Stäng fönster LUND STORA RÅBY 33:18 - husnr 1, STORA RÅBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Stora Råby kyrka (akt.), STORA RÅBY KYRKA (akt.) | |
| 2014-12 |
| Historik |
|---|
|
Stora Råby kyrka är en medeltida landsortkyrka bestående av ett kvadratiskt, rakslutat kor i öster, långhus med två valvtravéer, västtorn samt vapenhus i söder. Väster om tornet står två kraftiga strävpelare som genom strävbågar stöttar upp tornkonstruktionen. Troligen föregicks dagens kyrka av en träkyrka som uppfördes på 1100- eller 1200-talet. Den nuvarande kyrkobyggnaden började uppföras på 1300-talet då koret byggdes i tegel. Sannolikt stod då långhuset i trä kvar väster om korbyggnaden. Förfarandet tycks ha varit ett sätt att överföra den tidigare byggnadens helighet till den nya. Koret försågs troligen redan då med fönster mot norr och söder. Mellan 1300 och 1350 uppförs långhuset med stötfog mot koret, vilket kom att få ungefär samma längd som det tidigare långhuset i trä, men något bredare. Långhuset förses med både syd- och nordportaler och samtliga gavlar med trappstegsgavlar. I den södra murväggen sätts två fönster in. Både koret och långhuset hade vid denna tid sannolikt platta innertak. Fasaderna var oputsade. På 1400-talet dekoreras kyrkorummets väggar med kalkmålningar. Målningarna upptäcktes av Theodor Wåhlin vid en restaurering 1909. Troligen utfördes målningarna av den så kallade Vittskövlegruppen. Under 1400- eller 1500-talet uppförs vapenhuset i söder med stötfog mot långhuset. Något senare byggs västtornet. Såväl vapenhuset som tornet byggs till största del i tegel. Möjligen täcks tornets nedre våning av ett tunnvalv. I början av 1500-talet slås kryssvalvet i koret och något senare, 1528, förses även långhuset med kryssvalv. Tornbågen ändras delvis vid valvslagningen i långhuset. Ytterli- gare lite senare valvslås även tornets nedre våning. Samtliga valv utförs i tegel. Under 1600-talet avfärgas kyrkans fasader i en rosa kulör som sedan kalkades över med gulvit färg. I mitten av 1700-talet genomförs en del reparations- och restaureringsarbeten och kyrkan avfärgas i kalkvitt såväl utvändigt som invändigt. Målare Bengt från Lund förser kyrkorummet med ”sirliga gardinverk” och altartavlan förgylls. Även bänkarna görs om. 1805 upprättas ritningar för en ny läktare i kyrkorummet, vilka signeras av arkitekt F M Piper vid Överintendentsämbetet. Sannolikt uppförs läktaren i samband med detta. 1816 genomförs en del reparationsarbeten på kyrkobyggnadens taklag och murverk. Bland annat läggs det södra takfallet om av blytäckare L P Lundberg. 1843 uppförs strävpelare till tornet efter ritningar upprättade av Carl George Brunius för att motverka ”en ganska betänklig öfverlutning åt väster”. Tornet förses då även med nya järnfönster. Tornets läktare byggs om 1892 för att hysa den nya orgeln som tillverkats av Sven Fogelberg i Lund. 1909 genomförs en större restaurering under ledning av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin. Kyrkan förses då med ny inredning samt ett nytt vindfång som byggs mellan de två strävpelarna i väster dit man flyttar entrén. Arkitekten Eiler Græbe får 1934 i uppdrag att restaurera kyrkorummet. En ny bänkinredning och altarrund tillkommer och korets östfönster tas upp och förses med en glasmålning av Helsningborgskonstnären Hugo Gehlin. 1969 genomförs nästa restaurering av interiören. Delar av den fasta inredningen målas då om, väggarna avfärgas och en ny orgel och orgelfasad byggs. Arkitekt var Torsten Leon-Nilsson. Under 1970-talet görs flera förändringsarbeten. Klockbocken från 1843 ersätts av en ny, konstruerad av Kjell Lundblad byggkonsult AB i Malmö. 1976 putsas kyrkan om med hydraulisk puts och avfärgas med kalkfärg. I samband med detta genomförs en byggnadsarkeologisk underökning. Två år senare tilläggsisoleras valven med mineralull. 1996–97 genomförs en mer omfattande restaurering av kyrkorummet som avfärgas och inventarier konserveras samt att en ny värmeanläggning installeras. |
