Stäng fönster FAGERSTA VÄSTANFORS 11:61 - husnr 4, VÄSTANFORS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Västanfors kyrka (akt.), VÄSTANFORS KYRKA (akt.) | |
| 2005-01 |
| Historik |
|---|
|
År 1807 bröt sig Västanfors ur moderförsamlingen Norberg och bildade egen församling. 1600-talets träkyrka var då stadd i förfall, vilket 1816 ledde till beslutet att bygga en ny kyrka. Bygget kom igång åtta år senare. De avsedda ritningarna, upprättade 1818 av arkitekt Axel Almfelt vid Överintendentsämbetet, följdes knappast. Istället fick kyrkan flera drag gemensamma med den nästan trettio år äldre brukskyrkan i Söderfors, ritad av Erik Palmstedt, fast Västanfors blev betydligt större. Starkt drivande var brukspatron Salomon von Stockenström som vid den tiden ägde socknens tre ledande järnbruk. Förmodligen hade han besökt Söderfors. Med hänsyn till terrängen placerades kyrkan i nord-sydlig riktning, så att tornet hamnade invid en sluttning mot söder och koret i norr. Ett annat motiv kan ha varit att kyrkans torn därmed vette mot klocktornet på den dåvarande bruksherrgårdens huvudbyggnad. Sedan klocktornet rivits i mitten av 1800-talet donerades dess tornur med nummertavla av brukets dåvarande ägare, grosshandlare Claes Gotthard Åhrberg. Det uppsattes i kyrkans torn år 1855, jämte nya urtavlor och visare. Portaler fanns i alla fyra väderstreck och fönsteröppningarna gjordes stora och rundbågiga. Väggarna slätputsades både in- och utvändigt och avfärgades med Gotlandskalk. Långhusets yttertak täcktes från början med furuspån som tjärades och rödfärgades. Redan 1860 började spånen ersättas med falsad, svartmålad plåt, ett materialbyte som femton år senare var helt genomfört. Vid kyrkorummets invigning den 28 november 1830 var valv och väggar helt släta och vita. I kontrast till dem stod en sluten bänkinredning, vars gavlar och skärmar ådrats i cederimitation, samt en mäktig, rikt förgylld altaruppsats. Som altartavla innanför omfattningens doriska kolonner och entablement tjänade ett blått, vattrat bomullstyg. Altaruppsatsen flankerades av en högt placerad predikstol och motstående herrskapsläktare, båda förgyllda och vitmålade. Den gamla kyrkans orgelverk från 1731 hade tillvaratagits och ställdes upp på läktaren i söder, som hade spegelindelad barriär. Under läktaren fanns herrskapsbänkar bakom ett högt skrank. År 1873 fick altaruppsatsens blåvattrade tygstycke lämna plats för konstnären Eskil Mårten Vinges målning av Kristi uppståndelse. Första värmeinstallationen i kyrkorummet tillkom 1877, då två kolugnar installerades innanför den västra ingången som samtidigt avskaffades. Ett större orgelverk blev insatt 1884. Kyrkans ursprungliga utseende förblev tämligen oförändrat fram till en stor ombyggnad 1895, enligt arkitekt Fredrik Liljekvists anvisningar. Då renoverades fasaderna och portalerna fick nya dubbeldörrar. Kyrkorummets väggar dekorerades med såväl pilastrar som kvadermålning och barockornamentik. Tunnvalvet indelades med kassettmönster i blått och vitt. Befintliga golv borttogs för att kunna lägga ny trossbotten och brädgolv. Öppna bänkar insattes och målades i mahognybrun ton. Samma färgsättning fick den förut vita predikstolen och herrskapsläktaren. Det runda fönstret ovan altaret fick en glasmålning. Kyrkan utrustades med centralvärmepanna/kalorifer, som installerades i rummet mittemot den nedre sakristian, med åtföljande varmluftskanaler och värmegaller i kyrkorummet. Vid omgestaltning 1895 fick kyrkorummet en rik dekorationsmålning, utförd efter ritningar av ansvarige arkitekten Fredrik Liljekvist. Samtidigt ändrades herrskapsläktarens och predikstolens färgsättning, från vitt till mahognybrunt. Så målades även den nya öppna bänkinredningen, som byggdes för att besökarna skulle sitta bekvämare. Antalet bänkplatser minskades från 1000 till 400. Centralvärmepannan fanns kvar till 1924, då den blivit utbränd och ersattes med elvärme, samtidigt som elektrisk belysning infördes. Året därpå renoverades fasaderna. En större förnyelse av kyrkorummet inleddes 1942 med att orgelläktaren utvidgades efter ritningar av Byggnadsstyrelsens arkitekt Erik Fant. Densamme ansvarade också för den följande mer genomgripande insatsen som försenades och kom till utförande först 1953. Dekorationsmålningarna från 1895 borttogs och istället målades valv och väggar i enhetligt ljus ton. Tunnvalvet miste sin kassettindelning men väggarnas dekorativa pilastrar fick vara kvar. Den öppna bänkinredningen försågs med rektangulära gavlar för att ge ett mer slutet intryck. De färgsattes med grågrön strålasering. Orgelfasaden byggdes om för att stilmässigt ansluta närmare till kyrkorummets övriga arkitektur. Senaste såväl inre som yttre förnyelsen skedde 1988, med Jerk Alton från Kumla som ansvarig arkitekt. Fasaderna kalkavfärgades i en bruten vit färg, taket omlades med ny plåt och södra ingången gjordes mer tillgänglig för rörelsehindrade. Kyrkorummets valv och väggar fick en mer varierad färgsättning i varmare toner än förut. Nya brädgolv lades ovanpå de befintliga i kyrkorummet och vapenhuset, varvid höga trösklar och nivåskillnad mot koret togs bort. Samtidigt installerades vattenburen golvvärme. Under läktaren utfördes utrymmen för toaletter, kapprum, väntrum och förråd. Till läktaren byggdes en ny trappa. |
