Stäng fönster LUND VALLKÄRRA 23:1 - husnr 1, VALLKÄRRA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VALLKÄRRA KYRKA (akt.) | |
| 2015-05 |
| Historik |
|---|
|
Vallkärra kyrka uppförs troligen under 1100-talets första hälft efter romanskt mönster med långhus kor och absid. Under tidig medeltid tillfogas kyrkan ett romanskt västtorn. Kyrkans kor och absid förses då även med kalkmålningar, sannolikt någon gång under 1100-talet, vilka tillskrivits den så kallade Finjagruppen (1125–1150). Tornets gavelröste muras om i tegel under gotiskt tid och förses med spetsbågiga och runda nischer. På 1400- eller 1500-talet valvslås tornets bottenvåning samt långhuset och koret. En tegelmur uppförs i tornets bottenvåning och bakom väggen muras ett nytt trapphus upp och söder om långhuset byggs ett vapenhus. 1773 skänker kyrkans klockare, Lars Bennergren, ett dopbord till kyrkan. Orsaken till detta var troligen att kyrkan införskaffat det dopfat som vid 1900-talets början skulle stå modell för dagens dopfunt. Kyrkans medeltida dopfunt var nämligen fyrkantig och passade därför illa med det nya dopfatet. Troligen kastas dopfunten därför ut, då den inte längre fyller någon funktion i kyrkan. 1844 byggs kyrkan till med två tvärskepp vars bredd motsvarar det medeltida långhusets. Ritningarna upprättades av domkyrkoarkitekten Carl George Brunius. Tvärskeppens gavlar mönstermuras i mörkt, rött tegel med blinderingar och nischer. Vapenhuset rivs och huvudentrén flyttas till tornets västfasad. 1903 återfinns cuppan till kyrkans medeltida dopfunt på en närbelägen gård där den använts som utfordringskärl för kreatur. Cuppan förvaras sedan dess på Lunds historiska museum. Några år senare, 1907, genomförs en omfattande renovering av kyrkans interiör under ledning av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin. Samtliga valv, utom hjälmvalvet i absiden och tornets kryssvalv, rivs. I långhuset och koret ersätts kryssvalven med tunnvalv gjutna i betong. Sidoskeppens breda gavelrösten delas och sidoskeppens kryssvalv i tegel rivs och ersätts med nya i betong. Murpelarna som varit placerade i mitten av öppningarna mellan långhuset och sidoskeppen rivs och ersätts med kolonner i granit. Norr om koret uppförs en sakristia med tillhörande källare och pannrum. Kyrkorummet förses med nya bänkar och ny orgelläktare och altarring. På sidoskeppens gavlar muras tinnar och kyrkan får nya gjutjärnsfönster med katedralglas. Taket läggs om med formgjutna tegelpannor som läggs på öppen läkt och understryks. Vid ombyggnaden återupptäcks kalkmålningarna i koret och absiden. Målningarna plockas ned och flyttas till historiska museet i Lund. 1959 inrättas ett dopkapell i det norra tvärskeppets östra del efter ritningar upprättade av arkitekten Aina Berggren. Dopfunten var tidigare placerad norr om kortrappan. 1963 renoveras även det norra tvärskeppet och en ny orgel installeras. För att göra plats för den nya orgeln flyttades dopkapellet till det södra sidoskeppet. Arkitekt för ombyggnaden var Torsten Leon Nilsson. Under slutet av 1900-talet påträffas foten till kyrkans medeltida dopfunt som kastades ut från kyrkan på 1770-talet i ett stenröse på gården Vallkärra 4. Foten kalkas och används under en tid som vägmärke i tron om att det är en gammal kvarnsten. Långt senare passerar arkeologen Anders Öhman från Lund gården och får då syn på foten och gör kopplingen till cuppan utan fot som förvaras på Lunds historiska museum. Han kontaktar ägaren som då flyttar in foten i sin trädgård i väntan på att museifolket ska åka ut och hämta in artefakten. 1994 genomförs en utvändig restaurering. Taken lyfts och förses med ventilation. Takfallen läggs om och får nya tegelpannor från Vittinge. 2015 förs den medeltida dopfuntens fot slutligen till Lunds historiska museum och placeras tillsammans med cuppan. |
