgsättning grågrönt och grått. Inskriften som berättar om när predikstolen tillverkades togs också fram under övermålning. Orgelverket utvidgades med 10 stämmor och orgelhuset byggdes ut. Orgelbyggare Troels Krohn från Hilleröd i Danmark utförde arbetet med orgelverket. Orgelhus, altarring, bänkarnas inre liksom andra snickerier såsom dörrar målades i en gulgrön nyans. Även i sakristian utfördes en del arbeten. Elvärme installerades, liksom belysning, orgelfläkt och elektriskt ringverk. Återinvigningen förrättades av biskop Malmeström i maj 1953. Då återstod dock fasadarbeten på kyrkan. I början av 1980-talet började man diskutera en större renovering av kyrkan. Många av inventarierna var i behov av konservering. Önskemål fanns också om handikappanpassning och installation av toalett. Först funderade men på en läktarunderbyggnad. Efter långa överväganden kom man dock fram till att man skulle bygga till kyrkan med ett nytt vapenhus, vilket man ansåg skulle innebära ett mindre ingrepp i den befintliga byggnaden. Det första som utfördes var dock omläggning av spåntaket på det södra takfallet och tilläggsisolering på vinden. Detta utfördes 1984. Under åren 1985-86 genomförde konservator Ola Westerudd, Jönköping, besiktningar och bl a färgarkeologiska undersökningar av inventarier samt väggar och tak för att skaffa mer kunskap om kyrkans historia. Vid arbetena upptäcktes bl a takmålningarna som tillkommit på 1800-talet, men som hundratalet år senare redan var helt bortglömda. De stora renoveringsarbetena sattes igång 1988. Arkitekten Lennart Arfwidsson, son till tidigare kyrkoherden Henry Arfwidsson och uppvuxen på prästgården, ledde arbetet. Vapenhuset byggdes i väster vilket innebar att den västra portalen försvann. Den nya portalen gjordes med en enkel omfattning och med en nytillverkad dörr, utförd med den gamla som förebild. Den nya byggnaden utformades för att smälta samman med den befintliga byggnadskroppen, med putsade fasader och ett brant sadeltak lagt med träspån. Man tog det tidigare södra vapenhuset som förebild. I vapenhuset inrymdes handikapptoalett med skötbord. Kring ingången utjämnades nivåskillnader så att ingen trappa skulle behövas. Utvändigt lagades putsen om och kyrkan avfärgades med kalkfärg i en varmvit kulör. Fönstren målades riktigt mörkt blåa och dörrarna i grönt. Dörrarna var även före renoveringen gröna. Invändigt var det än större arbeten som utfördes. Genomgående jämnades nivåskillnader ut t ex mellan koret och långhuset. I taken skrapades äldre dekorationsmåleri fram och med detta som förebild kopierades måleriet såväl i kor som i långhus. Urnorna på de höga halvkolonnerna mellan kor och långhus togs bort. Taklist och halvkolonner marmoreringsmålades efter framskrapade kulörer. På kyrkans västvägg hittades ett konsekrationskors under ett tjockt putslager. Korset, som av kyrkohistorikern Ragnhild Boström, bedömdes vara från 1400-talet är av en typ som inte är känd från andra kyrkor i länet. Korset konserverades. Även klockfodralet konserverades varvid den ursprungliga mörkblå huvudkulören togs fram under nio lager färg. Också altartavlan, läktarbröstningen, två äldre stolar och psalmnummertavlorna konserverades. Bänkinredningen sågs över och invändigt målades den i mörkblått mot den tidigare gröna färgen. Bänkinredningens yttre sidor sågs över av konservator. Predikstolen fick en mer blågrå än tidigare grönblå färgsättning. Orgelhuset målades i vitt och guld - enligt framskrapade färgskikt den ursprungliga färgsättningen. Altarringen marmoreringsmålades i grått. Konserveringsarbetena i kyrkan utfördes av Horst Sagner och Anna Billing, Jönköpings länsmuseum. För övriga målningsarbeten ansvarade konstnären Sven-Bertil Svensson, Mörbylånga. Han organiserade och ledde även arbetena med schablonmålningen av taket, ett arbete som sedan utfördes av målare från Nybro Måleri AB. Värme-, belysnings- och ljudanläggning förnyades och sakristian fick ny inredning med bl a textilförvaring. Vatten och avlopp installerades. Under trappan till läktaren gjordes ett mindre förråd. Under läktaren mot söder togs ett par bänkar bort för att skapa ett utrymme för klädhängare. Även i öster togs ett par bänkar bort. Bänkarna på läktaren togs också bort och ersattes av lösa stolar. I koret installerades en ny ljuskrona. I samband med renoveringen gjordes också en översyn av orgeln. Återinvigning förrättades av domprost Lage Pernheden i februari 1989. Under de senaste åren har kyrkans tak tjärats om och upplagats 1994 och 2001 då även fästningsbyglar monterades på taken. År 2005 genomfördes en exteriör renovering som innebar putslagning och avfärgning av fasader på både kyrka och bårhus, målning av fönster och dörrar i samma kulörer som tidigare; fönster mörkblå (koboltblått + svart) och dörrar kromoxidgröna. Inför dessa arbeten utfördes en enkel färgundersökningar exteriört. På fasaderna kunde noteras olika färgskikt som alla gått i en ljus färgskala. Under den nuvarande vita kulören kunde observeras ett ljusgult skikt och under det ett svagt rosafärgat. Vid 2005 års arbeten avfärgades kyrkan i en varm vit kulör med guldocker och grön umbra som pigment. Samma pigment användes vid 1980-talets renovering. Vid enkel färgskrapning på dörrarna kunde noteras under det gröna, först ett mörkgrått lager, sedan ett ljusare grått och underst något som skulle kunna ha varit en ekfärgsmålning. Fönstren har troligen under ett skede haft en gröngul kulör. Källor ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet KLM Kalmar läns museums topografiska arkiv MK Mortorp kyrka, författad av Mortorps kyrkoråd omkring 1989 RAÄ Riksantikvarieämbetets byggnadsregister RMK Restaurering av Mortorps kyrka, författad av Tomas Fröler och Lennart Arfwidsson Andersson, Karin, ”Kalmarkustens kyrkor under tidig medeltid”. I: hikuin 9, Moesgård, DK, 1983. Andersson, K, Medeltidskyrkorna vid Kalmarkusten och deras förändringar under 1600- och 1700-talen, Kalmar län 1982. Anglert, Marit i Williams, Henrik (red) Möres kristnande. Uppsala, 1993. Erixon, Sigurd (red), Sveriges bebyggelse, Svensk statistisk topografisk uppslagsbok, Landsbygden del III, Uddevalla 1957 Kulturmiljöbild, Riksantikvarieämbetets fotodatabas Kulturmiljöprogram för Kalmar kommun, Kalmar 1994 Aulén Från mina 96 år, Stockholm 1975 Muntliga uppgifter Tomas Fröler, ordförande i kyrkorådet, Karlslunda-Mortorp kyrkliga samfällighet Peter Karlsson, vaktmästare, Karlslunda-Mortorp kyrkliga samfällighet |
